Vart tog EAP
vägen? Europeiska Arbetar Partiet. Ett parti som var enormt aktiva i Sverige
fram till mordet på Olof Palme. Jag sprang på dem i Göteborg för många år sedan
och de var en del av den internationella LaRoucherörelsen, grundad av den
amerikanske politikern och ekonomen Lyndon LaRouche. de var dessutom en ganska
brokig och märklig samling, med allt från vältaliga och retoriska ledare med en
massa löst märkligt folk runt dem. Att jag undrar vart de tagit vägen beror
inte på att jag saknar dem utan kom att tänka på dem när jag städade på landet
och hittade en gammalt klistermärke som jag fått av dem i något sammanhang.
Partiet har genom
åren beskrivit sig ömsom vänsterexrimistiskt, ömsom högerextremistiskt. Sedan
1980-talet dominerar dock den senare karaktäriseringen. Partiet är märkligt och
knappast låter sig knappast beskrivas i traditionella politiska termer. De har
varit antisovjetister, extrema Palmehatare och har haft kopplingar till
antisemitiska jargonger och konspirationsteorier.
På Wikipedia
hittade jag information om att partiet kritiserade trion Rockefeller, Kissinger
och CIA som ansvariga för världens problem. Knarkhandeln i världen påstods
styras av det brittiska kungahuset. Socialdemokratiska förgrundsfigurer som
Palme, Bruno Kreisky, Mário Soares och Francois Mitterand påstods vara
krigsförbrytare betalda av CIA. Partiet var även stark anhängare av kärnkraft
och stod bakom organisationen Föreningen för kärnkraftens utveckling, FKU.
EAP:s verksamhet har ofta skett via syster- och underorganisationer, icke
sällan utan angivande av kopplingen till partiet. I och med den svenska
kärnkraftsomröstningen i mars 1980 agerade således EAP under täcknamnet FKU och
höll talade tyst om den senare organisationens koppling till EAP. Härigenom
lockades åtskilliga anhängare till de mer kärnkraftsvänliga alternativen till
att köpa och distribuera såväl material som rockknappar från FKU. Utan att veta
om det, bidrog därmed socialdemokrater, folkpartister och moderater till
finansieringen av EAP. Vidare lyckades man erhålla direkta bidrag från
näringslivet.
Partiet var också
anhängare av ett starkt svenskt försvar, utvecklandet av JAS samt svenska
neutronbomber. Tidigt under 1980-talet bytte partiet fot från att ha varit
starkt prosovjetiskt till att eftersträva ett samhälle av amerikansk modell.
EAP förde en mycket aggressiv förtalskampanj mot Olof Palme som man nu påstod
var betald av KGB.
Under 1980-talet
hade partiet också en tydligt kulturkonservativ prägel. EAP kontrollerade den
1979 grundade Antidrogkoalitionen som protesterade mot rockkonserter med Rolling
Stones, Alice Cooper och Ebba Grön. 1984 bildade den internationella
LaRouche-rörelsen Schillerinstitutet med Lyndon LaRouches hustru Helga
Zepp-LaRouche som chef.
Vid riksdagsvalet
1985 nådde EAP sitt bästa valresultat med 369 röster. Efter mordet på Palme
intresserade sig polisen för partiet. Partiet gick i och med detta under jorden
och övergav sina partilokaler i Stockholm. Den dåvarande partiledaren,
1974/76-86, Kerstin Tegin-Gaddy och hennes make Clifford Gaddy lämnade strax
därefter Sverige och bosatte sig i USA. Uppmärksamheten hjälpte inte partiet
vid riksdagsvalet 1988 då partiet endast fick 114 röster. Under 1990-talet höll
partiet en låg profil och rörelsen verkar främst ha verkat genom
Schillerinstitutet.
Nåväl och som
sagt, ingen lär sakna dem.