23 januari 2009

Usama um Barrack

Vet att det har skrivits en massa om denna företeelse. Företeelsen är den ägda och nya gullgossen i världen. Var länge sedan så mycket tid och kraft har lagts på en individ. Jag minns ej när jag hörde talas om honom första gången men jag har haft en otäck känsla sedan första gången.

Detta är en person som är ägd av någon. Det kan vara av en organisation, en privatperson eller en bransch. Hör och häpna men alla presidenter i US ägs av en huvudägare. Denna gången vet vi ej helt säkert vem ägaren är, men vilken bransch det är lär vi få reda på snart. Det är även en individ som har en familj som vi absolut inte vet något om. I det landet innebär det att individen har mycket folk kring sig som har byggt storyn.

För vi vet ju egentligen inget om honom.

Inspirerad av en av de viktigaste individernas felsägning har jag döpt om honom till Usama Um Barrack och han är president i Inflyttades Förenade Stater, US.

Driven av den otäcka känslan och lust av att få reda på vem han är som individ så har jag nu läst två böcker om honom och googlat på allt möjligt. Det står inget om honom som individ eller hans värderingar.

Kortsiktigt blir det intressant at se när hans PR-bubbla spricker och långsiktigt kommer landet han leder delas upp i fler delar. Det kommer bli minst 6 länder av landet som hävdar att Armstrong har satt sina fötter på månen. För alla som besökt och sett månlandaren på riktigt så är det en omöjlighet.

Bra PR slår allt...förutom sanningen då!

Alla dessa varumärken som skall leka globala

Har du någonsin hört att varumärket NIKE springer runt och säger att de är globala? Jag antar att du svarar nej och gissar på att det beror på att de är det. Jag är grymt trött på alla bolag som skall prata om hur globala de är. Generellt är jag ganska trött på såväl bolag som individer som pratar om sig själva. De jag gillar bäst som varumärken och människor är de som ser till att veta vilka de är och hur de vill uppfattas. De skall även vara genuint och äkta intresserade av hur andra är, var andra kommer från, etc. Långsiktiga relationer har äkthet och riktigt intresse som förutsättningar och bas enligt mig.

19 januari 2009

Skönt att göra som alla andra...

...not!
Äntligen har jag tittat på Idrottsgalan för första gången i hela mitt liv. Jag har aldrig haft lust eller tid, minns ej.
Känns det då befriande att för första gången tittat på detta fantastiska program som jag har hört talas om så länge men sett flera klipp från? Jag menar, det är borde kanske egentligen vara helt otroligt att jag missat det. Alla ser ju detta.
Denna gången kom jag hem tidigt från jobbet och låg på rygg och jobbade lite, hade helt missat att det skulle vara. Den selektiva perceptionen gör oss människor många tjänster. Mitt jobbande var ackompanjerat av skojiga och spänningsuppbyggande intervjuer med dessa duktiga idrottsmän, leadare och för mig helt okända inför galan på en kanal. även ledare och för mig okända. Jag beslöt att slå över till kanalen som visade galan när den startade, dags för premiär på detta populläare program alltså.

In kom Skinnbiten som programledare och efter ett tag de jätteskojiga Björn och Robert. Det fanns med en del inslag och musik spelades med band som var namnlösa, nej förresten jag kände igen Tommy Kokain. Han sjöng den där sången som han brukar sjunga.
Allvarligt talat. Tycker människor att detta är något att ägna tid åt, jag hoppas att alla dessa fantastiska idrottskvinnor och män med ledare reagerar, tar illa upp och ej kommer nästa gång. Några av de som sitter där har så oerhört mycket att berätta och ge. Jag gillade Robert Karlssons i förväg genomtänkta tal och att Nanne Bergstrand även han var förberedd och sade annorlunda och kloka saker, men han är en tänkande och filosofisk person. Jag tycker att det detta borde vara en gala där framgång skall hyllas med stolthet och inte inlindat i töntiga försök till glättiga skämt. Vad fasen skall det skojas så hurtigt om detta för? För vem?
Kanske bara jag som behöver se denna typ av underhållning mixat med en del av dansprogrammen och annat? Jag skulle vilja förstå varför vi ej vrålhyllar och är stolta över våra idrottare, deras ledare och prestationer.
Jag fick dock se klippet från 2000 med Björn Borg och det var underbart att få se Lennart Bergelin. Önskar bara att Skinnbiten hade haft vett att säga något om dem eller det. Tills sist undrar jag hur det är möjligt att något på den manliga sidan kan vara större än att vara en av världens bästa i världens största sport. Går ej att jämföra med. Lägg ned denna skiten och hylla alla istället. Nu har jag sett det och sagt vad jag tycker.

