19 oktober 2011

En ointressant diskussion om allsvenska tränare

Det är alltid lika intressant var gång det "krisar" i allsvenska fotbollslag eller andra lagidrotter. I och med att jag tycker att det bara finns en enda sport så kommer liknelserna nedan att gälla fotboll. 


När lag som förväntas prestera mer, än vad de gör för stunden, eller bara ligger allmänt dåligt eller risigt till... Då tar de strategiska ledarna i fotbollsklubben beslut utifrån detta och allt snabbare och oftare så pratas det allt snabbare och oftare om att tränaren ska bytas ut. Ofta yras det om att det kan ge den injektion och nytändning som behövs. Jag har varit inblandad i sådana diskussioner själv.


I år har det skrivits och pratats massor om eventuella byten i Djurgården, IFK Göteborg, Helsingborg och det har gjorts byte i bland annat Halmstad. Det har till och med pratats om att det skulle kunna vara på gång även i Elfsborg. 


Jag anser oftast att de som under pågående säsång har funderingar på att ta bort en tränare oftast är helt fel ute. Tränaren är anställd av klubben och/eller av sportchef samt styrelse. Om de totalt underkänner hans resultat eller arbetsmetoder så beror det på dem. Att de inte backat tillräckligt eller för mycket, att de valt fel person, att de har gett fel förutsättningar eller annat. För i den lilla ankdammen som Avlånga Landet är så finns alla möjligheter att kolla upp en person i detalj och få reda på dess för- och nackdelar. Hela diskussionen i IFK Göteborg och Jonas Olssons vara eller icke vara ter sig för mig mer än lite larvig. De har mött bättre lag som kan mer än sparka och springa och därmed inte fått till det. Egentligen tycker jag att de ligger bättre i tabellen än de har förmåga till. Att många är bortskämda sedan förr med att de har framgång är en annan sak. Om Jonas Olsson hade fått sparken så hade det inneburit att de inte hade trott på sin egen modell och att samtliga ledare, anställda och styrelsen hade behövt gå före. Han har ju varit precis som han ska vara och som klubben vill vara. 


Nåväl. I ett företag så görs dessa bedömningar från och till gällande cheferna och jag tycker verkligen att det är märkligt att det så sällan ifrågasätts vilka det är som tillsätter en chef i ett bolag. Kedjan av vem som gjort vilken bedömning vid tillsättningen är solklar. Reaktionen när det går trögare än väntat ska vara mer stöttning och backning, annars sitter problemet hos alla andra än den anställda chefen eller tränaren. Och de mest framgångsrika företagsledarna och tränarna är de som suttit längst. I alla fall om framgång mäts i att bolaget mår bra eller att fotbollslaget levererar.  

Inga kommentarer: