Bowie - Survive

Förmånen av variation som inspiration

Stor stad till liten stad till landet.

Oväsende till högljutt till knäpptyst.

Folkmassor till många till ensam.

I centrum till bland andra till ingen ser mig.

Förmånligt!

Håller tyst

En liten kille som jag känner är helt inne i att det pågår ett VM i ishockey någonstans. Han kan namnet på norska och vitryska spelare som jag aldrig hört talas om. När jag pratar med honom så kan han ställningen i skytteligan, passningsligan, resultateten, vilka som har kvar att mötas och allt annat.

Jag har bitit mig i läppen flera gånger för att låta bli att säga vad jag tänker om VM och hockey. Jag tycker att det är löjligt med såväl hockey generellt som att spela VM på försommaren. Och det är så att jag var likadan som honom för många år sedan, så jag förstår honom. Jag hade bildalbumen fyllda innan VM startade. Jag var helt upptagen av de stora turneringarna och av Sveriges och andras framfart i dessa turneringar. Dessutom tyckte jag att hockey var kul att spela och underhållande att titta på den perioden i mitt liv.

Har dock ej varit så snäll att jag kollat på någon match med honom.

Sweet vs KISS

Antar att alla har haft det så under uppväxten i olika omgångar. Du skall välja vilka du gillar bäst. Gillar du Sweet eller KISS?, hette det bland mina kompisar.

Jag gillar Roxy Music och Bowie, brukade jag svara. Det var fel svar. Kanske till och med ett lite konstigt svar.

Så för att passa in så valde jag efter ett tag att alltid svara Sweet. Sweet var tuffare och Kiss var barnsliga hette det.

Innerst inne tyckte jag att Sweet var ok, men grymt mesiga. Jag hade ju vuxit upp med att bli musikfostrad av Feffe och hade koll.

Det var den sista gång jag vet då jag valde att tycka eller svara något för att passa in i en grupp.

Jag gillar fortfarande Bowie.

Tidningen Schlager

För mig var det en tid när du skrev upp vilken dag en singel från Stranded skulle komma ut och för säkerhets skull var jag och Författaren i skivaffären flera dagar i förväg för att vara helt säkra på att den inte släppts i förväg. Och vi var säkert redan uppskrivna på lista för att garanterat få den. Vår guide var ofta tidningen Schlager.

Schlager startades 1980 av bland andra musikjournalisterna Håkan Lahger, Mats Lundgren, Thore Sonesson och Bengt Eriksson. De hade tidigare jobbat på tidningen Musikens makt. Förutom den tryckta tidningen gav Schlager även ut ett par singlar, en EP och en kassett. 1985 slogs tidningen ihop med den Ritz och bildade Slitz som med tiden blev något helt annat.

Jag är faktiskt så larvig att jag sparat samtliga exemplar av Schlager och på bilden ovan ser du favoritnumret. Detta var det nummer av Schlager som jag läste med störst andakt och flest antal gånger.

Att bli av med plånbok och iPhone

Jag satt med kollegor och kunder på en fin restaurang i Barcelona. Jag hade en väska med låset inåt hängande på stolen med två jackor hängda över väskan och över ryggstödet. Vi satt och pratade och åt och restaurangen var helt fylld men inte trång eller stökig. Efter middagen så var min väska öppnad och någon hade fiskat ur plånbok och iPhone. Ingen hade sett något, ingen hade varit nära.

Brottslingar, men proffs!

Ni är fantastiska

Insåg plötsligt en kväll, mitt under en middag, att jag har det fantastiskt allt som oftast.

Satt med LMS, Strumpan och Fixaren och bara kände mig riktigt glad plötsligt. Satt och kollade på dem och lyssnade och bara njöt. Tre män med helt olika styrkor och personligheter. Tre män som är sådär riktigt genombra. Inte bara lite bra, utan verkligen genombra.

Tack för att ni finns och för att jag får ha er nära. Ni är unika, ovanliga och fantastiska!

Födda till arbetande människor...

Jag lyssnade på en känd näringslivsledare och stor ägare för några dagar sedan.

Han hävdade att vi är födda till arbetande människor. Och han innefattade sig själv bland arbetande människor.

Sade att han lärt sig att tiden får verka.

Makt tyckte han var att ha respekt för alla människor.

Han ansåg att det var ett ansvar att vara ett gott exempel och förebild.

Skillnad mellan sig själv och anställda och kollegor existerande inte, enligt honom.

Håller andra chefer, ägare, natives, dinosaurier och mer än medelålders män med?

Kungahuset

Går det att ta ett sakligt beslut om Kungahuset skall finnas kvar?

Skulle det gå att följa upp om det genererar pengar?

För egen del är det enbart en affärsmässig fråga om det skall finnas kvar.

Om det går att räkna ut vad det genererar så går det också att sätta budgetmål och varumärkesmätning ur svenskt internationellt perspektiv på det. Om vi då ser att det är en bra affär har vi all anledning att behålla familjen som anställda av oss. Annars får de klara sig själva och sin finansiering.

Kan vara så att kostnader och fokus riktas för mycket inåt i landet istället för mot exportmarknaden. Kan vara så att det skall vara socialt fokus och välgörenhet internt som skall mätas och att det skall vara marknadsföring och profilering som direkt skall påverka försäljning som skall vara fokus externt?

Mitt förslag är att det skall vara fullt fokus på mätbarhet under ett till två år och sedan analysera och följa upp arbetet. Efter det tar vi beslut om kostnaderna är felfokuserade och om det är rätt anställda personer för att få maximalt utfall för att nå de uppsatta målen.

