Too big to fail och Gordon Gekko 2

Låg i feber hemma och när jag väl kunde spärra upp ögonen utan skallebank så var det filmen "Too big to fail" som pockade på uppmärksamhet och försökte svälja stimulans från min hjärna ett par timmar...

En ganska kass film med Hank Paulson i centrum spelad av William Hurt. Hank Paulson var Bushadministrationens Secratary of Treasure.


Filmen är en amerikansk film och amerikanska "dokumentärerer" går sällan att lita på precis som amerikanska "sanningar".


Egentligen var den dåvarande krisen lika enkel att analysera som den nuvarande och de tidigare och äldre. Någon gång har en bransch förlorat förtroendet. Någon gång har alla banker tappat förtroendet för varandra och nu senast har banker tappat förtroendet för länder.


Det som dock alltiid finns med är mammon, män och deras bonusar. Ganska enkelt att analysera.

Det lite lustiga var att jag efter några timmars sömn vaknade till uppföljaren om Gordon Gekko, Money Never Sleeps. En vanlig dussinfilm som på ett kul sätt hängde samman med "Too big to fail" både storymässigt och i stil. Och tyvärr är det kanske så att jag tror på innehållet i filmerna, inte gällande vems fel vad är, men definitivt att besluten går till på det sätt som dessa filmer målar upp. Att alla beslut tas för männens egen kortsiktiga vinnings skull. Vilka som sedan faller när någon ska falla avgörs bara av hur spelbrickorna ligger till just då.


Det roligaste i uppföljaren till Wall Street är att Bud Fox dyker upp och dialogen som sker mellan Gordon Gekko och honom. Humor!


Fast det finns något mycket smakfullt och vackert med uppföljaren till den gamla barnfilmen om finansvärlden och det är musiken, ett mästerligt filmtrack. Gissa med vilka!!!