18 januari 2009

Rom är speciellt

Har haft några av mitt livs bästa stunder och upplevelser i staden. För några dagar sedan berättade en vän att hon läste en bok som handlade om att olika städer stod för ett ord. Ordet hon sade för Rom stämmer så väl för mig. Hela staden gör att jag mår bra och bara måste vara där med den för den perioden viktigaste personen. Jag har lyckats vara det vid mina besök. Sedan kan det ju vara så att vem man tycker är viktigast varierar över tid, men att Rom är den perfekta staden att åka till är solklart. Jag har alltid sett till att ägna massor av tid vaken i staden för att bara insupa intryck. Det enda jag aldrig har tyckt ger något är alla ruiner, som många andra ägnar tid åt. Maten, espresson, människorna, ljuden, dofterna, shoppingen, maten etc. är tillräckligt Åk till Rom och ta med dig den för ögonblicket viktigaste personen. Och njut av ordet staden står för och all kryddan kring den.

Det är inte bara utsidan som räknas...

I tider av ytlighet där allt det vackra och allt yttre hyllas och där fåfängan har fyrverkeri dygnet runt är det viktigt att komma ihåg att även insidan räknas. Få är de som är vackra inifrån och ut.
För några dagar sedan åt jag lunch med en vän och som sade att hon tyckte att jag var en av de få som hade en fin insida. Jag tog det givetvis som en komplimang och tackade för att hon lagt märke till hur snyggt foder jag hade på min kavaj. Det var den där svarta kavajen RaRe kom med i höstas som har så gudomligt snyggt foder…

Vill du vara trovärdig?

Det finns två enkla sätt att ha täckning för att uttala sig om hur företag och delar av arbetslivet fungerar.
Antingen skall du ha kört taxi eller ha varit egen företagare. Då är det nämligen så att du behöver jobba och leverera så mycket som du behöver för att kunna plocka ut det du vill ha. Tag dig tid att prata med alla taxiförare och alla egna företagare du känner eller prova på själv. För mig är det självklart att det är omöjligt att vara finansminister om du ej drivit eget, precis som det är omöjligt att vara invandrarminister om du ej levt utomlands och umgås med många internationella människor. Så om du vill vara trovärdig i en viss typ av jobbrelaterade frågor så vill jag allt veta vad du har att komma med först.

12 januari 2009

Smiths of Smithfields

Någon gång per vecka kan det vara trevligt att glida in på Smith of Smithfields i London. Restaurangen ligger i Farringdon/Clerkenwell. Deras The Top Floor är ett kanonställe med takterass. Hela SoS är restauranger och barer i olika plan och i olika stilar. De har öppet från klockan sju på vardagar tills mycket sena timmen och helger öppnar de tio på lördagar och halv tio på söndagar. Det ligger mittemot den stora gamla köttmarknaden i Farringdon och delar av filmen About a boy är inspelad i detta området.
Du bara måste besöka Smith of Smithfield vid nästa besök i London. När du väl klickat dig förbi jul-introt och ett intro till kan du kolla på alla våningarna i högernavigationen http://www.smithsofsmithfield.co.uk/sos/index_main.html
Se till att gå dit vilken tid på dygnet det än är. På Ground Floor älskar jag att äta en fet engelsk frukost sittandes i en gammal soffa med Ibiza disco i hötalarna en morgon. Men lika fantastiskt kan det vara att sitta på Top Floor och käka en affärslunch, att hyra en våning eller ha herrmiddag med boysen på våning 2.

Sverige är för litet, men i London funkar det. RaRe!

Saknar Pelle Blohm i rutan!

Satt och kollade på ett gäng i Canal+ igår och lyssnade på deras analyser. Bland annat var Fredrik eller om det var Filip med i studion och en mittback från Brommapojkarna. Dessutom hade det fyllts på med någon av ritarna.
De allra flesta jag känner har spelat fotboll på någon form av nivå under sitt liv och för alla som gjort det så är det kul att analysera matcherna och spelet. När andra analyserar och vi lyssnar vill vi lära oss något och framförallt ej känna att vi kan mer än de som har betalt för det. Sedan Pelle Blohm för några år sedan gjorde sitt inträde i rutan har det varit ett nöje att sitta och lära sig. Och framförallt at ha en expert som ej har som sin egen främsta uppgift och drivkraft att sitta och marknadsföra sig själv. Utan att analysera och fundera. Därmed har det även varit ett nöje att vara prenumerant av Canal+ kanaler.

