Perceptionisten

Frågan är om det finns en mer briljant person jag har träffat någonsin, skulle vara min far då. Perceptionisten är förmodligen en av de mest skärpta och socialt kompetenta människor jag träffat. Jag bara hade lust att hylla honom nu, sitter och jobbar och inser att jag saknar Perceptionisten.

Sånt som bara händer mig

Fick lust att lägga in texten till Olle Ljungströms fina sång "Sånt som bara händer mig":

Du vilar huvudet emot min kudde
Din blick söker mina ögon
Men den söker sig igenom
Mot en annan punkt
Mot en annan man

Du lägger handen på min panna
Formar ord som exploderar
Men orden tillhör någon annan
Som är någon annanstans
En lycklig man

Det är sånt som bara händer mig
Det är sånt som bara händer mig
Jag var så nära
En liten stund
Det är sånt som bara händer mig

Jag kunde krupit över alper
Jag kunde svalt en ocean
För att vara först i dina tankar
Att det var jag
Och inte han

Det är sånt som bara händer mig
Det är sånt som bara händer mig
Jag var så nära
En kort sekund
Det är sånt som bara händer mig
Det är sånt som bara händer mig

Det är sånt som bara händer mig
Det är sånt som bara händer mig
Det är sånt som bara händer mig
Det är sånt som bara händer mig

Mmm...Aaah..

Köp lösnummer...

Finns mycket att lära sig i veckotidningar.

Vi kan lära oss massor om hur vi uppnår yttre ideal, hur att undvika och hur att bli, vad de gör samt andra väsentligheter. Givetvis är det så att det alltid döljer sig precis det vi trodde bakom rubrikerna.

Det finns flera kul rubriker som bygger på ett tema som vi uppskattar och det är dåligt samvete:

- Så blir du sommarsmal
- Strandmode 20XX
- Ät nyttigt
- Lev rätt
- Undvik att bli tjock
- Ät så mycket du vill och gå ned i vikt
- Solarium är bra
- Blabla

Det finns andra som är mer byggda på allmänintresse, såsom:
- Prinsen till sjukhus
- Drottningen föll
- Zlatan klar för ny klubb
- Känd idrottare fast för knarkbrott
- Trebarnsfar låste in dem
- Så undviker du Svinpesten
- Blabla

Vad andra än säger så är det ju absolut ej så att dessa rubriker är till för att sälja lösnummer...

U2, nästa som faller ned från piedestalen?

Under de senaste åren så upplever jag att det är många av de gamla idolerna och favoriterna som faller ned från piedestalen. En som gjorde riktigt ont att se var den gamla hockeyeleganten som snurrade in och vinglade under en modevisning för tjejer i vintras, kalaspackad med en bilhandlartyp i släptåg. Bonk! sa det så föll han från piedestalen.

Till helgen skall jag gå på U2 och de har alltid haft en mycket speciell plats i mitt hjärta, speciellt då plattan Boy. Köpte den samma sag den kom till skivbutiken. Jag har haft lite svårt att bli en av alla de som sett dem på olika stora stadion och bara hyllar dem oavkaortat i tid och otid. Jag har haft svårt för Bono’s ambitioner att bli den nya Koffi Annan. Därmed har jag stannat i min egna U2 beundran och skitit i att se dem på olika stadion. Om jag valt att spela U2 för andra så har det bara varit October och Boy. I mina lurar har det varit alla plattor.

Jag har alla plattorna och hävdat utåt att det de gjorde i början var fantastiskt och att resten är sådär. Inåt har jag diggat i princip allt de gjort men varit rädd för att bli en beundrare av deras stadionmusik.

Så om några dagar vet jag om de sitter kvar på piedestalen. Jag skall höra och uppleva dem på en betongbunkrarnas betongbunker. Jag återkommer.

Fantastiskt modernt

Sitter i dagarna och sträckläser en bok som heter Katedralen vid havet av Ildelfonso Falcones.
En kväll för några dagar sedan satt jag i soffan och läste och mitt sällskap satt vid en fåtölj vid TV:n och tittade på Allfån på Skansen.

Från programmet skrålades det ut skit av bland annat programledaren. Ni vet han som verkligen gillar sig själv och att änga programtiden till att stå vid småtjejerna.

Plötsligt blev jag dock intresserad och avbröt läsandet när det var en kille från Hudikvallsteatern och föreställningen Elvis som pratade. Han berättade om några milstolpar på vägen från 1996 tills nu.

Jag kan säga att detta var det mest moderna och friska tal eller anförande som jag har hört på mycket länge i detta landet.
Briljant, modernt och utan pekpinnar.
Fantastiskt skönt att höra att det finns personer med denna typ av insikter. Om du orkar så leta fram detta på SVT Play. Värt tiden och hör upp när du tittar på klippet!

