21 februari 2009

Alla har sin historia

Har bestämt mig för att slänga lite grejer. Och inte vilka grejer som helst. Har redan börjat slänga kostymer, skor, jackor, t-shirts, och så vidare. Har egentligen aldrig slängt ett plagg i mitt vuxna liv. Har alltid gillat kläder och har alltid handlat så ofta som lusten kommit på. Dessutom allt oftare med åren.
När familjen PUMA var på besök för ett par år sedan så började funderingen på att faktiskt börja röja. Ett av deras barn sade att MrRaRe och hans fru bodde i världens största garderob...
Är dock extremt lite hemma och ibland tar det tid att börja kasta och ta sig tid för det. Detta var helgen då jag började och upplevelsen är mycket speciell och speciell på ett sätt jag ej kunde tänka mig. Alla plagg, skor och accesoarer har sin historia och berätta. Var de köptes, varför, med inspiration av något, i ett land, vem som expierade, vad jag gjort med plagget på och så vidare. Kanske borde jag be någon annan att göra detta för mig, men det är en rätt skön form av upplevelse. Det fladdrar förbi massor av kul minnen och tankar som jag ej tänkt på under mycket lång tid. Vart tog killarna vägen som ägde lyxbutiken i backen? Vad gör hon som hade den lilla modebutiken i Nice vägen? Finns den butiken kvar i New York? Gud, vad hon var vacker på den tiden. Gick jag verkligen klädd i den här kostymen, och jag trodde att jag klädde mig extremt idag... Ja, ni fattar.
Detta kommer nog ta ett tag till. Kanske kommer jag slänga allt som är mer än ett år gammalt. Kanske kommer jag behålla det mesta. Kommer ej orka lägga upp på nätet och sälja och hinner ej åka till Myrorna. Vill du hitta massor av hett gammalt mode skall du nog leta i vårt soprum. Där kommer alla kostymer, skor, jackor, t-shirts med mera hamna tillsammans med alla sköna minnen.

20 februari 2009

Varva ned

Uppe i varv, trött och textmeddelandena bad om gemenskap. Valde att gå och träffa alla. Vad skönt att känna sig lite längre än alla andra. Lite bättre klädd. Något piggare, trots att det borde varit tvärtom. Helt nykter till skillnad mot vännerna, kamraterna och omgivningen. De runt ikring flackade med blicken och hoppades att något skall hända. Själv bara njöt jag av sorlet, musiken och allt som hände i lokalen. En timme räckte, sedan blev det precis lagom att klappa om ägaren och knalla hem till en annan form av värme. Vimlet hjälpte mig att varva ned.

19 februari 2009

Leve fenomenet med Piraterna

Läste på blohm.se att han skapade debatt genom att vända sig mot attityden på vissa inblandade personer i Pirat-Såpan. Helt OK, jag har ingen aning. Har ej sett det, men Last Man Standing är alltid klok.
Jag säger "Leve fenomenet Piraterna"! Det är fantastiskt det som händer. En massa traditionella roller gnäller över ändrade tider och att de har svårt att tjäna pengar, andra har sett tll att utvecklas och gör mer pengar än de gjorde tidigare. Fast de förstår vad vi vill ha och hur. Traditionella branscher borde kanske inse att det ej håller att tjäna pengar på källkod, patent, rättigheter och lagar på sikt. Du kan ej tvinga de som redan kommit längre än du själv. Det kanske är så enkelt att det som hände Isbolaget alltid kommer hända, att det finns rättvisa i att scouterna har svårt att konkurrera i stora städer, att kyrkorna har svårt att få besökare som förr, att elever tycker det är konstigt att lärarkåren står högt och längst fram och högläser, att en bild som finns tillgänglig är publik, att en läkare är en person som är svår att få tag i och att nätet och användarna alltid finns tillgängligt...
När jag var på konserter på stora fotbollsstadium för några år sedan i Hamburg, Athens etc. så rådde det strängt fotoförbud. Att spela in konserten med bandspelare eller filmkamera var lika förbjudet det. Idag kan du hitta spelningar med alla möjliga artister på YouTube i alla möjliga vinklar. Idag kan en anställd spela in sin chef med en diktafon utan att berätta det och använda det som den vill... Hurra för att tiderna ändras.
Jag tror att denna Pirat-såpa kommer att få en utgång som sedan kommer leda till nästa instas och så vidare. Men en sak är säker. Jag är övertygad att lagar och regler förlorar och ej kommer kunna styra de riktiga krafterna, vilket är användarna. De som kallar sig musiker, skivbolag, filmbolag etc. idag får allt se till att hinna ikapp ett sedan länge förändrat beteende för att behålla sina titlar och kunna börja tjäna pengar igen.