Tomas Danielsson

Fick syn på en eventuellt spännande figur som heter Tomas Danielsson. Han kallas även för Stressdoktorn. Har tittat runt lite på nätet och ser att det är en bokskrivande föredragshållare som är utbildad beteendevetare. Han säger själv att han ligger bakom begrepp som tokstress, vaccinationer mot stress, stresshypokondri, stressagilty samt mycket annat.

Han har bland annat skrivit en bok som heter "Vad vore livet utan stress.

Var tredje lördag gästar Tomas Nyhetsmorgon lördag för att dela med sig av sina kunskaper och svara på tittarnas frågor om stress. 

Jag skall ta reda på lite mer om honom och läsa boken så återkommer jag med om jag tycker att han är spännande.

Män som hyr kvinnor

Jag vet några män som hyrt och hyr kvinnor. Jag vet de som vet att det är prostitution och de som inte inser att det är det i en annan form, den moraliska. Fast den avgör vi ju var och en. Prostitution är olagligt och moral en fråga om hur mycket ditt psyke tål att du modellerar det.

Det är svårt att få en uppgift om prostitutionens omfattning i världen. Läste någonstans att Unicef uppskattar att omkring två miljoner barn är engagerade i prostitution, en fasansfull siffra. Hur många vuxna som helt eller delvis försörjer sig som prostituerade går inte att få fram alls, jag har kollat runt på WHO och Unesco.

I Tyskland gjordes 2002 inför parlamentsvalet en noggrann inventering som utgick från Barn- och familjedepartementet. Där konstaterades det att cirka 400 000 personer var helt eller delvis engagerade i prostitution och att dessa betjänade cirka 1,2 miljoner tyska män dagligen. Läste även att det finns två miljoner prostituerade i Thailand. Mer än 90 procent av världens vuxna prostituerade är kvinnor och flertalet återstående manliga betjänar i huvudsak andra män.

Om vi antar att Tyskland är någorlunda representativ för världen i stort i detta avseende skulle det innebära att det finns 30 miljoner vuxna prostituerade i världen i dag, ett inte osannolikt antal i förhållande till siffran för barnprostituerade. Kunderna skulle ligga omkring 90 miljoner dagligen.

Prostitution borde vara helt mänskligt nerbrytande för alla inblandade. Därtill borde den vara enskilt viktigaste faktorn i spridandet av hiv.

Jag inbillar mig inte att det bara är schaskiga lokaler och sunkiga människor till det yttre som är inblandade. Jag ser det på hotellen, restaurangerna och platserna jag är på i såväl Little Village som andra städer i världen. Ser att betalningar är i allt från att få vara med till pengar.

Vad skall jag tycka om män som hyr kvinnor? Vad tycker du?

Mat i TV

Jag tittar sällan på TV. Det blir oftast att jag tittar när jag är i Paradiset eller Muzak City på helgerna och någon enstaka gång på hotell och resor. Därmed är jag inte alls lika van vid att bedöma program och annat. Dessutom är jag helt ointresserad av att laga mat. Så jag är fel person att leka expert på denna rubriken. Kanske rätt utifrån att jag ändå är kund till TV-kanaler för cirka tusenlappen per månad.

Noterar dock det är extremt segt att kolla på alla dessa matkunniga och förmodligen icke matkunniga när de skall laga mat. Detta eviga tjatande, och då kollar jag som sagt bara ibland på TV, med mat och matböcker.

Är det verkligen många som lagar en rätt för att en känd person lagat den?
Finns det en marknad för att musiker och halvkändisar slängt ihop ett recept?
Säljer alla dessa matböcker?
Gör det att fler kollar på programmen att de kända personerna skall laga mat istället för att ta ett glas i soffan och sitta och ha en längre eller avslappnad intervju?
Har de fler antal besökare på sin webbplatser för att det ligger recept bland kanalrecensioner?

Min gissning är att det beror på att de tror att det är vad vi vill se och att de stressar fram maträtter för att alla andra kanaler gör det. Min teori gällande vem som blir inspirerad eller lagar rätterna är att tittare gör det om det är billigt, går snabbt att laga och är enkelt att förstå.

Reträtt vs gubbigt och tantigt

Tantig?

Ibland hör jag att det sägs att plagg eller klädsel är gubbigt eller tantig. Jag vill ej ha den jackan för den är tantig eller de jeansen för att de är gubbiga och så vidare.

Gubbig?

Jag tror att det är helt upp till var och en hur saker ser ut. Min teori och fundering är att det finns något som heter Reträttklädsel. Detta innebär att en person bestämmer sig för att de har hittat sin stil och att det inte är någon idé att prova något nytt.

Reträtt?

En tid framöver kommer jag att klura på om jag träffar människor som säger att de har Reträttklädsel.

Dans

Dansar du? Skall du inte ta och börja nu när det är så populärt?

Alla skall ju göra det nu. Alla skall vara intresserade av dans.

Det har gått ett program som hjälper till att göra dansen folklig. Vem som helst kan lära sig dansa.

Glöm attt du inte riktigt vågade på skoldansen eller har fått höra genom åren att du ej kan eller har dålig rytm. Nu är det 2010 och alla kan dansa.

Om du tror att ovan är en text emot dans generellt så har du fel. Jag skriver bara lite tidsenliga uppfattningar, enligt vissa. Kanske är det de som köper kokböcker av okända som okända och inte använder de oförståeliga recepten också.

Nåväl.

Dansen som form är ju egentligen en fantastisk form för de flesta ändåmål och motiv. Det är motion, närhet, känsla och mycket annat. Jag skall se till att börja i dans av de skälen så snart jag prioriterar det. Det kommer.