Fram till oktober månad för några år sedan så hade jag i princip aldrig blivit av med eller tappat något. Efter det var det som att öppna en lucka och inse att det aldrig kommer sina...
Från och med den gången jag blev av med en Vaio i en taxi i London så har jag glömt och tappat bort saker vid alla möjliga tillfällen.
Visst hade jag tappat enstaka saker tidigare. Nu blev det dock påtagligt.
Kan inte påstå att jag njuter av det. Det finns dock en speciell känsla i att det går att tycka att det är synd en sekund. Göra allt för att leta fram det. Sedan inse att det ej finns mer att göra.
3 kommentarer:
Mobiltelefonen i Dortmund, juni-06. Remember!?
Solglasögon! Ca 84-85 i Gbg!
R.S
Du glömmer oftast bort mig...
Fresterskan
Skicka en kommentar