Hade aldrig sett den förut. Hade faktiskt aldrig ens hört talas om filmen i fråga. Liggandes med Macen i knät började jag mitt i filmen. Egentligen var filmen som ljud och sällskap. Det tog inte så lång tid innan ljudet åkte upp och fokuset på filmen ökade. Spännande att en film med så pass kända skådisar bara passerat förbi, lite fängslande att ha missat början och därmed kanske tro att den var hyfsad. Och någonstans mot slutet kändes den bara ganska kass. Ungefär som detta inlägget. Fast filmen innehöll fina bilder och lite kul dialoger. När det inte var alls mycket kvar och Joe var på sjukhuset så fattade jag upplägget som varit omöjligt att förstå från den punkt då jag började fokusera på filmen.
Kanske var lite snuttigt och puttenuttigt. Kanske handlar filmen om något som vi alla är fostrade att vara rädda för. Dessutom var det första gången jag insett att det kanske finns något hos Brad Pitt som jag ej sett förut.
Jag kommer nog kunna se hela filmen på något flyg eller någon sen natt på något hotell snart. Så får jag se vad jag tycker då... Men jag tror att jag gillar den.
7 kommentarer:
Tycker att det blivit mycket TV-tittande för MrRaRe det senaste. Trodde att du var en föregångare vad det gäller att vara annorlunda!:)
/P-Nilla
Såg du när han smakade på choklad, eller sirap på en sked? Brrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr,skräckläbbigt...fast tjejen är bedårande!
Låt mig se....hmmmm?
Nä, nu är det bestämt en gång för alla, SKITFILM!
P.
Filmen e fantastisk. Nästan pretty Woman-klass.
P-Nilla
Pretty Woman, skulle vara ostanza i Seinfelts insats som åsyftas i jämnförelsen!
Å förresten är det ju bara på låtsas, döööden ser inte alls ut som Brad Pitt, han ser ut som Harvey Keitel...punkt!
P-eter
Jag tror att döden är något som ser ut som Lill-Babsan!
Mentorn
...ja, i svenska filmer ja! Men i Hollywood av Harvey Keitel, se bara den eminenta filmen "Little Nicky" där snille och smak möts!
God helg!
R.S
R.S. rules!
Skicka en kommentar