28 mars 2010

Sverigefestivalen

Efter att ha legat i sängen en vecka och efter att ha tagit den första promenaden efter feber och annat kändes det lagom att vara som alla andra.

För mig säger det allt när andra länder och förståsigpåare tycker som jag och svenska folket tycker att det är bättre med en lallande blond Lolita.

Reflektion. Det var enkelt att vissla pianolåten dagen efter och det var omöjligt att vissla Lolitas fina sång. Faktiskt så mindes jag inte ens vad den hette.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag hade aldrig hört hennes namn innan detta och minns varken namnet på henne eller låten!

Synd att Willylandet får vara med och rösta!



Edge

Truckdriver sa...

Jag kan fortfarande nynna med i Habba, Habba, Zutt, Zutt(eller hur det stavas), jag kan återge den där "En makalös manick" och jag kan kallsvettig vakna upp mitt i en natt och höra alla Magnus Ugglas låtar de senaste trettio åren eftersom dom låter likadant.
Då är frågan:
Är dom bra bara för det?

Anonym sa...

Nej, men du minns dem. Så åtminstone tills du skall rösta. Och i ditt fall även de du hörde för trettio år sen. Lite som med Johan Mjällby. Du minns honom men gillar honom inte.

Säger du i alla fall...

Zege