Ibland saknar jag de där riktigt viktiga, de där som bara genom sin närvaro gör t.o.m. mig lugn och tyst när jag umgås med dem. Och när jag skriver ibland så menar jag att jag riktigt innerligt allt som oftast saknar dem.
Hade en sådan lördag förra veckan. Smög runt i Little Village och hade en dag då byn verkligen kändes som den kan göra när jag tänker ärligt på och om den.
Den lördagen gav mig vid handen att det är så att mina veckodagar i Little Village ägnas åt ett så kallat jobb med en massa fantastiska människor och att helgerna blir än mer trivsamma med en annan mer privat men ack så viktig krets. Hade dock inte riktigt tillgång till de fantastiska denna lördag och min längtan efter en del andra blev påträngande. Jag ville verkligen att LMS, Rockstjärnan och några till skulle finnas nära så att vi kunde ta en riktig långfika eller en lång middag med givande diskussioner.
Sånt är bra att känna ibland och allt som oftast.
2 kommentarer:
Av alla för och nackdelar med ett uppkopplat socialt liv, så är det värsta att känna ett fysiskt behov av att se vänner framför sig...utan att vara uppkopplad!
Idag är vi så grymt bortskämda med att "se" varann via Skype mm att jag misstänker att nästa "diagnos" blir digitalhallucinationer....man tror nån bekant vinkar till dig på andra sidan perrongen....och kliver rakt ut...
Hoppas verkligen vi fortsätter att längta efter varann på samma sätt som före Skype-eran!
R.S
Så gör vi...
Skicka en kommentar