Sannolikhet påverkas av året

Såg en intervju med Jan Guillou på Morgonprogrammet TV4 för någon vecka sedan. Jag har gillat en enda sak han har gjort historiskt och det var den speciella boken Ondskan. Nu är det mycket länge sedan jag läste den, Och det är definitivt en bok jag ej kommer läsa om eftersom den sannolikt ej kommer att vara så bra som jag tyckte den var då.

När jag lyssnade på vad han pratade om så gillade jag hans teori om att vilket år han var född relativt hur världen såg ut när han var tjugofyra år var avgörande.

Ingen revolutionerande tanke men en ganska kul tanke. Den komplexfyllde jägaren Guillou var tjugofyra år 1968. Klart att det hade varit skillnad om han varit tjugofyra år 1948 eller 1958 eller 1978.

Kanske hade vi då sluppit honom eller sett mer av honom. Det får vi aldrig veta. Kul teori dock.

RaRe för honom

Inte mycket att fundera på. Du bor i ett icke socialt land med grå- och svartklädda. Ta position! Det är ett helt magiskt och fantastiskt kläd- och varumärke. Har inhandlat mycket av höstens grejer och det finns grymma grejer. Det kommer bilder då och då, men lovar ingen frekvens. Alla finns på www.ra-re.it och på RaRe's fansite på FB.

En del har insett

Det finns saker bakom grupper och sammanslutningar som för mig visar att det finns sådana som kallar sig svenskar. Genom att definiera svenskar. Den reklammakare, soldat eller direktör som kommit på slogans i stil med Ett stycken förening, En stad har förhoppningsvis aldrig förstått att den inte bara kommer skapa styrka i de egna leden. Förutsatt att gruppen eller sammanslutningen finns i en stad så finns det bara plats för ett lag eller en viss grupp. Ungefär som när en totalt osympatisk och helt sjuk typ tillsammans med sina lika sjuka gelikar valde en något längre men tydligare dänga. Jag tror att just individerna tillsammans var extremt medvetna om betydelsen av konsekvensen för denna treklav. Det var en central order. Och fan tog verkligen den som ej lydde eller höll med gruppens treklav.

Göteborgs bästa butik!

Så är det då beslutat. Jag vet att det har varit mycket surr om det i kulliser och på andra bloggar. Pris till Göteborgs bästa privataägda klädbutik kommer delas ut för första gången och året. MrRaRe, den beslutade juryn och sponsorerna har haft möte och nomineringarna startar denna veckan. Jag återkommer med mer information om kriterier och vilka som sitter i juryn. Självklart kommer ni via denna kanalen att kunna hålla er informerade kring framstegen.

Allt har något gott med sig

Alla påverkas av diskussioner om och faktum av den så kallade Svininfluensen. Det är mycket tråkigt med allt som händer kring den men det finns också en del goda effekter.

Plötsligt har det blivit motiverat och accepterat att påminna och påpeka för andra att de skall tvätta händer, nysa och hosta i armvecket, torka av ordentligt på bord, handtag och dörrar, att tvätta av tangentbord och annat när du använt dem, att ha en sked i godisskålar, jordnötsskålar och annat.

Någon kan tycka att saker som dessa är sunt förnuft... Jag tror snarare att de är goda eller dåliga vanor.

Så det goda med diskussionerna och rädslan för smitta har med sig är att vi alla och envar har chansen att ändra till goda, vettiga och sunda vanor.

RaRe för henne

Prinsessan, Den Vackra, Fresterskan, Pride, Den Vackra Tradern och de andra måste få sitt också. Väck era respektive, vissa saker ingår i en relation!

Perceptionisten och Bowie

En kväll för ett tag sedan vandrade jag och Perceptionisten till platsen vi oftast är på. Oväntat nog så var samtalsämnet vår gemensamma gud David Bowie. Vi gick och njöt av gamla Bowieminnen och sade än det ena låtnamnet till den andre. Efter en stunds låtkalja började vi prata bland annat den underskattade låten Pallas Athena och då sade Perceptionisten att han faktiskt aldrig ogillat en enda låt med vår gemensamma gud. Han sade det spontant och med en sådan där underbart ärlig stämma som bara hoppade till som ett glädjeskutt. Han förklarade stor kärlek till Bowie med dessa små ord och speciellt på sättet han sade och utryckte dem. Jag blev så tagen av detta att jag faktiskt rakt upp och ned erkände att jag haft svårt eller åtminstone varit lite ambivalent för Bowie då "alla" skulle gilla honom under Let's Dance-perioden. Perceptionisten fortsatte mjukt, utan att kommentera vad jag just sagt, med att säga att det inte spelade någon roll...han kunde inte komma på en enda låt som han inte gillade...

Det är sann kärlek. En rejäl hyllning. Perceptionisten är trogen och lojal på alla sätt, och hans totala beundran av och lojalitet till Bowie är unik.

Snart skall vi träffa Bowie!

Genomblåst i Paradiset

Som du såg i det förrförra inlägget så har jag varit i Paradiset denna helgen. Jag är beroende av Paradiset. Lördagen jag beskrev i nedan inlägg var så otroligt vacker. Vi var även vid Den Storas plats och jag läste texten flera gånger. Jag var självklart även borta vid Rörets plats och satte mig och läste upp texten. Det var fantastiskt skönt och näst in till rituellt.

Söndagen fick jag den där promenaden som har terapeutisk verkan. Ungefär samma promenad genom Minnesland i Paradiset varje gång och dag jag är där. Helt fantastiskt läkande och renande. Denna gången var det som om någon hade hört mig, jag ville verkligen vara helt ensam. Vattnet var i princip halvvägs till sanddynerna, det var soligt och duggregn i och om vartannat och framförallt piskade vinden det stålgrå och vita havet. Och viktigast av allt var som sagt, det fanns bara en person på stranden och det var jag. Jag gick fram- och baklänges, stod stilla, snurrade och bara kastade lugna och tankelösa blickar från horisont ut till strandspetsarna.

En stund, som kanske var en timme, lät jag bara vädret blåsa genom mig medan jag stod still och bara lät vädret ta mig. Obeskrivligt friskt och skönt. Och precis vad MrRaRe och min själ behövde.

De bilderna, ljuden och de tomma tankarna kommer jag leva på länge.

Jag är beroende av Paradiset!

Mitt lag

Då var det dags igen. Dags för en så kallad viktig match. Match i en sport. Denna gången skall Mitt Lag prestera efter en positiv period som kan bli en trend.

Jag har dock aldrig förstått mig på personer som trycker fram saker som att det blir svårt och typiskt laget, kan ej gå tre gånger i rad och annat. Gör de likadant med andra individer de stöttar eller gillar.

Antingen tror du på de, den eller det du gillar eller så kan du skita i det.

Det skall kännas för en, flera eller ett man gillar och att det är förtroende de har. Detta borde innebära att du som själsfrände blir chockad när något ej går vägen och inser att det är ett undantag. Det är omöjligt att det innebär att du blir överraskad över en vinst eller något annat positivt.

De jag har förtroende för är bra i alla lägen och situationer. När något överraskar eller chockar så är det bara att finnas till hands, fortsätta tro, visa det och hjälpa till att justera lite.