Jag har inte en aning varför jag och andra har fråntagits denna förmånen, men tomt på och efter Pelle i Canal+rutan är det. För djävligt, hoppas att det är Pelle som tackat nej. För är det Canal+ som tackat nej så ser de ned på oss som gillar att lära oss något.

In med Pelle på Canal+ igen tack! Om han inte vill så övertala honom. För de tittarna som vill utvecklas skull!

Pelle is RaRe!

Alla dimensioner av livet

Finns det saker som vi skall tycka för att passa in? Finns det saker som det är lite tabu att prata om?
Mitt livs största upplevelse var och är att ha suttit vid en dödsbädd.
När jag var mycket liten blev min mormor enormt arg på mig en gång. Jag minns inte vad jag hade sagt men jag minns att hon sköt in köksstolen, traskade iväg och vände sig bestämt i köksdörren och sade..."Det har du ingen aning om...Vuxen blir du inte förrän du har suttit vid en dödsbädd..." Argt gick hon ut och smällde i köksdörren. Vad vuxen är i detta och andra sammanhang tänker jag ej ge mig in i. Men för min del var det en enormt viktig och speciell upplevelse, det kan jag intyga. Jag kan ej jämföra den med hur det är att bli förälder eller något annat. Men jag förstår vad mormor menade, oavsett vad hon kallade det.
Jag tror att vi skulle vara bättre förberedda för mycket om vi vågar prata mer om saker och upplevelser kopplade till att vi faktiskt dör. Tror att det skulle göra att människor klarar sig bättre när det väl händer, oavsett om det är någon nära eller ej. Det läggs så mycket tid på att prata om saker som är så fantastiska så att det ej liknar någon sort, men jag tror att det går att hjälpa varandra en hel del genom att faktiskt prata om alla dimensioner av livet.

Vad tror du?

RaRe Site

The Brand of Brands. Med jämna mellanrum måste jag promota RaRe. Detta helt fantastiska varumärke. Siten lämnar mycket i övrigt att önska men även den är trevlig att promota med jämna mellanrum. Vårens kollektion ligger ännu ej uppe på siten men du kan ju njuta av den förra kollektionen och kanske gå med i deras Facebook-Grupp på och via http://www.ra-re.it/

Några få saker har kommit i butikerna i Sverige än så länge. Vårens kollektion är kanon och en del är fantastiskt. Jag lovar att flagga upp när den nya kollektionen och siten ligger uppe.


RaRe!!!

10 januari 2009

Rekommenderar Caleo

För några år sedan hade Anfallaren flyttat hem till Göteborg efter proffsåren utomlands. Vi gick en söndag med familjerna och åt brunch på Caleo. Efter detta första besök är jag med nöje en frekvent gäst.
De har bra blandning på gäster och personal, jag gillar att ägaren finns på plats i dörren och garderoben och jag gillar verkligen deras mat.

Caleo ligger i samma lokaler som Marilyn Video en gång i tiden huserade i. En restaurang med medelhavsinspirerad mat och dryck.

Mitt råd är att du väljer tre eller fyra smårätter varje gång du går dit och att du sitter där några timmar. Personligen föredrar jag att sitta och äta vid barborden eller fönsterbarborden. Gärna med ansiktet mot dörren och ryggen mot väggen. Perfekt överblick.

Personalen är alltid lika trevlig och läser alltid hur de skall agera beroende på om jag är där med Vackra Tradern, Prinsessan, Julia Roberts, Grabbarna Grus, Tennissprinsarna eller kunder. Mycket proffsigt och bra rekommendationer när gäster frågar om råd. Dessutom slipper du som gäst påtvingade rabblingar och berättelser om vad du beställt.

Om du går dit, lova mig att du tar en stor portion skaldjurssoppa innan de två eller tre smårätterna.


Vad har ni lovat vem och varför?

Det var en sådan där dag ganska nyss när ganska många gör samma sak, lovar en massa.
Vad har du lovat skall ske detta året?
Vad har du lovat dig själv, eller framförallt andra?
Sluta röka, dricka mer vatten, träffa dina föräldrar oftare, ordna kalas, använda gymkortet?

Är denna typ av löften något du brukar ta beslut om och dessutom hålla?
Varför berättar du för omvärlden om dina löften?
Hur prioriterar du dem?
Nå?

Lova dig själv vad som skall ha hänt om ett år och varför. Se till att det händer. För din egen skull.

09 januari 2009

Australia eller gick vi fel?

Det finns flera delar av en och samma kväll att beskriva. Jag tänkte hålla mig till filmen vi gick och såg.
Planen har varit att jag skulle gå på den i julas med min till åldern äldsta vän. Det blev ej så. Nu gick jag med min vackraste vän. Det hade inte spelat någon roll med vem jag gick och såg den. Filmen Australia...

