Bryan Ferry - Smoke Gets in Your Eyes

Bryan Ferry i fantastiskt vacker sång. Klippet kommer från YT och är en inspelning från en konsert i Paris 2000. 

 

Och om du skulle tycka att det är kul att se hur han framförde den i en tv-show 1974 så tar du en titt på detta klippet.

"Jag inspireras av punk..."

Ibland blir saker komiska. Jag hittade detta citatet från en bloggare som tydligen heter Elin. Hon påståsvara känd, anses duktig och inflytelserik.

"Jag inspireras av punk och för mig är det 90-talet då jag själv var en liten lördagspunkare. Rutigt, kängor och sammet är bara några få av nyckeltrenderna de större modevaruhusen har visat upp inför hösten."

Helt säker på att jag inte behöver kommentera detta för er som läser denna bloggen. Säker på att Malcolm vrider sig av skratt, oavsett var han är nu. Även säker på att Vivienne fnyser lite aggresivt.

Har du suttit i kassan?

Kan vara bra att arbeta eller ha arbetat i ett serviceyrke. De allra flesta av oss har gjort det oavsett vad vi tror. De allra flesta yrkena är serviceyrken eftersom det i alla roller ingår att uppträda trevligt, upplysa andra och vid önskan guida och utbilda.

Jag pratade med en kassörska på mataffär för några dagar sedan och hon tackade mig och sade att det alltid var kul när jag kom dit. Jag var inne sent en kväll och köpte mina vanliga produkter. Jag frågade varför hon tackade och sade det, och tro mig, hon vra för ung för att jag skulle inbilla mig något. Hon sade att alla som jobbade där tyckte att det var så komiskt att jag alltid var så nöjd med priserna och alltid var glad och frågade hur det var med dem. På sätt och vis är det trevligt att höra och alltid roligt att någon känner sig sedd.

Jag frågade henne hur andra gjorde och genast bubblade hon ur sig massor av exempel på månniskor som alltid tyckte att allt var dyrt och dåligt. De andra kassorna hörde vad hon sade eftersom butiken var helt tom. Jag frågade om de alla kände som den yngsta av dem och så var det definitivt.

Jag går alltid och handlar här och har därmed mig själv att skylla eftersom det är en ganska dålig och dyr butik, men eftersom mina prioriteringar är gjorda så kan jag inte springa och säga det en enda gång. Om jag tycker det så ska jag handla någon annanstans. Detta sade jag till dem lite lagom inlindat och trevligt och de höll genast med om att det var dålig ordning och ganska dyrt. De skulle vija ha kassorna annorlunda placerade och flytta runt diskarna, måla och allmänt fräscha till.

Så egentligen var båda kunderna och de som jobbar där överens.

Tror ägarna till denna butik att det är människor som är korkade som de lever av och har anställda? Kanske skulle det vara på sin plats med nya ägare som bor i närheten och förstår att servicenivå, kvalitet, rykte och relation hänger samman.

Tillbaks till detta med service och att nästan alla yrken är serviceyrken. Om alla förstod det skulle Avlånga Landet ha en enorm konkurrensfördel relativt andra länder. Om alla som klagar på de som har serviceyrken förstod att de sällan bestämmer något och att de själva inte har ryggen fri på sina egna arbetsplatser så skulle det kanske kunna ställas andra krav på ägare och chefer.

Clintan - Gran Torino

Låg framför TV:n en kväll och lurade på en arbetsgrej. Var väl medveten om att jag bläddrade på TV:n men var helt ontresserad av vad som fanns där. Jag låg helt enkelt och tänkte. Någon gång för ett tag sedan hade jag sett att det fanns en film som hette Gran Torino och förutsatte att det var en filmatisering av ett Playstationspel. Denna kväll fick jag syn på att det var en Clint Eastwood-film. Jag som många gånger på ett mest barnsligt vis har avgudat Clintan hade alltså inte koll på denna filmen.

