Det är ju faktiskt bara några dagar kvar tills det är dags för konsert med Lenny i Barcelona... Här får du lite småsmak inför söndagen... Och vi måste börja med att...
2 kommentarer:
Anonym
sa...
Lenny har en crazy grej kopplat till sig....han spelar och låter bara bra, men bara i Barcelona!!!! I Sverige tex har jag redan skrivit att han "försöker pumpa upp trycket redan i inledningen av konserten genom att på ett naturtroget sätt emulera hädangångna Bob Marleys dansstil med de höga benuppdragen, detta till en riffrock som har allt att hämta från funkens fornstora dar och därmed saknar lika mycket sväng som Homo sapiens sen vi avvecklade svansen!" American Woman är en frejdigt hitattack med hjälp av ett cover och får mig att känna att det kanske är mera detaljerna runtomkring, det romantiska skimmer som omger en "Marshall Plexi", bara tanken på de "4-dubbla input"'sen och deras "Jumpwire möjligheter" får mig att tråna efter "Ronnos solo" på Moonage daydream! Och verktygen, med alla dessa vackert föreslående former som stränginstrumentalisterna så gärna trycker mot sina kroppar....är tonerna bara ett sätt för oss som traktera instrumenten att visa vår kärlek, inte till lyssnarna utan till....instrumenten och är fipplandet med tekniska grejer bara till för att omfamna det där ljudet, som är ett språk, som ingen annan hör förutom..... R.S!
2 kommentarer:
Lenny har en crazy grej kopplat till sig....han spelar och låter bara bra, men bara i Barcelona!!!!
I Sverige tex har jag redan skrivit att han "försöker pumpa upp trycket redan i inledningen av konserten genom att på ett naturtroget sätt emulera hädangångna Bob Marleys dansstil med de höga benuppdragen, detta till en riffrock som har allt att hämta från funkens fornstora dar och därmed saknar lika mycket sväng som Homo sapiens sen vi avvecklade svansen!"
American Woman är en frejdigt hitattack med hjälp av ett cover och får mig att känna att det kanske är mera detaljerna runtomkring, det romantiska skimmer som omger en "Marshall Plexi", bara tanken på de "4-dubbla input"'sen och deras "Jumpwire möjligheter" får mig att tråna efter "Ronnos solo" på Moonage daydream! Och verktygen, med alla dessa vackert föreslående former som stränginstrumentalisterna så gärna trycker mot sina kroppar....är tonerna bara ett sätt för oss som traktera instrumenten att visa vår kärlek, inte till lyssnarna utan till....instrumenten och är fipplandet med tekniska grejer bara till för att omfamna det där ljudet, som är ett språk, som ingen annan hör förutom.....
R.S!
Vi kunde blivit ovänner runt ovan, fast du lägger in lite Bowie i det, och då håller jag med om allt!:)
Och dessutom har du rätt!
MR
Skicka en kommentar