Det finns filmer som tar dig så där lite trevligt fram i en story där du behöver vara påkopplad men kan vara avslappnad. Huset vid sjön är en sådan. Kanske använde Sandra Bullock och Keanu Reeves denna film för att tvätta sig fria från filmen för första gången sedan Speed. Och detta är inte Speed, tack och lov. Jag tror att jag sett denna filmen tre fyra gånger tidigare utan att egentligen ge den så mycket tanke. Den har konsumerats i någon soffa, på något hotell och på någon flygplats eller liknande.
Sandra Bullock är läkaren Kate Forster som bor ensam med sin hund i ett vackert hus vid sjön. På något klurigt vis börjar hon brevväxla med husets förra ägare Alex, som då spelas av Keanu Reeves. Det skiljer och är två års diskrepans i tiden mellan dem men de lär de känna varandra och snart inser de att de är perfekta för varandra utan att veta vad eller hur de ska kunna göra något åt det. Senare visar det sig att de haft med varandra att göra tidigare.
Det är en enkel kärlekshistoria, men två saker spetsar till det. Det handlar dels om någon form av tidsresa vilket kan vara klurigt att lösa och få att fungera. De har lyckats bra, tiden flätas ihop snyggt och filmen har en skön melodi och takt, med rätt tempo.
Jag har aldrig tyckt att Keanu Reeves kan skådespela alls. Han är helt enkelt skitkass. Fast i denna filmen funkar det av någon anledning. Jag vet inte om jag är särdeles imponerad av Sandra Bullock heller, fast här gillar jag henne. Briljant i filmen är Christopher Plummer som Alex Wylers egoistiska och dryga pappa. Han imponerar dock alltid den gode Plummer.
Huset vid sjön är bra. Jag kommer aldrig sätta den på någon lista, men här fick den vara med.
Koppla av och kolla!