Drömmar

Har under nästan två veckor varit ledig. Och då har jag faktiskt lyckats vara nästan helt ledig. Ha varit på en av mina få riktiga favoritplatser och verkligen gjort det viktigaste av allt, vilat på riktigt. Har umgåtts med allt från ganska färska till de som har mycket erfarenhet. Nästan inga dagar har innehållit några som helst bokade tider och ganska få märkbara intryck eller funderingar.

Har noterat att jag har drömt i princip varje natt och på morgnarna så har jag kommit ihåg delar av drömmarna. Jag vet inte hur drömmar fungerar men inser att de har varit väldigt tydlig under dessa två veckor och att det förmodligen är något bra att komma ihåg delar av drömmarna.

Kommer du ihåg drömmar?

Står du upp mannen?

På en av mina favoribloggar, blohm.se, har jag vid två tillfällen sett att han skriver om att riktiga män sitter ned och kissar. Det senaste inlägget med detta som en del i helheten hette "Sauont hännda!", det hittar du på http//:www.blohm.se

Om du är man, hur gör du?

En Sann och en Riktig

Hade en bra dag i Little Village för några dagar sedan. Var och jobbade men fick först några timmar med den Sanna och sedan några timmar med en Riktig.
Den sanna vännen LMS och jag bara satt på det café där jag brukar ägna lördagarna. Vi har alltid lätt att hitta ämnen och de är aldrig så viktiga som interaktionen. Kvällen ägnades åt en middag med Stålmannen som är en riktig vän. Han tittar aldrig bakåt utan bara befinner sig här och nu. Dessutom är jag enormt glad över att han är så bra på att hålla kontakten oh aldrig lastar mig när jag ej ringer tillbaka. Jag är glad över både den Sanna, LMS, och den Riktiga, Stålmannen.

De distingerade åkte på moppo

Sett ett par program som heter Sommarkväll med Anne Lundberg. Jag vet inte vem den viftande Anne Lundberg är, men på de två program jag sett så lyckas hon ta dit intressanta gäster. Det första programmet jag såg delar av så var gästen Paulina Porizkova. Hon imponerade på mig ur alla perspektiv. Allt från hennes nivå på svenskan hon talade, livsresan till rättframheten. Hon var lagom imponerad av en av de andra gästerna och framförde det med tydlighet. Han var någon överpositivist som klättrade i berg. Om hon är som jag uppfattade henne så är det bara att gratulera hennes närmaste och hennes omgivning.

Det senaste programmet jag såg så var det två av de svenska farbröder som är vana vid att styra och ställa frågor själva som var gäster. Ingvar Oldsberg och Jan Josefsson. I mina ögon gillar de verkligen sig själva, sina röster och tror verkligen att de är talesmän. Omoderna alltså. Jag tror att självinsikten och självkänslan är mycket låg. Kan ha helt fel eftersom jag bara träffat dem ytligt.
Båda blev lugnt och sakligt ifrågasatta av de två andra gästerna Katarina Hulting och Elisabeth Höglund. Speciellt var det då farbror Ingvar som fastnade i en fälla. Det var han som började veckla in sig i någon leende förklaring och analys av varför det från början varit lite kvinnor som programledare i TV men blivit fler efter hand. Katarina och Elisabeth frågade då varför män räknades som distingerade när de blev äldre och varför tjejerna skulle vara unga. Det fanns det inga snabba svar på och när det började räknas upp bra exempel från två kanaler så nickade Josefsson och Oldsberg svalde svar på svar. Här syntes ovanan vid att ej sitta på facit, ovanan vid att ej styra dialogen och ställa frågorna. Och framförallt saknades perspektivet för att kunna svara på frågorna och påståenden.

Sedan byttes det ämne.

Spela curling

En gång var jag och några dåvarande kollegor i Karlstad på konferens. Vi fick förmånen att prova curling och vi hade instruktion av ett gäng tjejer som var före detta världsmästare. Jag minns tyvärr ej vad de heter. Det var mycket kul och givande. Jag och vi fick stor lust för sporten och en enorm respekt för kunnandet.

Jag har bekanta som har beslutat sig för att spela curling med sina barn. De vuxna sopar och barnen är skipper. Reglerna för hur stenarna skall spelas och var sätts av barnen. Allt som händer runt spelandet är på barnens villkor. Att se på detta "curlande" är inte kul och ofta på gränsen till olustigt. Det som händer i den brittiska serien "Nanny" sker och finns. Jag tappar lusten och respekten för kunnandet.

