Jag vet eller tror att vi alla har eller behöver sådana.
En vän eller vänner är att lita på. Det är därför de är kategoriserade som vänner.
För mig är det skillnad mellan bekanta och kompisar i jämförelse med vänner. Givetvis har de börjat som bekantskaper eller kompisar. Men vänner är vänner.
De där du kan lita på och aldrig behöver betona saker för. De som du vet finns där om det skulle hända något som betraktas som illa. De som du kan låna ut plånboken och hjärtat till. De som du vet skiljer på sak och person. Som säger saker de tycker. Som du fortsätter samtalet och umgänget med från den punkt eller vid det komma ni senast befann er vid.
Kort och gott är detta texten från Olle Ljungströms Som du.
Den finns med på skivan Tack från 1995!
Som Du
Du var min första stjärna
Och du sa som det va
Om nånting i pudelns kärna
Du hade allt jag ville ha
För jag ville va som du
Jag ville va som du
Jag ville va som du
Och göra allting du kunde
Jag ville va som du
Du lät mig leka lite stor
Känna hur det känns
Och du var som en bror
Fick allt att stämma överens
För jag ville va som du
Jag ville va som du
Jag ville va som du
Och göra allting du kunde
Jag ville va som du
Jag ville va som du
Se ut som du
Det finns nånting som du har lärt mig
Nånting som jag kan
Jag blev större och mindre lik dig
Jag blev mera jag, du blev mera han
För jag ville va som du
Jag ville va som du
Jag ville va som du
Och göra allting du kunde
Jag ville va som du
Se ut som du
Gå som du
Jag ville va som du
Här har du den med en bild och den vackra låten via YouTube
Oavsett om du gör det ofta eller ibland så finns det en fantastisk liten länk som Banverket tillhandahåller. Har du den så har du bättre koll än rösterna på stationen när de ropar ut sina budskap. Du har bättre koll än konduktören och alla de som läser på stortavlorna. Du har koll på allt gällande tider, förseingar etc.
Jag upptäckte denna länken när jag och Strategen stod på stationen i Little Village för ett par tre år sedan. Vi stod och tittade på stora tavlan och fick syn på att det fanns en mobillänk i ena hörnet. Sedan dess har den alltid legat som favorit i min mobila läsare.
Under ett antal år så fanns det en central person i Sverige som hette Ebbe Carlsson. För några dagar sedan såg jag en film som heter Ebbe-The Movie.
Den handlar om Ebbe Carlsson och hans person som blev en affär...
Ebbe the movie hade premiär på Göteborgs filmfestival 2009 och är en dokumentär om Ebbe. Jag kan konstatera direkt att jag tycker dokumentären var intressant men att de "grävde" för lite. Den gav ingen känsla av att den ville "reda ut" hur det eggentligen låg till med hela Ebbes bakgrund och hans motiv. Det tassades lite kring hur han kommit fram och vad han gjort för saker under åren fram till "fallet".
För mig lockades mycket intresse fram för att få reda på och få veta varför dessa maktens män backade upp varandra så mycket. Varför fick Ebbe dessa resurser? Fanns det hållhakar på vissa individer?
Här hade vi en svensk som med presslägg och vad som verkar ha varit ett rejält munläder tog sig rakt in i Rosenbad med full access. Hans ställning verkar ha varit att han drev såväl regering som polisledning framför sig och skapade sin "egna" hemliga utredning av Palmemordet. Det spår som drevs var endast det mer än diffusa PKK-spåret till gåtans förmodade lösning. Och kanske lockade även belöningen på 50 miljoner kronor, vem vet?
Hela hans operation var konstaterat olagligt och när delar av sanningen exponerades så blev hans fall hårt.
Detta var den dåvarande regerigens sätt att driva en fråga. Och inte vilken fråga som helst, det var en utredning om vem som dödat statsministern. Varför intervjuades inte Hans Holmér? Varför pumpades ej Ingvar Carlsson på svar? Varför var alla intervjuer och frågor så neutrala?
