Har precis fått uppleva två magiska kvällar med solnedgångar. Sådana där solnedgångar som jag bara sett på film tidigare och som egentligen ej går att återge utan ljuden, luften, dofterna, känslan och omgivningen.
Det som gör de här solnedgångarna så speciella är sällskapet. Jag är medveten om att det är så och jag är enormt ödmjuk inför det.
Solnedgången kan vara perfekt, precis som på filmerna jag sett, men den du har bredvid dig är den helt avgörande faktorn förutsatt att du är grundad själv.
Detta är bara ett konstaterande och ett faktum. Faktumet sitter bredvid mig när jag skriver detta, och fyller mig med känslan av lugn och värme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar