Att uttala sig om personer...

Så länge jag kan minnas har jag haft svårt att uttala mig om personer jag ej känner. Jag tycker att det kan vara roligt att uttala sig generellt runt personer och företeelser, men att det bara går att tycka om personer jag känner. Ja, jag vet att ni som känner mig vet att jag vare sig tål hon den hysteriska tanten som pratar fram sin låtsassång och som alla idag mer än medelålders män har använt som motiv i en massa konstiga sammanhang. Och ja, jag vet att flera vet att jag tycker att han som tror att han är cool, modemedveten, snygg och gör intervjuer i sportprogram där han helst hade ställt frågor om och till sig själv...ej ligger så bra till hos mig. Men lika svart som jag kan vara vit så har jag haft anledning att ändra åsikter om en hel del personer när jag efter hand träffat dem och/eller lärt känna dem. Och jag erkänner det alltid efteråt.

RaRe!

Lars och Lasse

Visst känner jag några bra sådana...men generellt är det otroligt vad många Lars och Lasse som jag ej gillar. Här kommer en första del av det som nog är en fantastiskt lång lista:

- Lasse Lagerbäck
- Lars Laban Arnesson
- Lasse Brandeby
- Lars Norell
- Lasse Holmqvist
- Lars Nylin
- Lars Adaktusson
- Lars Werner
- Lars Demian
- Lasse Lindblom
- Lasse Stefanz

Bad but not RaRe!

Att jämföra...

Är något som många ägnar alldeles för mycket tid åt. Exemplen är alldeles för vanliga där individer känner stressade att ta allvarliga beslut baserat på att de undrar "vad skall man eller andra annars tycka om det". Ett exempel kan vara och är när det gäller att ha en respektive, gemensamt boende, barn och alla andra praktiska saker som går att göra jämförelser med.


Idag satt jag och min lilla mor och tittade på fotboll på tv och det är ett nöje att titta på sport med henne. Hon tittar helt enkelt på fotboll för att hon vill titta på fotboll. Idag såg vi den lokala småländska föreningen mot det västra komplexlaget som faktiskt titulerar sig svenska mästare några veckor till. Vad jag vill komma till är att min lilla mor helt undviker att prata om jämförelser mellan hur dessa lag spelar jämfört med Premiärligan eller andra ligor. Framförallt skulle det adrig falla henne in att göra jämförelser mellan dessa svenska hobbylag och svensk eller internationell damfotboll. Två olika saker som ej skall jämföras. Hon skulle helt enkelt ej blanda ihop äpplen och päron.


RaRe and nice!

Pastorn

En gång i tiden hade jag en kollega som kallades Pastorn. Ingen av oss visste varför han kallades så, kanske mest beroende på att oavsett när och hur vi frågade så fick vi ett snett leende till svar.

För några kvällar sedan var jag och en nuvarande kollega på en tapasbar och åt. Vi satt och småpratade bland annat om gamla arbetsplatser, och det visade sig att även han hade arbetat tillsammans med Pastorn en gång i tiden.

Jag jobbade med Pastorn för länge sedan och den nuvarande kollegan hade varit kollega med pastorn för 6-7 år sedan.

I början skrattade vi gott åt berättelser om Pastorn, men efter en stund blev vi rätt eftertänksamma. Vad vi egentligen kom fram till var att trots att vi båda jobbat tillsammans med Pastorn så visste vi egentligen ingenting om honom.

Vi var överens om att han kallades Pastorn, var född i Finland, i 50-årsåldern men mycket mer kom vi ej fram till. Med min kollega hade han arbetat som frilansande illustratör och med mig hade han jobbat som copywriter. Utöver detta var det enda vi kom fram till att han var liten, sunkig och lyhörd.

Nu när jag skriver detta kommer jag på en grej till. Pastorn berättade en grymt skum grej på en julfest en gång. Han berättade att han hade svårt att somna på tisdagar. När jag frågade varför, så sade han att hans grannar alltid brukade ha sex på tisdagar och att han förde statistik på hur länge de höll på.

Olika äro livets nöjen!

Den svenska modellen

Det finns en så kallad "Svensk modell" och det den tydligast står för är att den inte fungerar längre och att alla som förespråkar den har gått samma utbildning och på samma skola. Det spelar ingen roll vilken sport de varit mer eller mindre aktiva i eller hur deras bakgrund i övrigt ser ut. Männen som gått utbildningen blir snäppet mer "glada" än män på andra utbildningar. Jag har vare sig sökt dit eller gått där, men tyvärr träffat många av de män som på några år förvandlats till lallande och pojkaktiga låtsaspositivister med föga förankring i vuxenvärlden . ..

Vad är då de främsta kännetecknen för en färdigutbildad lallare?

