Relationssök

När två människor blir ett par, så kanske de lever sida vid sida. De kanske delar varandras vardag och varandras tillvaro. Många förändringar kan vara svåra under livets gång om de inte är delaktiga i den andres tillvaro. Om de tror att de är ett enskilt skepp på väg mot målet, mot horisonten, så kan de inte vara nära någon annan. De flesta är inte ens nära sig själva. Syftet med partnerskap är kanske möjligheten till att nå målet i livet – möjligheten att se vad som är rätta vägen för varandra.

Många tror att när de möter den stora kärleken så är livet en enkel match och det kan det kanske vara. Fast det vanliga är måhända att det blir en kamp där båda parter kämpar mot varandra för att komma loss och nå frihet. Och det enda de gör är egentligen att kämpa mot sig själva. När ofriheten är som störst kanske livet är en misär.

Om de tror att en relation är utan dissonans så lever de kanske i en dröm. Denna dröm skulle kunna skapa offermentalitet. De känner sig eventuellt utsatta av sina partners, vare sig det kan synas verkligt för en utomstående eller ej. Dissonansen skapas av att de hela tiden söker det de tror att de inte har. Söker de skönhet hos en annan så beror det på att de projicerar sin önskan om att vara vacker på en annan människa. Söker de smarthet hos en annan kanske det är samma sak där.

Att söka det vi inte har är en djupt rotad vana, som har alstrats genom generationer för det är så vi har fostrats. Om vi istället såg att vi själva har allt, som vi söker i andra så skulle dissonansen upphöra. En relation skulle i så fall fungera som sig bör. Vi kan ha motsatta åsikter, men trots det kan vi leva sida vid sida utan att konflikter härjar i och emellan husen. Kanske berikar motsatta åsikter.

När vi har givit sig ut på den stora resan som innefattar att leva i närvaro kan det eventuellt ofta var så att den partner vi möter är den rätta. En partner som många kallar själsfrände. Att möta sin själsfrände är som att möta sitt tvillinghem. Man har liknande frågor som man tampas med, men de kan ta sig olika uttryck. Till en början kan det verka som att man har helt motsatta problem, men vid närmare undersökning ser man att de är två sidor av samma mynt.

I början av en sådan relation kan där finnas mycket elände, där missförstånd huserar i väggarna. Man känner sig misstolkad och vanärad. Men när man fortsätter vandra i medveten närvaro ser man att misstolkningarna avtar. En ny erfarenhet väcks i paret. Det är då man ser att likheterna är störst när man är som allra mest sann mot sig själv. Är man sann mot sig själv så medför det också att man är sann mot den andra. I sanningen möts husen och den känsla som kommer fram är att problemen man trodde att man hade bara var sagor skrivna på tapeterna.

När man känner att man älskar varandra på ett sätt där ord inte kan beskriva det man känner, då är sanningen bara kärlek. I denna sanning ser man att det bråk och det tvivel som en gång fanns nu har raderats för att ge plats åt två hus som har blivit ett. I detta enda hus där väggarna har raserats finns bara gemenskap och ingenting annat.

Varför jag skrev detta minns jag ej, kanske har du någon nytta av det.