Skitprogram, skitfilmer och mysteriet "1-2-3-4"

Vissa saker verkar det vara så med i Sverige att vi skall tycka det är bra, eller så är det helt enkelt så att det är många som har ganska lika smak. Jag tänker på tittarsiffror och vad det verkar vara för intressen som styr våra vardagliga liv. En vän berättade för några dagar sedan att ett program med Töntkolossen på fredagar var det "mest tittade på" programmet. Då är det nog bara att konstatera att det är så att det finns många som ej har samma smak som de jag umgås med. Om det är förstår jag att att Nutcase Collins filmer får personer att jubla och rusa till biograferna, tänk bara den totalt innehållslösa filmen om ett gult hus och helt utan story. Dessutom får ju buskisgänget Tafflarna flera filmer om en bäck i Sverige att sälja till människor som faktiskt betalar för att gå och se det. Tyvärr gör jag även paralellen att jag då förstår att det är fullt på Ullevi varje gång "1-2-3-4" kommer dit. Jag har lite jobbigt med den sista paralellen eftersom några personer jag verkligen respekterar gillar "1-2-3-4". Jag får ta det, han är verkligen precis hur dålig som helst och jag förutsätter att det är någon slags "den filmen, det tv-programmet och den artisten är ju verkligen fantastisk"-grej som gör att personer tycker så här. Not Rare but common!