Jan Wallentin - Strindbergs Stjärna

Denna boken fick jag av Min Lilla i december. Jag hade aldrig hört talas om den. Och jag hade inte köpt den om jag hört talas om den i förväg. Tydligen var denna bok en succé internationellt innan den ens var tryckt. Och jag kan säga direkt att detta är en bok som har sökt sin drivkraft i Dan Browns framgångar med ”Da Vinci-koden”. Jag kan säga att de som hade hört talas om den har hört ett förfärligt tjat om de enorma förskott den har inbringat på den internationella bokmarknaden.

Denna typ av böcker bygger på att hitta ett mysterium från det förflutna och att ge detta mysterium en vida och viktig konspiratorisk betydelse för historien till dags dato. Jan Wallentin och hans rådgivare fastnade tydligen för Andrée-expeditionens och dess oerhört oklara öde.

Berättelsen börjar med att ett välbevarat, hundraårigt lik hittas djupt nere i en vattenfylld Dalagruva. Fornnordiska texter är klottrade på väggarna... Amatördykaren som hittar kroppen hittar även något annat nere i grottan – ett föremål som han väljer att undanhålla från polisen... Amatördykaren kontaktar en forskare vid Lunds universitet som heter Don Titelman... Don är en pillerknarkande forskare som lite ofrivilligt dras allt längre in i en härva som inbegriper pseudovetenskapliga konspirationer och nazistiska förbrytelser. För att stoppa in en nazist och några nynazister ger en såväl historisk koppling som en känsla av nutid.

Jag säger att de tvåhundra första sidorna är värt läsningen. Av vikt att veta innan du börjar läsa är att jag tycker att du ska läsa den när den kommer ut på ett annat språk än svenska. Detta beroende på att boken på svenska innehåller mer än massor av språkfel och klumpigheter. Jan Wallentin hade behövt lite mer korrhjälp än vad som tydligen erbjöds eller ansågs behövas.

Läs den, om du inte har något bättre att läsa…