Vänner

Konstigt det där hur olika det är och blir med skillnaden mellan bekanta, vänner, kompisar och de man vet vilka de är.


Igår sprang jag på Stjärnan, en bekant som har varit min barndomsvän och som jag minns var min bästa kompis då... Kanske insåg jag igår att han aldrig vare sig har varit intresserad av eller gillat mig alls, och vad mig anbelangar så kanske det är likadant. Jag får klura på det.


För några månader sedan träffade jag min ungdomskamrat Agenten, minns ej om det var 7 eller 10 år sedan vi senast sågs. Denna gång möttes vi på en flygplats för att det hade visat sig att vi båda skulle befinna oss i samma stad. Att träffa Agenten innebar att direkt ta vid där vi senast slutade. Mycket garv blandat med allvarliga funderingar, diskussioner och egentligen bara ett enormt tryggt gillande.


Det finns fler som agenten, ni vet de där som hela livet kommer finnas till vad som än händer. Som kan sakna en men som aldrig skulle tolka eller analysera varför vi inte hörs av.


Jag har förmånen att ha några sådana; Ljusmannen, Direktörn, Rockstjärnan, Agenten, Fastighetskungen, Prinsessan, vackra fröken Trader, Mentorn, Ekonomen, Cyprioten, Kusinen, von Kluring, Perceptionisten och Last Man standing.


Förmodligen skulle de kunna vara fler och jag skall se till att de blir fler.


Ett gäng med helt fantastiskt olika och bra personer som förhoppningsvis vet att jag finns där för alltid, för jag vet att de finns för alltid.


They are all RaRe!

Prinsessan framför spegeln

Genom åren har det bara funnits en serietidning som jag fortsatt att läsa med jämna mellanrum och det är Agent X9. Alla gånger jag läst den eller köpt den för att läsa den har varit drivet av en enda sak, Modesty Blaise. Cool och kul serie med en tjej eller kvinna som skall tilltala män.


Nu är det faktiskt så att det finns en riktig Prinsessa, och inte bara att hon kallas det. Hon är det. Hon vet bara inte riktigt om det riktigt själv, även om det har börjat lossna lite.


Vi tar det från början, en person som slår sig ned bredvid dig på ett uteställe och som första kommentar säger "Jag är inte ute efter något långvarigt förhållande", faller mig i smaken.


Hon är en helt unik varelse och talang under formande. Ibland är hon bara precis som få andra spröd, osäker och snäll. Men oftast finns där en oegoistisk charm, energi, rakhet och strålande personlighet som dessutom har en enorm förmåga att anpassa sig efter "motståndet" eller personerna hon möter. Jag vet att Prinsessan läser detta så jag skall ej överdriva min ärlighet, så långt är hon ej i "träningen" än. Men snart så...


Prinsessan börjar förstå att det är OK, och ingen stor grej, att bli behandlad som en prinsessa. Få killar och män i världen vet det..., men... En mans uppgift är att kvinnor (i allmänhet och den man valt i synnerhet) skall känna sig som en prinsessa. Denna känsla skall komma allt som oftast. Har kvinnan eller flickan då dessutom en stor del prinsessa i sig så kan det komma att uppfyllas. Att hon faktiskt vet att hon är en.


Jag känner, som redan skrivet, en individ på denna jord som är en.


Ni skulle varit med när vi för några veckor sedan var och skulle klä Prinsessan i nya kläder. Jag lever i alla fall mycket länge på det. Prinsessan har redan idag en utomordentlig klädsmak och ett relativt andra stort klädintresse. Denna dag hade jag bestämt att det var dags att ge lite mer mod än vanligt till henne. Vi gick till Favoritägarinnan och tog lite hjälp. Först var det avogt och mer suget på lunch eller fika. Men efter ett tag tog Favoritägarinnan och börrjade smyga fram grejer som först bemöttes med "snyggt, men ej min stil". Senare åkte skipants från RaRe på, kråsblus från RaRe, stickad Nolitakofta, coola stövlar, tjock halsduk etc. Och vips hände något i butiksspegeln...Prinsessan såg sig själv i spegeln.


Kommer hända många gånger till och Gud nåde den man som ej behandlar min Prinsessan som Prinsessa.


Prinsessan is RaRe and soon fully aware of it!

Skall du bara dra?...jag då...?

Under det senaste halvåret så har det hänt för många gånger bland mina vänner för att vara en slump. Följande är fallet. En man och en kvinna har levt ihop 10-15 år. De har hunnit skaffa ett par barn, hus, sommarstuga, ett par bilar och massor med lån. Genom åren har alltid han varit den som låtit mest, gjort kul resor med jobbet, busat ibland, tjänat en hel del pengar etc. Hon har alltid varit den lojale, lugnet själv och honom evigt trogen. Han berättar för ett tag sedan att hon plötsligt börjat träna på äldre dar och att hon och tjejerna hittar på en massa tjejgrejer. Han tycker att det är otroligt hur tjejer kan ha så mycket tissel för sig även när de börjar bli medelålders och barnen börjar bli större. Kul i och för sig att hon äntligen börjar unna sig, kul även att hon har börjat klä sig lite medvetet igen. Djäkla stressigt bara att hon tycker att hans whiskey efter maten är onödig och att hon tycker att han börjar bli fet. Nej, det får bli ett gymkort nästa år och som används denna gången, brukar han säga. En dag slår han mig en signal och inleder samtalet med tysnad. Hon tänker dra, fan hon är inte ens beredd att diskutera det alls med mig. Hon säger att hon tänkt klart... RaRe?