U2 ändå

Nu har tillräckligt många viktiga frågat vad jag tycker för att jag skall skriva ned några rader ändå. I ett inlägg nedan så hänvisade jag till blohm.se och Pelles briljanta recension.
Jag tycker en massa saker om konserten. Dels är det så att upplevelsen av en konsert alltid har en historia för före, under och efter. I mitt fall var LMS i byn och det gör bara det att livet är toppen. Sedan hade jobbet dragit igång veckan innan, ett lyft bara det. Som sällskap innan och på konserten så var det LMS och hans lunch, som jag aldrig träffat förut. Coola! Och bara promenaden till ett av stadens få ovanliga etablissemang i sällskap med hälften av familjen Fabulous var bara den ett korståg för RaRe. På etablissemanget och på konserten kryddades gänget av andra fantastiska människor och massor av god mat innan. I gruppen fanns även Prinsessan och Fröken TDC, Spanjorskan, FEY, Röding med sin sambo Plugg med flera fantastiska människor.

Bara ovan gör att kvällen är kanon. Dessutom hade vi ej som andra bokat biljetterna ett halvår innan och bokat våra liv efter detta arenaspektakel. Vi köpte biljetter dagen innan.

Gällande U2 så är det musik jag gillat och har tyckt varit nydanande men att det, utan att ha varit insatt, har varit lite Boris Becker-varning på Bono. D.v.s. ”Jag är känd för en sak och därför tror jag att jag är en stadsman och skall uttala mig om allt”. För mig har U2 bara gjort en enorm skiva och det är Boy. Det var den första jag köpte och den spelades flitigt på skivspelaren i pojkrummet i Paradiset den sommaren. Den spelas fortfarande i iPhonen.

Det fanns en enkel men ack så viktig höjdpunkt på konserten och det var att den inleddes med Space Oddity med King David Bowie. Det var hela konsertens höjdpunkt då FEY och jag högljutt firade denna vackra sång med att sjunga med i sången från markkontrollen till Major Tom.

Jag vet egentligen inte vad jag skall skriva om konserten. Ovan har jag försökt att beskriva att det är mycket mer än konserten som spelar in. Jag undrar vad som sagts om Bono anno 1979 hade varit med oss på konserten 2009 så tror jag att han hade gillat den grupp jag spendera kvällen med och att han tyckt att vi hade grymt kul innan, under och efter. Men han hade starkt ifrågasatt varför sångarens mellanprat lästes från monitor och varför dåligt översatta textrader förkunnade i förväg på screenen vad sångaren en halv sekund senare bluddrade om. Jag tror att Bono anno 1979hade varit grymt imponerad av att U2 spelade fortfarande och undrat vad de ville med det de gjorde. Kanske hade han tvekat om det var så kul och viktigt att tjäna så mycket pengar. Eller så hade han varit jättebesviken över att det ej var fler i publiken och undrat varför de inte hade look alike’s på scenen så att de kunde räkna degen medan ett gäng flöjlar körde manuset till sista raden. Kanske har de blivit precis vad de velat bli.

Med allt innan, under och det roliga efter var detta en av årets höjdpunkter, men det hade inget med U2 att göra. Och hade jag vetat hur kvällen, konserten och sällskapet skulle bli så hade det varit värt enormt mycket mer än de 500 vi betalade. Jag kommer gå på U2 igen om sällskapet blir detsamma.

Tack för en kanonkväll alla de vackra människor jag fick spendera dygnet med!