Smiths of Smithfields

Någon gång per vecka kan det vara trevligt att glida in på Smith of Smithfields i London. Restaurangen ligger i Farringdon/Clerkenwell. Deras The Top Floor är ett kanonställe med takterass. Hela SoS är restauranger och barer i olika plan och i olika stilar. De har öppet från klockan sju på vardagar tills mycket sena timmen och helger öppnar de tio på lördagar och halv tio på söndagar. Det ligger mittemot den stora gamla köttmarknaden i Farringdon och delar av filmen About a boy är inspelad i detta området.

Du bara måste besöka Smith of Smithfield vid nästa besök i London. När du väl klickat dig förbi jul-introt och ett intro till kan du kolla på alla våningarna i högernavigationen http://www.smithsofsmithfield.co.uk/sos/index_main.html

Se till att gå dit vilken tid på dygnet det än är. På Ground Floor älskar jag att äta en fet engelsk frukost sittandes i en gammal soffa med Ibiza disco i hötalarna en morgon. Men lika fantastiskt kan det vara att sitta på Top Floor och käka en affärslunch, att hyra en våning eller ha herrmiddag med boysen på våning 2.

Sverige är för litet, men i London funkar det. RaRe!

Saknar Pelle Blohm i rutan!

Satt och kollade på ett gäng i Canal+ igår och lyssnade på deras analyser. Bland annat var Fredrik eller om det var Filip med i studion och en mittback från Brommapojkarna. Dessutom hade det fyllts på med någon av ritarna.

De allra flesta jag känner har spelat fotboll på någon form av nivå under sitt liv och för alla som gjort det så är det kul att analysera matcherna och spelet. När andra analyserar och vi lyssnar vill vi lära oss något och framförallt ej känna att vi kan mer än de som har betalt för det. Sedan Pelle Blohm för några år sedan gjorde sitt inträde i rutan har det varit ett nöje att sitta och lära sig. Och framförallt at ha en expert som ej har som sin egen främsta uppgift och drivkraft att sitta och marknadsföra sig själv. Utan att analysera och fundera. Därmed har det även varit ett nöje att vara prenumerant av Canal+ kanaler.

Jag har inte en aning varför jag och andra har fråntagits denna förmånen, men tomt på och efter Pelle i Canal+rutan är det. För djävligt, hoppas att det är Pelle som tackat nej. För är det Canal+ som tackat nej så ser de ned på oss som gillar att lära oss något.

In med Pelle på Canal+ igen tack! Om han inte vill så övertala honom. För de tittarna som vill utvecklas skull!

Pelle is RaRe!

Alla dimensioner av livet

Finns det saker som vi skall tycka för att passa in? Finns det saker som det är lite tabu att prata om?
Mitt livs största upplevelse var och är att ha suttit vid en dödsbädd.
När jag var mycket liten blev min mormor enormt arg på mig en gång. Jag minns inte vad jag hade sagt men jag minns att hon sköt in köksstolen, traskade iväg och vände sig bestämt i köksdörren och sade..."Det har du ingen aning om...Vuxen blir du inte förrän du har suttit vid en dödsbädd..." Argt gick hon ut och smällde i köksdörren. Vad vuxen är i detta och andra sammanhang tänker jag ej ge mig in i. Men för min del var det en enormt viktig och speciell upplevelse, det kan jag intyga. Jag kan ej jämföra den med hur det är att bli förälder eller något annat. Men jag förstår vad mormor menade, oavsett vad hon kallade det.
Jag tror att vi skulle vara bättre förberedda för mycket om vi vågar prata mer om saker och upplevelser kopplade till att vi faktiskt dör. Tror att det skulle göra att människor klarar sig bättre när det väl händer, oavsett om det är någon nära eller ej. Det läggs så mycket tid på att prata om saker som är så fantastiska så att det ej liknar någon sort, men jag tror att det går att hjälpa varandra en hel del genom att faktiskt prata om alla dimensioner av livet.

Vad tror du?

RaRe Site

The Brand of Brands. Med jämna mellanrum måste jag promota RaRe. Detta helt fantastiska varumärke. Siten lämnar mycket i övrigt att önska men även den är trevlig att promota med jämna mellanrum. Vårens kollektion ligger ännu ej uppe på siten men du kan ju njuta av den förra kollektionen och kanske gå med i deras Facebook-Grupp på och via http://www.ra-re.it/

Några få saker har kommit i butikerna i Sverige än så länge. Vårens kollektion är kanon och en del är fantastiskt. Jag lovar att flagga upp när den nya kollektionen och siten ligger uppe.

RaRe!!!

