Vi gick dit för att slappa lite mitt i höstsommaren och hade inga förväntningar alls.
Det var många tankar som snurrade genom skallen när vi över ett glas bubbel inomhus lyssnade till ett band som vi förmodade hade flyttat in till Leifs Lounge p.g.a. det något ostadiga vädret som höstsommaren erbjöd för dagen.
En av tankarna gällde bandet som verkade duktiga och som att de gjort detta flera än oräkneliga gånger på alla möjliga platser runt i det Avlånga Landet. Kan nog ha varit såväl sol- som vinterställen. Vad de gör på hösten och våren det vette fasiken!
En annan tanke var de två "damerna" i femtioårsåldern som tycktes känna alla i bandet och som med fårade ansikten, trötta och berusade kroppar tycktes tycka ett den mest fantastiska tiden på året nu var i sin första fas. Det kändes som att de två hade varit i Tylösand de senaste 35 åren utan att minnas eller missa en endaste sommarkväll eller aktivitet.
Den tredje var att det är viktigt att komma nära dessa situationerna med allt vad det innebär av enkelhet och tragik.
Vi kommer gå dit fler gånger i sommar, förhoppningsvis utomhus och med en något mer blandad publik än vad denna söndag erbjöd.
