Pappa på burk

Ytterligare en gullig amerikansk film om en barnlös storstadskvinna som är 35+ och lever karriär och har ett så kallat bra liv... Denna filmen heter "Pappa på burk" på svenska och den amerikanska orginatiteln var "The Switch".Kvinnan har en man som bästa vän och plötsligt bestämmer hon sig för att hon ska skaffa sig ett eget barn med hjälp av donator, eftersom inga killar är bra nog att bli bra pappor.

Kvinnan heter Kassie och spelas av Jennifer Aniston och hennes bästa kompis Wally, pojken med tunghäftan, spelas av Jason Bateman. Wally klarar inte av att erkänna sin starka kärlek till Kassie medan Kassie tycker att det är hög tid att skaffa barn och söker aktivt efter en spermadonator. Filmen är något uppenbar och hackar fram trots att den kunde blivit originell och naturligtvis så gillar jag den. Jag gillar ju många skitfilmer, så länge inte för många andra gillar den. 

I fokus för hela filmen är sperman som är grunden för skapandet av Kassies son. Wally har bytt sperma med donatorn för att han är kär, men var så full vid tillfället så att han faktiskt inte minns det. När Kassie och hennes son Sebastian är sju år så återvänder Kassie till New York. Wally tycker att Sebastian är väl lik honom själv och börjar prata med sin chef om detta, hans chef berättar då att Wally förmodligen är fadern. För på natten då han bytt sperman så hade Wally kommit hem till sin chef dyngrak och berättat just det. Sedan hade hans chef inte tänkte på det mer.  

Problemet med denna typ av filmer är att jag gillar dem tills allt kommer till punkten då romantiken måste vinna. Inte särskilt förvånande men desto tråkigare när man i denna filmen faktiskt har ett budskap som kommer från ett verklighetsdatum senare än 1950-talet.

Det stod i recensioner på nätet att denna skulle fungera som underhållning en regnig söndag och det gjorde den. Fast när Hollywood nästa gång skaffar ett modernt ämne så vore det nice om de gick hela vägen med temat.