Rekommenderar Caleo

För några år sedan hade Anfallaren flyttat hem till Göteborg efter proffsåren utomlands. Vi gick en söndag med familjerna och åt brunch på Caleo. Efter detta första besök är jag med nöje en frekvent gäst.

De har bra blandning på gäster och personal, jag gillar att ägaren finns på plats i dörren och garderoben och jag gillar verkligen deras mat.

Caleo ligger i samma lokaler som Marilyn Video en gång i tiden huserade i. En restaurang med medelhavsinspirerad mat och dryck.

Mitt råd är att du väljer tre eller fyra smårätter varje gång du går dit och att du sitter där några timmar. Personligen föredrar jag att sitta och äta vid barborden eller fönsterbarborden. Gärna med ansiktet mot dörren och ryggen mot väggen. Perfekt överblick.

Personalen är alltid lika trevlig och läser alltid hur de skall agera beroende på om jag är där med Vackra Tradern, Prinsessan, Julia Roberts, Grabbarna Grus, Tennissprinsarna eller kunder. Mycket proffsigt och bra rekommendationer när gäster frågar om råd. Dessutom slipper du som gäst påtvingade rabblingar och berättelser om vad du beställt.

Om du går dit, lova mig att du tar en stor portion skaldjurssoppa innan de två eller tre smårätterna.

http://www.caleo.se/

Vad har ni lovat vem och varför?

Det var en sådan där dag ganska nyss när ganska många gör samma sak, lovar en massa.

Vad har du lovat skall ske detta året?

Vad har du lovat dig själv, eller framförallt andra?

Sluta röka, dricka mer vatten, träffa dina föräldrar oftare, ordna kalas, använda gymkortet?

Är denna typ av löften något du brukar ta beslut om och dessutom hålla?
Varför berättar du för omvärlden om dina löften?
Hur prioriterar du dem?

Nå?

Lova dig själv vad som skall ha hänt om ett år och varför. Se till att det händer. För din egen skull.

Australia eller gick vi fel?

Det finns flera delar av en och samma kväll att beskriva. Jag tänkte hålla mig till filmen vi gick och såg.
Planen har varit att jag skulle gå på den i julas med min till åldern äldsta vän. Det blev ej så. Nu gick jag med min vackraste vän. Det hade inte spelat någon roll med vem jag gick och såg den. Filmen Australia...

Här kommer summeringen:
Det handlar om Australien...det är ett stort land...I Europa börjar andra världskriget...

Från Europa till Australien åker den unga stela brittiska frugan för att besöka maken. Maken äger mycket i Brittanien och en farm i Australien...hon skall kolla om han sköter sig...nej, jag orkar inte skriva ned denna skiten...

Jag ger dig en annan summering; En av de absolut sämsta filmerna jag någonsin sett. Kunde ha varit Nutcase Collin som regisserat och jag bara väntade på att Tom Kryssnings förra fru Nicole Kidding skulle ta av sig masken och att det skulle visa sig vara Helena Bergström. Den manliga huvudrollsinnehavaren hade gått i röstträning hos Crocodile Dundee och det fattades bara att han skulle börja brottas med krokodiler och kasta knivar så hade det varit fullbordat.

När hela salongen kände att filmen var slut och alla hade väl identifierbar träsmak i aktern körde filmen på med en nya helt meningslös vända på en timme och en kvart till.

Av ren artighet stannade vi kvar hela vägen och läste de vackra eftertexterna som berättade lite om aboriginer och att de fått en offentlig ursäkt 2006 av den Australiensiske Premiärministern.

Solklart? Jag lovar att det är enkelt att hänga med i handlingen om du går och ser den. Omöjligt att ej förstå vad som händer.

Jag bjuder här på ett förmodligen vackert filmat YT-klipp:
http://www.youtube.com/watch?v=p447zpUmbxw

Handlingen då? Hur tänkte ni med manus när ni gjorde den?...Tänkte inte på det. Hej då!

PS. Så här tyckte någon annan och där kan du också förstå tempot och handligen genom att se på klippet:
http://entertainment.timesonline.co.uk/tol/arts_and_entertainment/film/article5178513.ece

Jonas Gardell

Känner inte människan och hoppas att aldrig träffa honom. Jag är helt säker att jag får rätt bild av honom genom allt jag sett live och i TV genom åren. Karln är ju helt rudad eller ding.

Jag frågade en klok kvinna jag känner vad det skulle ha kallats, det han har, på den tiden hon jobbade med problembarn och missanpassade. Hon svarade att: "Det skulle ha kallats en sjuk person som behöver hjälp och som får frispel varje gång han ej är eller står i fokus".

