Det är inte mitt fel att du är tråkig

Satt med Stylisten och J och käkade middag och vi lurade och bollade kring det svåra i att komma ihåg alla man träffar. Jag beskrev att jag var grym på det fram till för några år sedan men att olika arrangemang och sammanhang jag fått vara med i gjort att det började vara svårt att veta säkert... Tänker på mer publika sammanhang. Såväl Stylisten som J höll med och det hela avslutades med instämmande nickande från oss alla tre. 


Sedan gled vi vidare till att prata om att vissa personer alltid var svåra att komma ihåg beroende på att du träffat dem på jobb men när du senare mötte dem så var det på en invigning eller vid en mjölkdisk eller annat och att det var svårt att få ihop dem, ansiktet och sammanhanget. Jag poängterade för Stylisten att det faktiskt var några som reagerade att vi inte gått runt och hälsat på alla när vi var på en middag för ett tag sedan. Då sa Stylisten att hon inte ville för att hon inte kände alla... och så höll vi på mer eller mindre förnumstigt...


Mitt i allt detta så sa J att om det är så att de tar illa upp att jag inte känner igen eller kommer ihåg dem så vill jag säga... "Fast egentligen... Det är ju inte mitt fel att du är så tråkig så att jag inte kommer ihåg dig...!".