28 februari 2010

Jag är jag...

Av någon anledning får jag alltid frågor om hur jag hinner med allt och var jag får kraften från...

Jag har faktiskt ingen aning vad jag skall svara. Jag har ju inget annat att jämföra med än hur det är än hur det är att vara mig. Och jag är jag.

Jag förstår frågan endast baserat på att jag alltid fått höra att jag inte är som alla andra, att jag sägs ha en massa konstig energi och att jag tänker annorlunda. Fast innerst inne så vet jag inte själv.

Jag är jag!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Förstår hur du menar. Hörde när du berättade om Intervjun med Lundells dotter. Det finns alltid en viss risk att bar och ens verklighet bygger på det andra berättar och söker normalitet. Gud ske lov då finns du vännen!!!

Tack för stödet i lördags!

Anonym sa...

Så rätt, så rätt

Puss Ann

Unknown sa...

Always there

Bra att du håller med

Anonym sa...

Jag tycker att det hade varit törstsläckande att få reda på vem du är som skriver bloggen. Den är kalas och framförallt har den förändrats till en ännu bättre blogg det senaste halvåret.

Fortsätt att hålla oss på tårna, se till att vi ej får törsten släckt och tack!

O

Anonym sa...

Du är du. Jag är så grymt glad att du är just du. Varför kunde du inte ha fått ur dig att du skriver här och har denna bloggen tidigare:)? Måste allt runt herrn vara WOM?

Den är i alla fall skitkul att läsa, nu får du en trogen läsare som aldrig kommer ha bokade möten mellan 9.00 till 9.10 varje dag.

Hur du hinner med att skriva detta tar jag och frågar nästa gång vi ses, vilket jag hoppas är snart...:)

Annika