Börjar kännas som att dessa små inlägg med Emmanuelle Béart är någon form av dagens bild eller något liknande. Men jag gör alltid som mina läsare och besökare begär. Det har rasat in frågor och mail där alla vill veta mer. Just här och nu kommer det ytterligare en bild på Emmanuelle. Du får hålla till godo med det så länge.
Jag har provat Fyrans nya Play och den är verkligen kass varje gång jag använder den.
Jag har faktiskt inget positivt att säga om den. Men min otur kanske vänder. Jag kan få en känsla av att den eventuella byrån och det eventuella produktions- eller IT-bolaget har haft bråttom och för lite erfarenhet.
Hoppas att alla andra har haft bättre tur än vad jag haft.
Enormt kul att konstatera hur många förutom du som besöker Mr RaRe. Jag har, med mina mått, enormt mycket trogna besökare. Varje gång ni kommer hit så ägnar ni två minuter av era liv till detta besök. 20% av alla era besök sker via mobil eller iPhone.
Vill tacka för att ni kommer hit.
Bloggen är kopplad till Google Analytics och jag har stor nytta av statistiken ur några perspektiv. Jag ser dock gärna att ni tycker till och skriver vad ni vill ha mer eller mindre av. Jag får ganska mycket feedback av de som vet vem jag är och får gärna mer feedback av er andra. Kommentera gärna!
Heat kom 1995 och är fortfarande en grymt bra film. I alla fall för oss som förstår att det är en film.
Förmodligen har du sett den men om du ej har det så handlar den om två sidor av lagen som till slut möts i en explosiv sammandrabbning. Helt unikt:)
På en sidan har vi den "gode" bankrånaren Neil som spelas av Robert De Niro. Neil planerar en ny stor stöt och på den andra sidan har vi den töntige polisen Vincent (Al Pacino) som kommer skurkarna allt närmare.
Och den berömda shootouten efter rånet...
Avslutar med ett citat från Neil McCauley:
A guy once told me, "Do not have any attachments, do not have anything in your life you are not willing to walk out on in 30 seconds flat if you spot the heat around the corner."
Kanske har denna film tyvärr inspirerat en del dårar. Men för oss som ej får för oss att rån och brott kan vara intelligent eller glamoröst så är det synd att Neil ej klarar sig.
Vilken fantastiskt bra dokumentärfilm. Min Lilla och jag såg Dokumentären om Farah Dibah förra söndagen.
Dokumentären heter "Drottningen och jag". Filmaren Nahid Person Sarvestani var en del av revolutionen i Iran för trettio år sedan , och att hennes film handlar om hennes forna fiende, den forna drottningen av Iran - Farah Diba.
Hon säger: "För 30 år sen var Farah min fiendes hustru. I dag delar Farah och jag samma fiende, den islamiska regimen. Ett regim som arresterar, torterar, våldtar och avrättar varje röst som ifrågasätter dem. En regim som tvingat Farah, mig och miljoner andra iranier i exil", säger Nahid.
Trettio år efter att Nahid Persson Sarvestani deltog i revolutionen som störtade monarkin och Shahen av Iran, återvänder hon till sitt hemland. Senast hon var där flydde hon och syskonen under en filt i en fiskebåt.
Framgångarna med hennes tidigare film, den internationellt uppmärksammade och prisbelönta "Prostitution bakom slöja", hade skapat stor ilska hos den iranska regimen och Nahid sattes i husarrest ett par månader. Hon tvingades skriva på ett dokument där hon lovade att aldrig mer göra film om Iran. Väl hemma i Sverige bestämde sig Nahid för att göra en ny film. Denna gång med fokus på Farah Diba. I takt med att hon träffar henne mer inser hon att de har mer gemensamt än någon av dem kunnat förutse.
Här finner du trailern från SVT Play:
Se den!
För mig har denna dokumentär väckt ett begär att lära mig mer om Irans historia och att verkligen sätta mig in i detta. Jag har några vänner som är födda i Iran och några som har föräldrar från Iran och det var oerhört intressant att höra deras reflektioner på denna dokumentär.
Alla har vi varit unga någon gång. Orup ser imponerande ut på vespan i början. Och vad är det för gest Kinde gör sittandes i bilen. Hade han verkligen körkort då? Undrar hur ofta Scocco et consortes kollar på denna?
