Hade aldrig sett den förut. Hade faktiskt aldrig ens hört talas om filmen i fråga. Liggandes med Macen i knät började jag mitt i filmen. Egentligen var filmen som ljud och sällskap. Det tog inte så lång tid innan ljudet åkte upp och fokuset på filmen ökade. Spännande att en film med så pass kända skådisar bara passerat förbi, lite fängslande att ha missat början och därmed kanske tro att den var hyfsad. Och någonstans mot slutet kändes den bara ganska kass. Ungefär som detta inlägget. Fast filmen innehöll fina bilder och lite kul dialoger. När det inte var alls mycket kvar och Joe var på sjukhuset så fattade jag upplägget som varit omöjligt att förstå från den punkt då jag började fokusera på filmen.
Kanske var lite snuttigt och puttenuttigt. Kanske handlar filmen om något som vi alla är fostrade att vara rädda för. Dessutom var det första gången jag insett att det kanske finns något hos Brad Pitt som jag ej sett förut.
Jag kommer nog kunna se hela filmen på något flyg eller någon sen natt på något hotell snart. Så får jag se vad jag tycker då... Men jag tror att jag gillar den.
