Linus med stor
näsa, överrörlig kontur och som aldrig inser att han sitter samman med linjen
han är bildad av som ibland är marken och ibland annat som han står och går på.
Han stötter på stora och små hinder, skrattet ekar och saliv sprutar. Språket
var en favorit att härma inför lärare och kompisar och en kompis till mig var
helt grym på att ta det och härma det till yttersta likhet.
Mer om min
personliga favorit Linus kan du läsa på svenska Wiki.
Här kommer en
episod, fler kommer…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar