Så länge jag kan minnas har jag haft svårt att uttala mig om personer jag ej känner. Jag tycker att det kan vara roligt att uttala sig generellt runt personer och företeelser, men att det bara går att tycka om personer jag känner. Ja, jag vet att ni som känner mig vet att jag vare sig tål hon den hysteriska tanten som pratar fram sin låtsassång och som alla idag mer än medelålders män har använt som motiv i en massa konstiga sammanhang. Och ja, jag vet att flera vet att jag tycker att han som tror att han är cool, modemedveten, snygg och gör intervjuer i sportprogram där han helst hade ställt frågor om och till sig själv...ej ligger så bra till hos mig. Men lika svart som jag kan vara vit så har jag haft anledning att ändra åsikter om en hel del personer när jag efter hand träffat dem och/eller lärt känna dem. Och jag erkänner det alltid efteråt.
RaRe!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar