Ta reda på vart de tagit vägen!

Skall lova mig själv en sak framåt för min egen skull. Inget larvigt nyårslöfte utan för att jag verkligen vill och skall göra det.

Skall ta reda på vart en del gamla vänner tagit vägen. Vet vilka. Det är så extremt enkelt idag. Det senaste året har jag i alla fall ansträngt mig så mycket att jag har sett till att googla en del gamla vänner och bekanta och tagit kontakt med dem. En del tycker att livet borde vara så anonymt med att sitta och trycka på mobilen eller datorn, många är vi som vet att det är tvärtom för oss.

Något för dig?

Vänner

Kollar på en kavalkad av avsnitt av Vänner. Antar att det finns hur många som har tyckt till om alla dessa avsnitt och hyllat eller sågat det i massor.

Min åsikt är att det är helt underbart avkopplande att se uttrycken och lyssna på alla dialoger. Spelar ingen roll i vilken ordning avsnitten kommer eller om de är gamla eller senare.

Denna serie har definitivt lyckats få med många av de jag känner i få karaktärer.

Har haft den på hela dagen än så länge och det är enormt oförargligt och kul.

Skön och tilltalande form av umgänge de har och bra humor.

RaRe!

Varför spelar du innebandy?

Jag bara undrar. Jag önskar att jag hade känt dig och kunnat ställa frågan. Jag har bekanta som säger att de känner dig och jag blir lite orolig när jag hör deras svar.
Jag har sett upp till dig och gillar så som du agerar och framförallt hur strategiskt och lugnt du behärskar ditt nuvarande jobb. Jag blev grymt imponerad när du gjorde reklamfilmen för Eurocard eller vad det nu var. När jag tror att du visade på humor och självdistans.

Däremot blir jag grymt orolig när jag anar att du kanske lirar innebandy och spelar i ett trött Allsvenskt lag för att du tror att du bara kan sporta fotboll och inget annat.

Måtte jag ha fel, måtte det vara så att din fru och dina andra eventuella rådgivare har en helt annan plan och ger en helt dig en helt annan omgivning än vad jag anar.

Varför skall ni träffas...?

Ett sätt att svara på kan ju vara "Vi får se"! Sedan finns det säkert andra sätt att svara på som jag inte är lika intresserad av att implementera. Jag tycker att det är ganska kul att säga ja eller nej till olika förslag och bjudningar baserat på lust. Personligen kan jag känna att det är svårare att svara ja eller nej på frågan "Har ni lust att komma till oss på lördag vecka 13 klockan 18.30?"

Jag fick frågan i rubriken av en tjej jag känner, när jag skulle gå och fika med en ny bekantskap. Och den kom med ett från film taget och insinuerande flin. Mitt svar till henne blev "Vi får se, hur tolkar du det?" Hon sade att jag aldrig berättar något...!

What if God was one of us?

Satt sent på jobbet en dag och märkte att denna gamla dängan surrade runt i huvudet. Ganska fin, inte sant?

http://www.youtube.com/watch?v=3_PawcvFrMQ

Kul med nya bekantskaper!

Det är kul att springa in i nya människor. Det är ändå roligare att faktiskt märka att du gör det och att vara öppen för att faktiskt vara nyfiken på och intresserad av dem.

Vi gillar ju regler och förordningar i detta landet och det kanske är dags att lagstifta att alla skall visa intresse för och ta reda på något om någon varje vecka.

Kanske skall vi vara tvungna att en gång om året deklarera vilka 365 personer vi lärt känna detta året och lämna in det till myndigheten för att se om de godkänner vår nyfikenhet.

Bertil: "Jisses, bara det nu inte blir så att jag måste lära känna typ invandrare och en massa människor med andra religioner eller åsikter."

Hans: "Kan ju bli jättekonstigt, hur skulle det se ut om jag började beblanda mig mig en massa konstigt folk och typ okända."

Glöm lagstiftningen, sarkasmerna och deklarationen. Men hur ser din lista ut enligt ovan om ett år???

Någon sorts extas av Johan Kinde

Kunde inte låta bli. Det var ändå en grymt kul och spännande tid i livet. Det hände mycket i många av oss och några av låtarna sitter för evigt fogade med minnena som är kopplade till dem. Sagt och gjort. Efter att ha handlat den på Akademibokhandeln fick det bli LL i lurarna på iPhonen och ett par flygresor senare var jag klar med den.

Den handlar om Johan själv, den beskriver mötet mellan pojken och flickan. Det var under en annan tid som inte finns mer, men jag är säker på temat funkar likadant idag som då. Det är en lite barnslig men mycket romantisk kärlekshistoria för pojkar. Det är tydligt var det är verklighet och var det har fått hjälp av texterna, låtarna och drömmarna. Kanske finns allt det kvar latent inne i Johan?
Förmodligen är det så att Kinde är den som är mest lämpad att skriva om denna tid, han var den är den som är denna tidens främste fanbärare.

