Tåg ger intryck

Sitta på tåg mellan Köpenhamn och Göteborg eller Hufvudstaden och Göteborg. Känns som att jag spenderar en del tid på de sträckorna. Det händer nästan alltid något på tåg när jag sitter där. Numera sitter jag alltid och jobbar utan att ha iPhonen eller musik på. Tidgare så ville jag ha fokus men över tid har jag insett att det oftast är för bra händelser jag missar om jag ej hör alla dessa dialoger och kan koppla ihop dem med vad jag ser. Jag kommer skriva en del storys baserat på ovan rubrik framåt.

Påminn mig om jag glömmer att jag lovat att skriva det!

Exotiskt besök i Richland

För ett tag sedan var Stylisten, King, Fixaren och MrRaRe på en plats och ett etablissemang för att se till att det var mer exotiskt.

Företeelsen är gammal: Du har ett ställe som är trevligt och med ganska likriktad publik och bara genom att föra in några få andra personer kan du förändra hela stället. Kanske som att ta in fyra fotomodeller på ett logement, haha! Trevligt hade vi i alla fall .

För mig finns det få saker som kan slå att sitta nykter på ett etablisemang med människor som är och leker fina eller rika. Speciellt när de är lite desperata och bittra. Det är som att sätta på en skiva om du trycker på rätt knappar.

Mannen hennes reser mycket och det kan bli lite trist, barnen tar all tid, det var länge sedan jag fick blommor och bra..., sågs inte vi på Harlequin eller Dejjan för många år sedan?, du var väl lite intresserad av Mia, hon pratar om dig ibland, hon är här ikväll, vi är här samma tjejgäng som förut, håller ihop hela gänget, med Lotta umgås vi inte med, hon fick ju ihop det med Ludde, men det kanske du hörde, var och seglade vår tjejsegling förra veckan, åh vad kul med en man med klädsmak, sa jag att min man inte är här, var bor du nu, vad härligt att bo mitt i stan, kul att du vågar ha ringar och halsband, kanske kan ta en lunch någon gång, herregud har inte du en flickvän, vem är du här med, jag bor i ett av husen här,...

Att se hur mycket fyra personer kan ge hopp och förändring av dynamiken var mer än intressant. Hoppas att min nyfikenhet för denna typen av situationer alltid kommer finnas kvar. För denna typen av människor finns överallt i hela världen. De fina, rika , desperata och bittra.

En förmån

Det är inget annat än en förmån att få omge sig med så suveräna kamrater och människor som jag får vara med hela veckodagarna. Där finns en enorm blandning av alla möjliga utseenden, tankar, tycken, smaker, kontakter, åsikter och kunskaper.

Mitt i detta så finns det en ambition, kamratskap, ödmjukhet, schyssthet, omtanke och klokhet som ger ett lugn och är befriande.

För mig är det skönt att veta om att det är en förmån och att det bara är att njuta av den. Kommer med jobbet och det är en av de få förmånerna som ej beskattas av våra så kallat folkvalda!

U2 ändå

Nu har tillräckligt många viktiga frågat vad jag tycker för att jag skall skriva ned några rader ändå. I ett inlägg nedan så hänvisade jag till blohm.se och Pelles briljanta recension.
Jag tycker en massa saker om konserten. Dels är det så att upplevelsen av en konsert alltid har en historia för före, under och efter. I mitt fall var LMS i byn och det gör bara det att livet är toppen. Sedan hade jobbet dragit igång veckan innan, ett lyft bara det. Som sällskap innan och på konserten så var det LMS och hans lunch, som jag aldrig träffat förut. Coola! Och bara promenaden till ett av stadens få ovanliga etablissemang i sällskap med hälften av familjen Fabulous var bara den ett korståg för RaRe. På etablissemanget och på konserten kryddades gänget av andra fantastiska människor och massor av god mat innan. I gruppen fanns även Prinsessan och Fröken TDC, Spanjorskan, FEY, Röding med sin sambo Plugg med flera fantastiska människor.

Bara ovan gör att kvällen är kanon. Dessutom hade vi ej som andra bokat biljetterna ett halvår innan och bokat våra liv efter detta arenaspektakel. Vi köpte biljetter dagen innan.

