Jag har varit på Ferry och Roxy massor av gånger i flera länder. Och med den bakgrunden var det märkligt att gå till Kaninparken totalt utan förväntningar. När det var tjugo minuter kvar tills legenden skulle komma in så var det halvfullt runt scenen och en mina vänner sa att det började kännas som oförskämt mot Ferry. Ljust med regtugn himmel, skulle detta kanske bli pinsamt?
Så klev bandet och ljudälskaren Ferry in. I samma ögonblick som de klev in så insåg jag att det fanns en koppling mellan Ferry och Kaninparken som jag aldrig tänkt på. Jag var på Kaninparken med en flicka, jag nog var så kallat kär i, och var så nöjd och lycklig när Pariserhjulet stannade med oss två ensamma i en korg. Och låten som snurrade under det stoppet var Tokyo Joe med Ferry. Jag minns och vet att jag snodde den skivan av syrran omedelbart efter upplevelsen i Pariserhjulet. När den tanken var slut så var Ferry igång...
Oräkneliga gånger under konserten sa jag Wow och Fuck under denna våldsamt vackra, varierade, välrepeterade och snygga spelning. Allt satt där det skulle. Jag är på något sätt övertygad om att Ferry njuter än mer än vad vi i publiken gör. Han vill lyssna på vackra ljud varierade med solon och musikaliska samklanger. Han släpper fram de andra musikerna utan att göra en stor sak av det. Han är sansat cool nog att sätta sig vid klaviaturen vid det som för många är huvudnumret, Avalon. Mitt i den relativt höga medelåldern i publiken så var det en fröjd att lyssna in och njuta av saxofonistens aura och gitarristens glittrande plockande.
Jag lovar att återkomma med vad alla i bandet heter, har namnaffasi när jag skriver nu. Organist, två gitarrister, saxofonist, två doa, Ferry och basisten. Mumma! När sista extranumrets sista ackord mjukt tonar bort så inser jag att det är ljust ute. Ferry har lyckats hålla min hjärna i varm lyxighet och fyllt mig med plockande snygga toner.
TACK Bryan Ferry, kom tillbaka. Du är bättre än någonsin!
Här kan du läsa recension på GP.se
Mer om Bryan Ferry här
3 kommentarer:
Kul för er, och appropå retrostuk så har Status Que släppt ett nytt spännande Album...lyssnar hellre på David Sandströms Overdrive om jag behöver vuxengroove!
R.S
Sa jag att D.S uttalas som David Sandström Overdrive och att albumet som börjar få några oupptäckta år på nacken, heter Pigs Lose och är ett under i "vårt" nuvarande/dåvarande Gaga klimat och alternativa Springsteensproduktioner a la Haapalainen!!!!
Alla poprockare i det avlånga landet borde göra vågen vid blotta initialerna till Mr. Overdrive!
Basta, och en synnerligen god sommar till alla stumma läsare!
Årets låt/text heter och är; "Thou shalt get lost"!! Sitter med siffrorna i knät!!!
R.S
"I try my damnedest to turn shit into art".....word!
Haha, och antar att BF håller med gällande DSO. Däremot tror jag att han ser lite föraktande på jämförelsen med pubrockarna SQ och förutsätter att det var humor:)
Lovar att det blir DS O här.
Skicka en kommentar