Jag är orolig över att delen av världen som jag tillhört och levt i håller på att bli trött och bekväm.
Orolig för att vår ambition inte bara har naggats i kanten utan förmodligen försvunnit helt i ett yrande efter någon slags "jämförelsebaserad" lycka.
Jag ser heller inga större tecken på att det är ett fokus för de som har betalt för att vara föregångare och påverkare att de ser att detta pågått sedan mycket länge.
Jo, jag ser att det finns ambitiösa individer och initiativ bland individer med en agenda som är styrd av äkthet. Och det glädjer mig. Än vanligare är dock att det är individer som är på studiebesök från Kina som tydligt visar att de är mer tända, bättre utbildade, pratar spååk bättre, brinner för det de gör och alltid är på tårna. De behöver bli fler och lockas att stanna hos oss för att hjälpa oss att lyfta.
Det är delar av denna sak som gör mig orolig, resten kan vi prata om över en java eller Earl Grey. Och om vi gör det kommer du förstå vad jag menar med rubriken, så fråga mig gärna... För skriver jag om de andra sakerna som oroar mig får jag Hitlerister och Scarfaceister efter mig. Och det har jag vare sig lust eller tid med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar