Och varför all denna funktionalitet i telefonen...

Satt en kväll på ett tåg i första klass. Jag bestämde mig för att skriva detta i realtid, så medan nedan pågick skrev jag. I vanliga fall så har jag lurar på under dessa resor, men denna gången var det helt tyst så jag började utan musik i öronen. Efter en stund började "Överstelöjltnanten" och "Den glada internationella Falkenbergaren" att talas vid lite artigt. En grymt bra början var att prata om att de fick se hur lång tid det skulle ta innan tåget var försenat. Och det är ju konstigt att SJ inte var beredda denna gången heller. Från vädret var inte steget ovant att säga till konduktören att de ville veta om det blev förseningar för de skulle hem till barnen och Idol innan barnen somnade. "Överstelöjltanten" var en trygg man, numera arbetar han som beteendevetare med styrelser och chefer inom näringslivet och kommunala verksamheter. "Den glada internationella Falkenbergaren" hade ju givetvis landat för en stund sedan efter en långresa på två dagar till Västerås. Sedan ringde luren, det var "Den glada internationella Falkenbergarens" glada hustru. Hon var också beteendevetare. Spännande hoppades den "Den glada internationella Falkenbergaren".  "Överstelöjltanten" satt tyst. Han berättade snart att han tyckte att samhället förändrats mycket och att ledarskapet inte hade samma makt som tidigare och att det var bättre ordning och reda förr helt enkelt. Överraskande tänkte jag. Han undrade dessutom varför alla håller på med sina datorburkar och sina telefoner och alla dessa grejer som alla pillar med. "Den glada internationella Falkenbergaren" berättade att han har en kollega som tidigare alltid köpte det senaste men nu hade insett att han bara behövde luren för att svara. Han pratade om sin arbetsplats försäljningschef. "Överstelöjltanten" konstaterade att så är det. Han sade bestämt att INGEN har någon användning av alla dessa funktioner på dessa telefoner. Möjligen någon gång om året, samtidigt som han kikade lite på den "Glada internationella Falkenbergarens" mobil. Den "Glada internationella Falkenbergaren" konstaterade att han hade en kamera på sin, men att det bara var bilder på barnen och några på barnens vänner. Precis, sa "Överstelöjltanten, det var vad jag menade. Nu kom den stora sensationen, "Överstelöjltanten" visar sig vara före detta yrkesmilitär... En bomb för mig som lyssnar och redan satt "namnet" på honom. Den nya stationen i Falkenberg har inte blivit bättre, den ligger för långt ut. "Överstelöjltanten" visade uppenbart intresse för den nya stationen och efter detta var det naturligt att lägga en hel del tid på tunnelprojektet genom Hallandsåsen. "Överstelöjltanten" och "Den glada internationella Falkenbergaren" skrockade länge åt deras gemensamma konstaterande att det i alla fall gett mycket sysselsättning och att någons huvud borde fått rulla... Nu kommer man snabbt med tåg ned i mitten av Europa, men vems nöje det är och varför de inte flyger väckte mycket undran och manliga och vuxna blickar byttes. "Överstelöjltantens" ena dotter visade sig bo i Europa och hustru ska ned över jul. Ovant men djävligt skönt att ha lite egen tid med bok och whiskey skrockade "Överstelöjltanten". Så var vi då plötsligt i Falkenberg och det var dags att avsluta dialogen. "Den glada internationella Falkenbergaren" slängde några sista tips om att "Överstelöjltanten" borde åka med sin hustru och lyssna på barnens sång i gränd och dricka glüwein... Hej då! God Jul, sa "Överstelöjltanten". Detsamma, detsamma sa "Den glada internationella Falkenbergaren".


Hej Bowie sa jag till mig själv och satte på mig lurarna. Han missade Idol tänkte jag...