Spela curling

En gång var jag och några dåvarande kollegor i Karlstad på konferens. Vi fick förmånen att prova curling och vi hade instruktion av ett gäng tjejer som var före detta världsmästare. Jag minns tyvärr ej vad de heter. Det var mycket kul och givande. Jag och vi fick stor lust för sporten och en enorm respekt för kunnandet.

Jag har bekanta som har beslutat sig för att spela curling med sina barn. De vuxna sopar och barnen är skipper. Reglerna för hur stenarna skall spelas och var sätts av barnen. Allt som händer runt spelandet är på barnens villkor. Att se på detta "curlande" är inte kul och ofta på gränsen till olustigt. Det som händer i den brittiska serien "Nanny" sker och finns. Jag tappar lusten och respekten för kunnandet.

Städer utan känslan

Ibland kan jag komma på mig själv med att jag letar och att det är en stad med känsla jag letar efter. Idag var en sådan dag då det kändes som att det är vad jag gör. Idag var jag i en stad. Det finns bra komponenter i alla städer och så även i den stad jag var idag. I den staden finns det ett hus jag gillar. Där finns några människor jag gillar. Där finns en butik jag gillar. På ett ställe i den staden finns ett grymt vackert område. Och det är fantastiskt vackert en bit utanför staden. Staden har dock ingen gemensam eller kopplad känsla och saknar puls.

Precis som ovan är det i de allra flesta städer. En del fattas. Det finns komponenter men jag saknar alltid den där känslan av helhet som ger mig ett lugn och som får mig att njuta.

Bara av att skriva ned dessa få ord och rader inser jag att det faktiskt är så att jag söker platser och städer som jag verkligen gillar. Frågan är om någon stad någonsin gett mig den känslan. Platser, människor och händelser har gett mig den känslan, men aldrig städer.

Hur är det för dig?

Tycker om dig

Minns första gången hon visade att hon respekterar mig och att hon gillade mig. Det var dessutom en person jag upplevde att jag verkligen hade försökt komma igenom till och visa att jag visste att det fanns en insida även om alla pratade om hennes utsida.
När hon visade detta så minns jag att jag blev oerhört glad.

Kan vara enklare än så här att förbättra eller inleda relationer än vad det var i detta fallet.

Vet alla du vill ska veta att du tycker om dem?

Vad skall jag tycka?

Träffade en person för några dagar sedan. Låt oss kalla honom Katten. När jag var ute i svängen förr stod han alltid någonstans i mitten kanonfull och älskade alla. Har inte sett honom på riktigt många år men sprang in i honom en vardagskväll ganska nyss. Minst lika full som alltid förr och med exakt samma tugg som då. Jag har aldrig frågat honom vad han jobbar med men han har alltid varit välvårdad och välklädd.

Jag vet inte vad eller om jag skall tycka något om det faktum att han verkar vara precis som då och fortfarande verkar klara sig.

Egentligen är enda anledningen att funderingen startade att en annan gammal vän går på Antabus sedan en tid. Och han var aldrig synligt full.

Filosofen om att ge

Var på middag med Filosofen i söndags.Det är alltid ett nöje. Han är en kultiverad person som jag njuter av att umgås med. Han mår bra. Denna afton var hans huvudämne att det var för sin egen skulle vi ger. De som förväntar sig ett tack får det alltid besvärligt när de ger. Han sade att den som ger skall göra det för sin egen skull. Filosofen bjuder på sig själv och annat ofta och han förväntar sig inget tillbaka. Han gillar att ge. Och han gillar det och gör det för sin egen skull.

Det finns en massa smygare

Oftast slipper jag att träffa dem. Mig veterligen har jag inte dem bland mina vänner, kollegor och kompisar. Men de kanske finns där också. Jag pratar om ”smygarna”.
Jag tycker att det är svårt att konstatera huruvida det finns fler idag än förr eller om det bara blivit nyanserat. Idag vill jag minnas att det i de fem institutionerna fanns ganska mycket av det och väldigt lite smygande.
Idag lever vi i ett samhälle där de flesta har haft chansen att utveckla sig mycket på egen hand och ej enbart styrt av institutionerna och av omgivningen. Idag är det ganska många år sedan mina jämnåriga aldrig hade varit norr om Upsala eller varit utomlands på annat än charterresa eller varit utbytesstudent. Jag har skrivit tidigare om hur mycket bättre jag tycker att internationaliseringen som pågår har förbättrat avlånga landet.
Men ändå finns de där. Smygarna. Jag hör det ibland sippra fram. Det finns där latent. Ett exempel var ett textmeddelande jag fick från en kamrat som faktiskt brukar skriva och skicka ganska roliga historier. Idag kom det ett med följande innehåll: Två chilenare, en muslim, tre kosovoalbaner, en turk samt två afrikaner var ute och åkte minibuss i Sverige en vacker sommardag… Vem körde bussen? Svar längre ned.
Längre ned stod det att det var kriminalvården som körde bussen… Inte riktigt min humor. Kanske hade den varit rolig så här: Två poliser, en Österrikare, tre bankdirektörer, en nazist, två ligaledare, tre finansmän och två svenska direktörer var ute och åkte minibuss i Sverige en vacker sommardag. Vem körde bussen? Svar längre ned.





Kriminalvården. (Folket hade tröttnat och lämnat in skiten till dem.)

Favorit i repris

Usama Um Barrack har varit på ett internationellt möte, Mona tycker att hon är bättre, Volvo Cars och Saab Automobile går dåligt, en skottlossning i Göteborg, en anti-demonstration mot en demonstration har ägt rum, börsen gick upp under morgonen och sedan ned på eftermiddagen, förbundskaptenerna i fotboll tror på laget, en svensk spelare har blivit proffs i NHL, vädret blir omväxlande och nu börjar filmen.