Leta inte fel eller vuxenhet när du läser den. Bara läs och dröm tillbaka! Jag rekommenderar den varmt, om du var med på denna tiden. Ta då på dig lurarna med Uppdrag i Geneve. Tack Johan, kul!

Vilken tur att det går framåt!

Ibland kan jag tycka och känna att det går för långsamt med internationaliseringen av vår gamla krigförande nation. Allt som oftast går det att glädjas över att det faktiskt finns fler restauranger, mer råvaror, bättre klädda ungdomar, fler som tar hand om sina äldre och yngre med mera.


Men jag tycker att det går för långsamt. Jag vill att vi närmar oss det fantastiska som du möter när du vandrar genom de få internationella städeran som finns på klotet, New York och London.


Jag skulle verkligen vilja att det som refereras till som integrationen blev en fråga som ägs av oss människor och ej av politiker och andra från verkligheten avskärmade.


Som början på träningen kanske det räcker med ganska små ärliga aktioner oavsett vem det är vi träffar.


När du sätter dig i en taxi så se till att visa äkta nyfikenhet för föraren.


När du är på ett café så vill du verkligen komma ihåg vad killen eller tjejen bakom disken heter.


När du möter en granne så kanske du kan fråga hur det är för att du vill veta.


Du kanske skall se till att veta allt om han eller hon som städar på ditt kontor.


Kan det ge dig något och något du kan tänka dig att bli intresserad av? I så fall, be RaRe!

Saknar Dig!

Det finns människor du inte har en aning om hur mycket de betyder.
Det finns människor du hör ihop med mer än du förstår.
Det finns personer som influerar och inspirerar dig.
Det finns andra som bara är viktiga som stöd och kamrater.
Det finns sådana som du lär dig saker av.
Det finns de som ger dig glädje och många skratt.
De som du vet finns där vad som än händer.
Kanske någon som kan hjälpa dig i knipor och de som gör att du aldrig hamnar i några.
Sådana som du ser upp till och beundrar.
De som finns med jämnt även om de fysiskt är långt borta.
Ytterligare andra som du gillar att snacka med såväl högt, som lågt, som brett som snett.
De som ger intellektuell stimulans.
De som alltid får dig att tänka.
Vissa som svarar dig med en motfråga.

Tack!, och Shit vad jag saknar dig!

Ta fram de gamla diabilderna

Har ett litet umgängestips. Ta fram de gamla diabilderna och projektorn med den trådbaserade fjärren. För några dagar sedan så satt jag med familjen och hade lugna juldagar och jag fick för mig att jag skulle plocka fram de gamla släkt bilderna. Vi tittade från föräldrarnas femtiotal och fram tills jag var nio år. Då var klockan två på natten. För oss var det ett sätt att minnas och ett sätt att göra oss påminda var vi kommer ifrån. För mig tog det bara några års bilder tills jag konstaterade att det inte var så konstigt att jag är modeintresserad. Hade för fasen ascoola grejer som liten och de allra flesta av dem var så coola att jag skulle kunna tänka mig att ha dem även idag, t.ex. brun mockajacka med pälsväst, blåa jeans och mockaboots...4 år gammal... Slående bland mammas och pappas gamla bilder var även att alla vuxna rökte hela tiden på alla bilder... på stranden, pipa, cigarettpaket, cigariller, askkoppar, cigarrer, barnvakter, vänner...ja, alla rökte ständigt!

Kul och givande var det att se på allt från Loranga-loggor från sjuttiotalet, kapsyler, grunkan vi klämde ut allt ur kaviartuben med, mjölkpaketen, bilarna, kläderna, etc. Helt fantastiskt vad det händer på ett gäng år.

Jag har dessutom tagit beslutet att alla dessa diabilder bör digitaliseras Kommer antingen att köpa en diabildsscanner eller lämna in dem. Pronto och basta!

Fredrik Ljungberg – RaRe

Fredrik Ljungberg känns som en av de få svenska elitidrottsmännen som vet vad han gör. Jag hoppas verkligen att det är så. Känns som att han kanske är intresserad av fotboll, men framförallt att han verkar veta att det är en del i hans utveckling och hans strävan efter att uppnå det han vill uppnå.


I England vet jag att han är enormt respekterad för att han är en hard worker. I landet Litet skall vi tydligen tycka att han är en primadonna och tycka att han är skadad mycket. Jag ser en av de få idrottarna med stil, medvetenhet och professionalism. Otroligt smart och medvetet av honom att spela något år i US och att lära sig ännu mer. Sedan kommer han säkert komma tillbaka till mågon klubb i Europa.


Freddie, you are RaRe Stil och Klass!