Gällande U2 så är det musik jag gillat och har tyckt varit nydanande men att det, utan att ha varit insatt, har varit lite Boris Becker-varning på Bono. D.v.s. ”Jag är känd för en sak och därför tror jag att jag är en stadsman och skall uttala mig om allt”. För mig har U2 bara gjort en enorm skiva och det är Boy. Det var den första jag köpte och den spelades flitigt på skivspelaren i pojkrummet i Paradiset den sommaren. Den spelas fortfarande i iPhonen.

Det fanns en enkel men ack så viktig höjdpunkt på konserten och det var att den inleddes med Space Oddity med King David Bowie. Det var hela konsertens höjdpunkt då FEY och jag högljutt firade denna vackra sång med att sjunga med i sången från markkontrollen till Major Tom.

Jag vet egentligen inte vad jag skall skriva om konserten. Ovan har jag försökt att beskriva att det är mycket mer än konserten som spelar in. Jag undrar vad som sagts om Bono anno 1979 hade varit med oss på konserten 2009 så tror jag att han hade gillat den grupp jag spendera kvällen med och att han tyckt att vi hade grymt kul innan, under och efter. Men han hade starkt ifrågasatt varför sångarens mellanprat lästes från monitor och varför dåligt översatta textrader förkunnade i förväg på screenen vad sångaren en halv sekund senare bluddrade om. Jag tror att Bono anno 1979hade varit grymt imponerad av att U2 spelade fortfarande och undrat vad de ville med det de gjorde. Kanske hade han tvekat om det var så kul och viktigt att tjäna så mycket pengar. Eller så hade han varit jättebesviken över att det ej var fler i publiken och undrat varför de inte hade look alike’s på scenen så att de kunde räkna degen medan ett gäng flöjlar körde manuset till sista raden. Kanske har de blivit precis vad de velat bli.

Med allt innan, under och det roliga efter var detta en av årets höjdpunkter, men det hade inget med U2 att göra. Och hade jag vetat hur kvällen, konserten och sällskapet skulle bli så hade det varit värt enormt mycket mer än de 500 vi betalade. Jag kommer gå på U2 igen om sällskapet blir detsamma.

Tack för en kanonkväll alla de vackra människor jag fick spendera dygnet med!

Mitt Paradis

Nej, detta är ej ett inlägg om en gammal Scocco-låt, även om bara rubriken gjorde att jag tog fram den på Spotify.

Detta handlar om en för mig helig plats och det som är mitt Paradis – Frösakull. Frösakull ligger utanför Halmstad mitt emellan Ringenäs och Tylösand. Alla som ej kan Halmstad åker till Tylösand eller Halmstad City, men om de året runt vill vara i en fantastisk miljö och ha närheten till Nordens enda vackra sandstrand så är det Frösakull som gäller. Jag har ägnat hela mitt livs somrar på denna plats. Där finns så enormt mycket minnen. Där finns för mig så upptrampade vägar, så mycket kärlek och ro. Där finns huset, den orörda och vilda trädgården och där finns tystnaden som ger lugnet.

Om du är någon som står mig nära så har du en stående inbjudan till Paradiset. Vi kanske skall ta en helg snart eller i höst och åka ned? Utan program. Och även om de riktiga sommarbutikerna ej längre finns kvar så finns det ett ICA och annat. Men framförallt finns stranden, lugnet och den garanterade vilan.

Skulle du dessutom orka lyssna så kan jag dra hur mycket minnen som helst från sand till stuga. Jag kan berätta om Per, Feffe, Roland, Janne, Urban, Camilla, Felix, Max, Ann, Annika, Christian, Markus, Ulrika, Helena och alla de andra som betytt så mycket. Om kvällarna och nätterna när kioskgänget växt upp och egentligen blivit coola gänget. Jag kan berätta om han som var Krügers man i Indien och som klippte häcken i tropikkläder och mycket mer. Och dessutom kan du få träffa Min Lilla.

Bowie VH1 Storytellers

Music CD/DVD Review: David Bowie - VH1 Storytellers - Music - Blogcritics

Fick denna fantastiskt trevliga nyhet via HippHopp Stjärnan, som håller på att upptäcka sin Bowie!