De tycker att:
- "sten, sax och påse" är ett kul sätt att hålla stämningen uppe
- "alla är viktiga"
- "ingen är större än laget"
- "det är kul underhållning och bra teambuilding att ha uppladdningar med Lasse Kronér och Galenskaparna"
- "GråVitt gör rätt som ej satsar på ett tvärsnitt av Göteborgs befolkning och vill ha internationella spelare"
- "det viktigaste är att deltaga"
- träningsoverall är rätt på såväl fest (match) som på fritiden (när de jobbar på sina förbund)

Ja, jag antar att ni börjar snappa. Odd, but not RaRe!
Om ni ej snappat så vill jag ge er denna länk från den optimala uppladdningen inför ett mästerskap http://www.youtube.com/watch?v=VI92P8esfAc

Vad vill vi säga?

Jag påstår att det i Sverige finns en stor mängd med personer som är skolade i, fostrade med, vältränade på eller t.o.m. har fastnat i, en viss ovana i form av vad de säger till sig själv och andra. Dessa personer har lagt sig till med vanor som gör att de är fokuserade på svagheter, problem och fel.


Jag skall ta några exempel;


"Jag kan inte fatta varför tränaren aldrig ger mig chansen..."
"Tänk om ändå tränaren förstått hur duktig du är..."
"Om jag ändå kunde lära mig att inte göra samma fel varje gång..."
"Jag har ju sagt till dig att inte göra fel hela tiden..."
"Vi tappar koncentrationen hela tiden..."
"Det är viktigt att inte glömma att vi aldrig skall börja med att tappa fokus..."
"Jag gör alltid fel..."
"Nej, men nu gör du fel igen..."
"Jag är ingen räknenisse..."
"nej, inte har du någon hjärna för matte inte..."
"Jag tänker alltid fel..."
"Du, tänker fel..."


Mr Rare lovar att återkomma i detta ämne...

Sofia och Christoffer

Genom och under åren har jag shoppat mycket kläder i många städer och butiker. En av städerna har varit en mindre stor stad i Sverige. I den mindre staden öppnades det för många år sedan (av någon outgrundlig anledning) en butik med ett ganska coolt namn som hade en hel del kläder som ej fanns i mindre stora städer i Sverige. De hade först en butik vid det som är det större torget av två torg och senare startade de en större butik på något som heter Helfvetesgatan eller liknande. Den ägdes och ägs av den typ av butiksägare som ej trakterar mig alls, eller rättare sagt - som jag riktigt ogillar. Jag shoppade under några år kläder hos honom för belopp som gjorde att jag kände att det rimligen borde vara en hel del i omsättning på en kund, även i en mindre stad.

Ett av de viktigaste kriterierna när jag skall shoppa kläder är givetvis att det skall vara justa grejer jag är relativt ensam om, men minst lika viktigt är det att bli igenkänd av den som jobbar i eller äger butiken. Så vill jag ha det. Nåväl, inte en enda gång tycktes den mer än dryge ägaren känna igen mig under de år jag behagade handla hos honom...

Sommaren för tre eller om det var fyra år sedan knallade jag runt i den mindre staden på det som jag antar är den stora shoppinggatan. Att jag antar det beror på att jag där ser alla de stordriftsvarumärken som finns i alla shoppingcentra och på alla "turistgator" i resten av Sverige. Av någon anledning så tog jag en snedgata ned åt höger mot bäcken som flyter genom den mindre staden...och där fann jag en liten modebutik. Jag klev in och fann en glatt hejande kille innanför dörren som direkt började prata. Han berättade att han och hans flickvän hade varit igång med butiken ett tag och att de försökte jobba med varumärken som ingen annan i den mindre staden hade. Han hade rätt. En första snabb genomgång av plaggen visade att de hade snappat upp flera av de märken som de större privata butikerna i vårt lilla land då ännu ej hade vågat börja ta in. Jag minns att jag handlade en del redan första gången och har sedan dess handlat relativt mycket och så ofta jag kan hos dem.

Numera har de flyttat butiken till en större lokal på en av de större gatorna i den mindre staden.
De är modiga och intresserade personer som tror på det de gör och som jag kommer handla av så länge jag kan och så ofta jag kan.

Sofia och Christoffer! Ni har byggt en fantastisk känsla i er butik och ni är två grymt bra personer som det kommer gå bra för. Jag lovar er att jag i lördags njöt när jag gick förbi den blonda lufsen ståendes utanför sin butik (Ligger på den stora turistgatan nuförtiden. Jag tror att den på Helfvetesgatan, eller vad den nu heter, ej gick ihop sig) med era stora gröna fina kassar svängandes i båda nävarna. Tack för att ni finns, you are RaRe!

Peter Forsman

There is an unique musician that perhaps never will get public or famous...he is a brilliant and RaRe person that I am introducing for you, Mr Peter Forsman. Peter is a swedish native and is a goldsmith. I have known him since 1984 and he has been rather sceptic with regards to the music industry.

You can find him at http://www.stamperfreon.se/, www.myspace.com/stamperfreon.

Tell me what you think about it and I will introduce you with more places where you can find him!

The first one...

So here it comes...the first couple of lines in this blog. I am mr RaRe. Glad that you have found me and hopefully you will come back. I sure hope that you are one of the few women and men that have the best of taste and touch...RaRe! I will write stuff here whenever I have the time and the lust for writing. The blogg will be filled with RaRe stories about RaRe and not so Rare stuff and people!