Här kommer summeringen:
Det handlar om Australien...det är ett stort land...I Europa börjar andra världskriget...

Från Europa till Australien åker den unga stela brittiska frugan för att besöka maken. Maken äger mycket i Brittanien och en farm i Australien...hon skall kolla om han sköter sig...nej, jag orkar inte skriva ned denna skiten...

Jag ger dig en annan summering; En av de absolut sämsta filmerna jag någonsin sett. Kunde ha varit Nutcase Collin som regisserat och jag bara väntade på att Tom Kryssnings förra fru Nicole Kidding skulle ta av sig masken och att det skulle visa sig vara Helena Bergström. Den manliga huvudrollsinnehavaren hade gått i röstträning hos Crocodile Dundee och det fattades bara att han skulle börja brottas med krokodiler och kasta knivar så hade det varit fullbordat.

När hela salongen kände att filmen var slut och alla hade väl identifierbar träsmak i aktern körde filmen på med en nya helt meningslös vända på en timme och en kvart till.

Av ren artighet stannade vi kvar hela vägen och läste de vackra eftertexterna som berättade lite om aboriginer och att de fått en offentlig ursäkt 2006 av den Australiensiske Premiärministern.

Solklart? Jag lovar att det är enkelt att hänga med i handlingen om du går och ser den. Omöjligt att ej förstå vad som händer.

Jag bjuder här på ett förmodligen vackert filmat YT-klipp:
http://www.youtube.com/watch?v=p447zpUmbxw

Handlingen då? Hur tänkte ni med manus när ni gjorde den?...Tänkte inte på det. Hej då!

PS. Så här tyckte någon annan och där kan du också förstå tempot och handligen genom att se på klippet:
http://entertainment.timesonline.co.uk/tol/arts_and_entertainment/film/article5178513.ece

05 januari 2009

Jonas Gardell

Känner inte människan och hoppas att aldrig träffa honom. Jag är helt säker att jag får rätt bild av honom genom allt jag sett live och i TV genom åren. Karln är ju helt rudad eller ding.
Jag frågade en klok kvinna jag känner vad det skulle ha kallats, det han har, på den tiden hon jobbade med problembarn och missanpassade. Hon svarade att: "Det skulle ha kallats en sjuk person som behöver hjälp och som får frispel varje gång han ej är eller står i fokus".
Jag har bara en kompletterande åsikt och den är att han är den enda officiella person som fortfarande tycker att homosexualitet är något märkvärdigt eller konstigt. Om han inte får hjälp snart så bör han tas bort från rampljuset, annars kommer han att göra att en massa inskränkta människor tror att de som är homosexuella är pucko!

Not RaRe, just stupid! Help him!

Gör Zlatan till kapten!

Jag har ett enkelt och modest önskemål, gör Zlatan till lagkapten i det svenska landslaget. För mig var det så att han blev en man när han fick bindeln på sig. Jag påstår att han är en person som sätter en enorm ära i att vara mannen i familjen och att han växer med ansvar. Dessutom får det mig att tycka att det känns bättre att vara svensk med Zlatan som främste representant för vårt land och landslag.

Det var helt rätt att ha Freddie som lagkapten tidigare, och efter att han slutade med landslaget så finns det bara en person som har något intressant att berätta och som dessutom är så mycket i fokus internationellt så att det ger landet, sporten och laget reklam.

Så GIH-Lars, sköt ditt jobb och ge Zlatan bindeln med ansvaret och ge oss därmed en av förusättningarna för framgångarna vi vill ha.

En lek med eld

För några år sedan läste jag grymt mycket så kallade spännande böcker, jag plöjde genom Woodward, Forsyth, Ed McBain, och hade Colin Forbes Tweed som favorit...

Efter en av allt för många eller lika Tweedböcker tröttnade jag rejält på denna typ av böcker. Kändes som om alla som skrev agent- eller deckarromaner försökte göra det krångligt spännande och att det alltid slutade på väntat sätt. Fram till i somras läste jag ingen så kallad spännande bok på flera år utan har ägnat mig åt sådana som skall vara nära sanningen. Kanske var det en förklaring til att jag gilade En lek med eld av Peter Robinson.

Två utbrända lik hittas i en kanalbåt. Det ut som en olyckshändelse. Överkommissarie Alan Banks misstänker att det rör sig om ett brott. Ytterligare en misstänkt anlagd brand inträffar och då börjar polisen känna att de har att göra med en mördare. Banks och hans kollega Annie finner snart flera tänkbara motiv och gärningsmän.

Ej RaRe, men skön avkoppling.