Clintan har de senaste åren överraskat mycket genom att välja teman som lätt skulle kunna bli patetiska. Jag har förundrat inset vid flertalet tillfällen at than har klarat balansen. I Gran Torino känns det so matt Clintan gör upp med ett gammalt USa och tar farväl av det och den tidens Dirty Harry. hade kunnat vara en liten film. En dussinfilm som spekulativt spelade på känslor kring de problem som anses uppstå i "multikulturella” samhällen. En film som liksom många andra filmer sörjde den vite amerikanske mannens nergång och fall. Istället är Gran Torino en sjuhelvetes film. Och det beror helt och hållet på Clint Eastwood.

Efter jag såg filmen så har jag sett att det här är hans farväl som skådespelare. Och om detta är ett farväl så är det djäkligt välgjort och sammanfattande.

I Gran Torino spaler Clintan Walt Kowalski, en pensionerad man som varit med I Koreakriget och som arbetat på från Fordfabriken i Detroit. Han bor ensam I ett slitet villaområde. Hans fru har précis dött och under begravningen tittar Kowalski ogillande på sina överviktiga vuxna söner och deras bortskämda barn. Han retar sig till och med på att de kör japanska bilar.

Jag har en enorm lust att beskriva hela filmen för dig men vill att du ser den. Om du kan din Clintan så tror jag att du kommer storgilla den. Om du inte kan Clintan så faller många poänger. Jag kommer se filmen flera gånger till.

Jag tror att de som ser den verkligen uppfattar den olika, för det är lätt att se hur andra än jag själv tolkar den tvärtemot hur jag gör. Huvudrollen Kowalskis åsikter, beslut, insikter och uppoffringar är öppna för olika tolkningar beroende på hur du ser på samhället, människor, invandring och politik. Jag ser Gran Torino som Clintans sätt att på ett överraskande vsätt göra upp med ett förhoppningsvis gammalt och förlegat USA – för att hjälpa alla och envar att gå in i ett nytt.

Kolla klippet så kommer du bli sugen att se den och förstå vad den handlar om. 

Martin Luther Kings sista tal... och det vanliga alternativet

Martin Luther Kings sista profetiska tal... från 1968. 

Och om du inte gillar Martin Luther King eller förstår varför jag hyllar honom dessa dagar så får du njuta av Under Pressure med...

En eller två och flera

Satt med två gamla vänner och åt middag för några dagar sedan. De pratade om sina relationer och exfruar samt sina barn. De har båda relativt nyss skaffat nya respektive. 

Inte bara efter detta samtal utan efter varenda samtal med vänner så drar samma funderingar igång hos mig. Trivs alla med hur de har det? Trivs de ganska bra och att alternativen är för jobbiga? Eller vad tänker de innerst inne alla mina vänner? Jag vet en del om hur några vänner tänker och vilka beslut de tagit. 


Hur är det egentligen, alla ska ha minst en respektive? De senaste åren har jag pratat med en del vänner som hävdar att det är sååå skönt att vara ensam. Jag har pratat med andra som säger att de inte vill något hellre än att vara minst två. Och så de som tycker att de har det ok och att det skulle vara så besvärligt att göra något åt det. Och så slutligen den lila gruppen som faktiskt har det kalasbra och att jag tror dem. De som sagt att det är sååå skönt har gått in i en annan fas med andra drivkrafter senare.


Det är egentligen enklast om alla får vara två eller fler. Det verkar bli mycket att försvara och förklara annars. Ibland kan det även kännas som att det utåt sett är mycket få som kan tänka sig att vara färre än två. 


Jag har respekt för att det är en konst att gilla sig själv och att njuta av sitt eget sällskap. Jag förstår att det är enkelt att känna mer stöd i hur var och en är genom att ha någon att bolla och dela saker med. 

Hur är det för dig? Har du det som du vill ha det? Orkar du förbättra det?

Bowie and Gervais

Jag tror jag lagt upp denna för något år sedan. När Gervais och The Office dök upp på TV:n i London för första gången så kändes den klassisk och fräsch på en gång. Och en större klassiker som alltid kommer vara fräsch sitter vid pianot i detta lilla briljanta stycke. Vet att det är daterat, fast det kommer alltid vara lika bra och enormt underhållande.