Städer utan känslan

Ibland kan jag komma på mig själv med att jag letar och att det är en stad med känsla jag letar efter. Idag var en sådan dag då det kändes som att det är vad jag gör. Idag var jag i en stad. Det finns bra komponenter i alla städer och så även i den stad jag var idag. I den staden finns det ett hus jag gillar. Där finns några människor jag gillar. Där finns en butik jag gillar. På ett ställe i den staden finns ett grymt vackert område. Och det är fantastiskt vackert en bit utanför staden. Staden har dock ingen gemensam eller kopplad känsla och saknar puls.

Precis som ovan är det i de allra flesta städer. En del fattas. Det finns komponenter men jag saknar alltid den där känslan av helhet som ger mig ett lugn och som får mig att njuta.

Bara av att skriva ned dessa få ord och rader inser jag att det faktiskt är så att jag söker platser och städer som jag verkligen gillar. Frågan är om någon stad någonsin gett mig den känslan. Platser, människor och händelser har gett mig den känslan, men aldrig städer.

Hur är det för dig?

Tycker om dig

Minns första gången hon visade att hon respekterar mig och att hon gillade mig. Det var dessutom en person jag upplevde att jag verkligen hade försökt komma igenom till och visa att jag visste att det fanns en insida även om alla pratade om hennes utsida.
När hon visade detta så minns jag att jag blev oerhört glad.

Kan vara enklare än så här att förbättra eller inleda relationer än vad det var i detta fallet.

Vet alla du vill ska veta att du tycker om dem?

Vad skall jag tycka?

Träffade en person för några dagar sedan. Låt oss kalla honom Katten. När jag var ute i svängen förr stod han alltid någonstans i mitten kanonfull och älskade alla. Har inte sett honom på riktigt många år men sprang in i honom en vardagskväll ganska nyss. Minst lika full som alltid förr och med exakt samma tugg som då. Jag har aldrig frågat honom vad han jobbar med men han har alltid varit välvårdad och välklädd.

Jag vet inte vad eller om jag skall tycka något om det faktum att han verkar vara precis som då och fortfarande verkar klara sig.

Egentligen är enda anledningen att funderingen startade att en annan gammal vän går på Antabus sedan en tid. Och han var aldrig synligt full.

Filosofen om att ge

Var på middag med Filosofen i söndags.Det är alltid ett nöje. Han är en kultiverad person som jag njuter av att umgås med. Han mår bra. Denna afton var hans huvudämne att det var för sin egen skulle vi ger. De som förväntar sig ett tack får det alltid besvärligt när de ger. Han sade att den som ger skall göra det för sin egen skull. Filosofen bjuder på sig själv och annat ofta och han förväntar sig inget tillbaka. Han gillar att ge. Och han gillar det och gör det för sin egen skull.

Det finns en massa smygare

Oftast slipper jag att träffa dem. Mig veterligen har jag inte dem bland mina vänner, kollegor och kompisar. Men de kanske finns där också. Jag pratar om ”smygarna”.
Jag tycker att det är svårt att konstatera huruvida det finns fler idag än förr eller om det bara blivit nyanserat. Idag vill jag minnas att det i de fem institutionerna fanns ganska mycket av det och väldigt lite smygande.
Idag lever vi i ett samhälle där de flesta har haft chansen att utveckla sig mycket på egen hand och ej enbart styrt av institutionerna och av omgivningen. Idag är det ganska många år sedan mina jämnåriga aldrig hade varit norr om Upsala eller varit utomlands på annat än charterresa eller varit utbytesstudent. Jag har skrivit tidigare om hur mycket bättre jag tycker att internationaliseringen som pågår har förbättrat avlånga landet.
Men ändå finns de där. Smygarna. Jag hör det ibland sippra fram. Det finns där latent. Ett exempel var ett textmeddelande jag fick från en kamrat som faktiskt brukar skriva och skicka ganska roliga historier. Idag kom det ett med följande innehåll: Två chilenare, en muslim, tre kosovoalbaner, en turk samt två afrikaner var ute och åkte minibuss i Sverige en vacker sommardag… Vem körde bussen? Svar längre ned.
Längre ned stod det att det var kriminalvården som körde bussen… Inte riktigt min humor. Kanske hade den varit rolig så här: Två poliser, en Österrikare, tre bankdirektörer, en nazist, två ligaledare, tre finansmän och två svenska direktörer var ute och åkte minibuss i Sverige en vacker sommardag. Vem körde bussen? Svar längre ned.





Kriminalvården. (Folket hade tröttnat och lämnat in skiten till dem.)

Favorit i repris

Usama Um Barrack har varit på ett internationellt möte, Mona tycker att hon är bättre, Volvo Cars och Saab Automobile går dåligt, en skottlossning i Göteborg, en anti-demonstration mot en demonstration har ägt rum, börsen gick upp under morgonen och sedan ned på eftermiddagen, förbundskaptenerna i fotboll tror på laget, en svensk spelare har blivit proffs i NHL, vädret blir omväxlande och nu börjar filmen.