Jag har bara en kompletterande åsikt och den är att han är den enda officiella person som fortfarande tycker att homosexualitet är något märkvärdigt eller konstigt. Om han inte får hjälp snart så bör han tas bort från rampljuset, annars kommer han att göra att en massa inskränkta människor tror att de som är homosexuella är pucko!

Not RaRe, just stupid! Help him!

Gör Zlatan till kapten!

Jag har ett enkelt och modest önskemål, gör Zlatan till lagkapten i det svenska landslaget. För mig var det så att han blev en man när han fick bindeln på sig. Jag påstår att han är en person som sätter en enorm ära i att vara mannen i familjen och att han växer med ansvar. Dessutom får det mig att tycka att det känns bättre att vara svensk med Zlatan som främste representant för vårt land och landslag.

Det var helt rätt att ha Freddie som lagkapten tidigare, och efter att han slutade med landslaget så finns det bara en person som har något intressant att berätta och som dessutom är så mycket i fokus internationellt så att det ger landet, sporten och laget reklam.

Så GIH-Lars, sköt ditt jobb och ge Zlatan bindeln med ansvaret och ge oss därmed en av förusättningarna för framgångarna vi vill ha.

En lek med eld

För några år sedan läste jag grymt mycket så kallade spännande böcker, jag plöjde genom Woodward, Forsyth, Ed McBain, och hade Colin Forbes Tweed som favorit...

Efter en av allt för många eller lika Tweedböcker tröttnade jag rejält på denna typ av böcker. Kändes som om alla som skrev agent- eller deckarromaner försökte göra det krångligt spännande och att det alltid slutade på väntat sätt. Fram till i somras läste jag ingen så kallad spännande bok på flera år utan har ägnat mig åt sådana som skall vara nära sanningen. Kanske var det en förklaring til att jag gilade En lek med eld av Peter Robinson.

Två utbrända lik hittas i en kanalbåt. Det ut som en olyckshändelse. Överkommissarie Alan Banks misstänker att det rör sig om ett brott. Ytterligare en misstänkt anlagd brand inträffar och då börjar polisen känna att de har att göra med en mördare. Banks och hans kollega Annie finner snart flera tänkbara motiv och gärningsmän.

Ej RaRe, men skön avkoppling.

About a boy

Ibland är det grymt skönt att mysa och koppla av. Om filmen du gör det till är rätt så kan det bli riktigt nice. För några dagar sedan satt jag ned för att se om en film för säkert tionde gången, About a boy med Hugh Grant, Toni Collette och Rachel Weisz.

Jag tror att filmen är baserad på en Nick Hornby bok. Den handlar om medelålders kille (Will) som bor i en lyxlägenhet fylld med en massa sköna, livsnödvändiga och dyra saker. Han har aldrig jobbat i hela sitt liv, han har ärvt sina pengar av sin pappa. Pappan skrev en väldigt känd jullåt när han var vid livet. Nu kan Will leva på pengarna från denna sång. Hans släktingar säger att han borde ta tag i sitt liv och skaffa en familj. Men Will trivs med att leva ensam, han säger att alla människor är öar och att han själv är Ibiza.

Men Wills levnadssätt förändras den dagen han bestämmer sig för att börja dejta ensamstående mammor. Han ljuger ihop sig en pojke på två år vid namnet Ned och går på ett möte för ensamstående föräldrar. Där träffar han en mamma som han vill börja dejta. Men i denna veva träffar han på en liten kille och hans tossiga och självmordsbenägna mamma. Will blir indragen i den lilla killens liv. Den lilla killen vill att Will ska bli tillsammans med hans mamma, men Will har träffat en annan kvinna, ...etc.

Om en Pojke är en grymt bra och skön film. Den visar världen vi lever i på ett skönt sätt. Den blir aldrig någon töntig amerikansk moralkaka utan visar vad som krävs för att vi ska må bra i livet. Slutorden från den lilla killen Markus är att han anser att båda han och Will har uppnåt det de behöver. Han säger att han inte tror på parförhållanden i framtiden utan att det behövs mer back up.

Om de sett den - se om den!

Om du ej sett den - se den flera gånger

Skam av Karin Alvtegen

Läste denna boken för ett tag sedan och gillade den verkligen.

En berättelse om två totalt olika människor. En utåtriktad överläkare och en kraftigt överviktig ensling som hatar alla. De har dock en sak gemensamt – ett mörkt förflutet som gör att de inte vill eller vågar låta någon komma nära. Båda drabbas av händelser och situationer som återuppväcker de onda minnena och deras liv förändras för alltid. När de väl möts ställs allt på sin spets.

Den berättas som två historier fristående från varandra för att sedan sakta men säkert föras närmare varandra till upplösningen.

Summan av kardemumman blir helt enkel att detta är en av de bästa böckerna jag läst i år.

