Det finns en ovana i Avlånga Landet vid att prata om sjukdom, olycka och död. Nästan så att ovanan är osund. Jag vet att flera av mina vänner har skrivit om detta på sina bloggar och det dyker med jämna melllanrum upp i mina egna tankar.
Död, sjukdom och olycka finns alltid i vår närhet. Det finns en slump bort. Därför vore det sunt om vi kunde se något mer naturligt på döden, sjukdom och olycka.
Det är bra att veta att det och den finns där hela tiden för det kan ge oss chansen att prioritera annorlunda. Det är bra att vara medveten eftersom det ibland kan gå ett tag när vi ej prioriterar personer och först när något händer dem så börjar vi prioritera dem. Eller ännu värre, och det har jag förstått är ganska vanligt, att vi tycker det är nedprioriterat att ha kontakt med dem och när de dör börjar vi anklaga oss själva för att vi ej hållit kontakt.
Jag har levt en del i en kultur där de allra senast 100 dagar efter det att någon dött hade en brakfest för att hylla den som dött. Stora och glada minnesbilder, musik, snygga festkläder och ett sjuhelsikes party. Allt för att hylla de fina minnena av personen.
Ibland går det inte att formulera hur fantastiskt bra livet är. Just idag går det. Jag beskriver det som Tjohooooo! Är det då något speciellt som har hänt. Nja, jag är ganska säker på att det bara flödar över ibland. Mötena, känslan, interaktionen, kickarna, skratten och hela fadderullan.
Det finns en ovana i Avlånga Landet vid att prata om sjukdom, olycka och död. Nästan så att ovanan är osund. Jag vet att flera av mina vänner har skrivit om detta på sina bloggar och det dyker med jämna melllanrum upp i mina egna tankar. 
Vi har vanligen fått många chanser i alla institutioner att hitta ett fokus som jag kan känna är en aning fel fokuserat. 
De senaste gångerna jag hamnat på bio har okunskapen om vilken film jag kliver in på varit inblandade. Jag blivit föreslagen bio och tackat ja utan att veta vad jag skall se. Så har det varit med Burn after reading, med Män som hatar kvinnor, med Hangover och som senast med filmen Bröllopsfotografen. 
Min uppfattning är att det är viktigt att ha eller ta sig tiden och stämma av. Alla skall göra det för sin egen och därmed alla andras skull. Det är dessutom enkelt, är bara att ta den tid som krävs. 