Man ur huse...

Skall bli spännande den dag något engagerar oss invånare i detta land unisont. Så gemensamt att vi går man ur huse. Vad skulle det kunna vara? Att Zlatan äntligen blir lagkapten i Svenska landslaget? Att vi får en stadsminister med riktig bakgrund, kanske har han rent av levt i ett annat land och kört taxi i Sverige? Att Lasse Kronér skall ge en gratiskonsert och att även Loket kommer dela ut gratis trisslotter? Att någon mördar Lill-Babs? Att HM slagit kassarekord? Att vi plötsligt inser hur mycket Björn Borg gjort för landet och skall resa en staty i Stockholm utanför slottet? Att en av yrkesprinsessorna äntligen vågar erkänna att de bara är intresserade av det egna könet? Att första maj får en revival? Att Norge invaderar oss? Kommer faktiskt ej på något just nu. Bara funderar lite! Engagemang är ju faktiskt ganska kul!

Olle kan!

Vad jag har hört så står det så där till med en mycket begåvad individ och människa, Olle Ljungström.
Djävligt tråkigt att höra tycker jag. Ändå sedan Reeperbahn är det något med hans musik, texter och sång som berör enormt. Något som har gjort att personer har tyckt wow! eller skit! Jag har nästan aldrig hört någon som tycker om en av låtarna eller gillar Olle lite. I grunden skiter jag i vad andra tycker, jag tycker att Olle och hans låtar är briljanta. Jag är extremt förtjust i de finurliga texterna och den storyn i dem.


Jag bjuder här på en av texterna:


Nåt för dom som väntar


I ditt bröst
Finns en kuslig maskin
Den har en röst
och slukar dyrbar bensin
Den producerar våld
och kastrerar drömmar ibland
När den säger stopp
så känner du just ingenting
Vi som krossas,krossar och går på
små späda barn
med hjärtan som elefanter
Gud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
Dom som orkar vänta mer
Gud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
Dom som orkar vänta, mer
Gud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
Dom som orkar vänta, mer


Mitt hjärtas röst
Kan nog vara ostämt ibland
Instängd i ett bröst
En ambassad som saknar sitt land


Men för blommor, hjärtan ägnar makalösa skränor
För lättsamheten rätt i Christer Sjögrens händer
Vi som krossas,krossar och går på
små späda barn
med hjärtan som elefanter


Gud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
dom som orkar vänta, mer
Gud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntardom som orkar vänta, mer
Gud…
Gud, uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
dom som orkar vänta, mer


Här har du en YT-länk 


Hoppas att du orkar Olle!

Man kan leva ett helt liv utan kärlek...

men inte utan bästa vänner...

Tror att jag hörde den kommentaren på TV första gången. Sedan blev den något som jag och min kamrat Författaren använde oss av för att befästa vår vänskap. Sedan slog den tillbaka när vi av någon anledning ej var vänner längre senare. Någon gång när vi tar en fika skall jag kolla med honom vad det var som hände mellan oss. Eller kanske inte.

Författaren och jag fick kontakt för ett tag sedan igen och vi skall gå och dra en fika efter helgerna. Skall bli grymt kul att träffa honom igen, vi har tydligen bott i samma stad ett tag nu. Var faktiskt länge sedan jag träffade och umgicks med honom och vi har massor av saker gemensamt som säkert har präglat våra liv. Musiken, filmerna, drömmarna och böckerna. Sedan har vi säkert valt olika liv till det yttre. Som sagt, ser fram emot mötet. Känns faktiskt som att jag saknat Författaren en del.

Gifte du dig med den förste man du kysste?

Kom att tänka på en kul liten story jag hörde någon gång i tiden av en vän. Han hade hand om en idrottsklubb med många duktiga individuella idrottare. Han berättade att han var mycket tveksam till att ta in en ung tjej som hade sökt sig till hans klubb. Han berättade att hon och pappan hade varit runt i de flesta klubbarna och vara djäkligt svåra att ha att göra med.

När de hade kommit på intervju till klubban var han laddad till tänderna för att verkligen ställa pappan och dottern mot väggen gällande detta, innan han eventuellt tog in dottern i klubben.

Han började mötet offensivt med att säga att han verkligen inte gillade och trodde att det var utvecklande med denna "otrohet" mot de olika klubbarna och att bara egoistiskt leta efter det bästa.

Pappans tittade lugnt på min vän, lade handen på hans axel och sade; "Min vän, gifte du dig med den första kvinnan du kysste?"

Dottern och pappan började i klubben.

"Varför så få med invandrarbakgrund?" på blohm.se

Jag rekommenderar dig varmt att gå till denna url och titta...

http://www.blohm.se/?page=text&aid=465

om länken ej fungerar så gå till blohm.se och titta på senaste krönikan i högermarginalen.