Det är den enda boken jag läst av henne, men jag skall ta och läsa någon mer så småningom.

Om du vill veta mer om henne eller hennes böcker så hittar du det bland annat här http://www.karinalvtegen.com/

I mina iPhone-lurar just nu

Ingen kan anklaga mig för att vara någon som snappar upp mycket nytt att peta in i lurarna. Här är något av det som snurrar just nu, men lite nya grejer finns där dock:
- The Ting Tings
- Talking Heads
- Sneaky Sound System
- Olle Ljungström
- David Bowie
- Hot Chip
- David Sylvian
- Reeperbahn

Superhjälten Jimmy Connors

Av de få idrottsidoler jag har haft så kommer bara en att bestå.

Han som stimulerade hela mitt idrottsintresse och som gjorde mig anti-Svensk. Jag har för mig att jag och Författaren gick med sorgband en sommar när den där långhårige svensken hade tur i någon match och lyckades besegra honom. Förmodligen var det något fusk från domarnas eller arrangörernas sida också.

Kommer ej ihåg hur det hela började men tror att det var i samband med Wimbledonfinalen mot Rosewall och vet att det definitivt var och blev så när han kom till hundraårsjubiléet av Wimbledon och sade den klassiska "Så var vi då här 127 förlorare och jag". Kanske var det tidigare, minns ej.

James Scott Connors
Eller så som han kallades, Jimmy Connors. född den 2 september 1952. Amerikansk vänsterhänt superhjälte som i alla fall enligt mig är världens genom tiderna mest färgstarka idrottsman. Jimmy Connors var under 16 år en av världens tio högst rankade spelare. Han var bland annat världsetta totalt 268 veckor och vann under sin magiska karriär totalt 109 singel- och 15 dubbeltitlar på ATP-touren. Åtta av dessa var singeltitlar och två var dubbeltitlar i Grand Slam-turneringar. Jimbo upptogs 1998 i International Tennis Hall of Fame.

Jimbo har gett mig mer gåshud än vad någon annan idrottsman någonsin kommer kunna göra, kolla klippen nedan:
http://www.youtube.com/watch?v=Myg66OWBuNI
http://www.youtube.com/watch?v=0l9wWgQ_lvs&feature=related
och en 39-årig man som får US Open att koka
http://www.youtube.com/watch?v=r7t5W6SDuEs
och så fantastiskt viktigt det var för honom
http://www.youtube.com/watch?v=Y06jKy5fxAM&feature=related
och ett enormt vackert ögonblick till
http://www.youtube.com/watch?v=U5pZr47RIKU

Jimmy Connors, RaRe! Och vad jag minns vann han alltid!

Anna Asklund

Genom åren har vi chansen att lära känna en massa människor. En av mina vänner heter Anna Asklund och är en av de konstnärer jag har blivit imponerad av. Även om vi har setts väldigt lite de senaste åren så finns hon med mig när jag är i min lägenhet i Little Village. Har flera oljemålningar och skulpturer från Anna hemma. På bilden ser du en vägg som målades av Anna i Göteborg. Jag tror att det var inför Friidrotts-EM 1995.

Läs mer om Anna och se på Annas grejer via dessa två länkar:

http://www.galdra.nu/

och hennes blogg

http://annaasklund.spaces.live.com/

Enjoy!

Många beteenden har ändrats!

Det finns numera namn på våra beteenden. Vi är som individer indelade i Natives, Digital Immigrants och Digital Natives. Googla på det och lär dig mer.

Men visst är allt det som händer underbart.

Vi sitter och tittar på ett TV-program och diskuterar och vips får vi fram svaret via den andra skärmen och Google.
Satt på en middag i London och småpratade och någon i sällskapet var från Peterborough. Någon frågade hur många som bodde där och han som var född där svarade men blev snabbt korrigerad av två runt bordet som googlade fram den rätta folkmängden.
Var med på ett kalas för ett tag sedan och vi hade musiktävling, det gällde att svara snabbast vilken artisten var. Chris var oväntat nog snabbast på allt, oavsett utgivningsår eller musikstil. Många blev skratten när det visade sig att han använde en iPhone applikation.
Lärare har en spännande utmaning idag när de berättar något och en elev räcker upp handen och ifrågasätter källan efter att ha verifierat via nätet.

Kan lugnt konstatera att det de senaste tio åren har blivit en tydlig beteendeförändring vad gäller att verifiera. Primära kanalen för alla som har en mobil eller dator kopplad till internet för verifiering är online. Där vi tidigare sprang efter uppslagsböcker, dagstidningar, text-tv och annat så har vi nu gjort vårt val. Och det gäller bara Digital Imigrants.

Skönt och bra är det!