Finns inget svennigare…x 2


Jag fick en fråga för ett tag sedan kring vad det svennigaste jag vet är... För en generation så betyder det en bonnig tönt och för en annan generation betyder det en svensk. Mitt svar blev svaret på den maximala kombinationen av vad båda generationerna tycker. Dessutom representerar mitt svar den totala fördumningen, en del av dem kallar sig "Goa Gubbar".

18 februari 2009

Best of Bowie

Skönt att leverera lite om Bowie till er. En kollega sade precis till mig att han vill veta vilka Bowies bästa låtar är. Det spontana svaret blev:
Sorrow
Changes
Life on Mars
Alladin Sane
The man who sold the world
All the young dudes
Bring me the disco King
The Jean Genie
Du kan vara helt säker på att det dyker upp mer grejer och funderingar kring Bowie. Alla pratar om honom jämnt.

17 februari 2009

Avlånga landet står still…

Jag tittade på ett av det avlånga landets befolknings favoritprogram i lördags "Lallarkväll med textning och rösta en gång till". Nja, åtminstone såg jag snabbvisningen av lallandet precis när jag kom hem till The Fabolous Family med pasta från källarrestaurangen vid mitt hus.
Helgen innan förändrades hela min favoritrestaurang när det kom gäster som hade tittat på detta spektaklet live på inomhuskomplexrundeln dit.
Jag blir helt enkelt fascinerad av att detta kan uppta personers och deras nära och käras tid. Lyssnade uppenbarligen bara några par sekunder per låt och skakade bara på huvudet efter genomlyssningen. Jag gillar ju bra musik. Här fick jag snabbt se Silly och Pussy, Mark Kulio, Wannabe Europé, en Jöns, en liten som är ett år äldre och vilka mer det nu var…

Detta är och har alltid varit riktigt uselt och att jag tycker att människor skall umgås med varandra istället för att stötta detta lallande med sina surt förvärvade slantar?

16 februari 2009

Sicilianaren som bor i Rom

Sprang på en skön person häromdagen på La Fira.
Mockaskor, manchesterbyxor, mockaskärp, randig skjorta med vinröd och blå slips, sportjacka med tjock kavaj utanpå och givetvis mathade skarfen med resten av kläderna inklusive strumporna. Klockan då, ja givetvis var den stor med orange armband. Självklart hade han även tjockt hår med gråa inslag och ett rejält skäggstubb. Han hade jobbat för svenska telekomföretag i många år och gjorde det fortfarande.
Vilken land han kom ifrån...svårt!
Vi hade en suverän diskussion med gestikulerande händer, skratt och allvar gällande allt från svenska företag, RaRe (givetvis hade han koll på Flash and Partners), Rom, Reggio Callabria, Sicilien, mat, vin, hur bra det var att göra affärer med svenskar och den fantastiska Zlatan. Dessutom kom vi till det som för honom personifierade Sverige - Nils Liedholm. Han hade enorm och positiv respekt för Signore Liedholm. Jag brassade av all passion som jag har för detta land för att jag ville det och verkligen trivs där. För kulturen, historiken, Rom, Sicilien, att alla är välklädda, hur mycket viktigare det är att maten och kläderna funkar än någon annanstans jag varit, att jag skall flytta dit så småningom…ja allt.

Det var upplyftande att träffa denna Sicilianare som valt att bo i Rom. Det är alltid ett nöje att träffa denna typen av personer, i synnerhet när de är italienare.

Detta är konst, ej reklam:)

http://www.facebook.com/pages/RA-RE/29553924575?ref=ts#/video/video.php?v=1070771179221

15 februari 2009

Jag vet att du tror...

Kommunikation kan vara lättare än vi tror.
Kommunikation går att göra hur svårt som helst.
Enkelheten är det fokus som är kul.

För några år sedan svarade en kollega mig..."Jag vet att du tror att du förstod vad jag sade, jag är dock ej helt säker på att det du hörde var det jag menade...".

Sedan tittade han på mig lugnt men allvarligt. Jag bad honom att repetera vad han sagt, skrev ned den, lärde in den, lärde mig den och försöker sedan dess att minnas den genom att verifiera hur någon uppfattat det jag sagt.