Min väns pappa dog för ett par veckor sedan. Igår var avskedet. Jag vet inte hur du ser på avsked. Jag tycker att de är vackra. Avskedet igår var sagolikt vackert. Kyrkan var ståtlig. Solen sken. En blandning av vänner och besökare som tog avsked. Och min vän och hans familj stod ledsna men raka mitt i.
Min vän och hans familj är riktiga människor. Människor med riktiga arbeten, sunda värderingar och mycket gemenskap. Umgås alltid med barnen och tar hand om varandra. Faktiskt de sundaste människorna jag känner.
Jag gick aldrig fram till kistan under avskedet. Valde att gå fram efteråt, när alla andra gick ut. Jag sade tack vid kistan i min ensamhet. Ett tack för att jag fick lära känna dig. Ett tack för att jag blivit insläppt i din familj. Ett tack för att jag har min vän, tack vare dig!
Vila i frid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar