Mitt lag

Ibland är det enkelt. Antingen tror du på något eller så tror du inte på något. Så krasst och så svart eller vitt. Var och en känner alltid om någon verkligen tror på en eller något.

Det senaste exemplet jag upplevt är Mitt lag. Jag har sett att det finns personer som tror på dem och individerna och hur mycket det påverkar laget. Jag har sett att det går att överaska och åstadkomma skillnad genom att agera och uppträda på ett oväntat eller icke förutsägbart sätt.

Nu kommer de bara ånga på som de aldrig gjort annat.

Länge leve förtroendet för viljan baserat på härtat. Omgivningen känner det!

Länge sedan gården levde

Låg och läste en helgmorgon i Litlle Village och hörde lite svaga toner med Nouvelle Vauge från det öppna fönstret. Jag drog gardinen lite åt sidan och kikade ut mot gården. Vid våra två stora bord på gården satt två tjejer och målade. De hade lagt ut papper. Hade penslar i högsta hugg. På bordet fanns det spår från en rejäl långfrukost, cigaretter och där stod även Macen som spelade de ljuva tonerna.

Jag blev så glad av att det för första gången på flera år var någon som använde vår vackra gård. På kvällen när jag kom hem så satt samma tjejer med varsin bok och lite tända ljus och rökte vid bänkarna och borden. De var nyinflyttade på Finsidan av vårt hus. Jag hälsade dem varmt välkomna.

Baksmällan

Prinsessan och jag var på restaurang Taras och åt. Taras var som vanligt en god middagsupplevelse. På Taras gäller det att gå vid rätt tillfälle, att beställa rätt och att gå med rätt sällskap.

Baksmällan har inget med restaurang Taras att göra. Det har inte heller Mer, Lakrisal, baconchips och popcorn. Det var bara vad vi köpte för att inmundiga under filmen.

Prinsessan hade valt film och även där har Prinsessan koll, smak och touch.

Detta är den absolut sjukaste och roligaste film jag har sett om ej någonsin, så definitivt på länge. Helt djävla fantastisk!

Jag hade en bild av att det var en svensk komedi och faktum är att det brukar hjälpa att inte ha rätt eller inga förväntningar på filmer.

Jag säger att du skall gå och se den. Du kommer att skina som en sol efteråt och det kommer vara länge sedan du kört så mycket magträning och dig själv så oskyldig - efteråt!.

Mötte Joe Black en stund

Hade aldrig sett den förut. Hade faktiskt aldrig ens hört talas om filmen i fråga. Liggandes med Macen i knät började jag mitt i filmen. Egentligen var filmen som ljud och sällskap. Det tog inte så lång tid innan ljudet åkte upp och fokuset på filmen ökade. Spännande att en film med så pass kända skådisar bara passerat förbi, lite fängslande att ha missat början och därmed kanske tro att den var hyfsad.

Och någonstans mot slutet kändes den bara ganska kass. Ungefär som detta inlägget. Fast filmen innehöll fina bilder och lite kul dialoger. När det inte var alls mycket kvar och Joe var på sjukhuset så fattade jag upplägget som varit omöjligt att förstå från den punkt då jag började fokusera på filmen.

Kanske var lite snuttigt och puttenuttigt. Kanske handlar filmen om något som vi alla är fostrade att vara rädda för. Dessutom var det första gången jag insett att det kanske finns något hos Brad Pitt som jag ej sett förut.

Jag kommer nog kunna se hela filmen på något flyg eller någon sen natt på något hotell snart. Så får jag se vad jag tycker då... Men jag tror att jag gillar den.

Gör oss stolta!

Hej broder!
Vi har inte fattat det riktigt. Några i familjen har kanske gjort det. Förmodligen väldigt få. Trots att vi relativt sett är en stor familj. Jämfört med många familjer är vi faktiskt en liten familj. Kanske är det gemensamma mellan de få som förstått att de har liknande erfarenheter eller bakgrund som du. Fast vi borde agera och vara som en familj. Vi skulle ju egentligen finnas där för varandra i alla lägen. Vi skulle kanske rent av ge det ett försök, ett rejält försök. Försöka säga något positivt. Försöka att fråga någon utanför familjen. Någon som tillhör en annan typ av familj.

Gör familjen Sverige stolta broder! Ge oss tid att fatta!

Flera minuter knaprande pajasar

De marknadsförs som kungar och ikoner. De tävlar några minuter under en hel karriär. De agerar mest som pajasar och fjantar. Och kanske finns det inte en endaste ren pajas bland de bästa. Efter att en tidigare pajas blivit avslöjad då han knaprade i sig lite för mycket av ren nervositet, så var det förmodligen så att en annan knaprare valde en annan typ av teater där det gällde att komma långt. Teatern gjorde förmodligen en överenskommelse med honom vid något tillfälle. Kanske köptes han ut mot att de ej skulle arrestera honom om han skuttade istället för att snabba sig. Teatern hade förmodligen ej råd med en knaprare till.

I söndags stod alla de bästa knaprande pajasarna på scen med sina proffsiga förberedelser i fokus. Kameran gick från man till man och visade det ena okoncentrerade fjanteriet på det andra. Show? Trams? Bra? Dåligt? För mig är det ingetdera. Trodde jag skulle slippa fjams som detta när vi slapp se B-skådisen från Växjö i flera roller i samma föreställning.

Ännu en skön dag utan agenda

Satt hos Rosa Pantern på förmiddagen och han skulle precis börja jobba med och för mig. Då kom det ett textmeddelande från Fixaren om att det behövdes hjälp. En av två planerade punkter för dagen var borta. Blev en skön dag med några av the RaRe one's. På kvällen var det dags för den andra planerade punkten. LMS med följe landade från jobb i London och de ville gå till sin favvorestaurang Caleo, som har blivit lite stamhak för deras arbetsgrupp. Vad som var trevligt var att det var fler som slöt upp. Det blev Barbie och Ken, Ekonomen och Fixaren. Träffade även Fastighetskungens flickväns vänner. Alltid en trevlig syn.
Innan jag slöt ögonen på kvällen tänkte jag, precis som jag gör allt oftare, på förmånen av att ha många olika runt sig. Och förmånen av att knappt ha en agenda för dagen.