Jag är Zlatan Ibrahimovic - Min historia

När svenska idrottare eller politiker ger ut sina så kallade självbiografier så brukar jag snabbt dra öronen åt mig, de brukar vara totalt ointressanta med fokus på fel detaljer eller med fokus på informella beslutsmöten eller omkädningsrumssnack. Dessutom brukar de alltför ofta förutsätta att det kommer vara någon som kommer minnas vilka de andra eller själva föremålet är och att de kommer minnas av någon efter en tid.

Så kom då Zlatan Ibrahimovic – vår egen Zlatan – utmed en självbiografi, ”Jag är Zlatan Ibrahimovic. Min historia”. Zlatan valde,för alla dessa idrottare och politiker behöver en spökskrivare, den erfarnejournalisten David Lagercrantz. För mig var det ett mycket klokt och bra val.

Självbiografin är en dokumentation av vikt för och om Sveriges utveckling. Det är den där framgångssagan som många barn drömmer om, den är boken omkillen som tar sig från mycket enkla och struliga förhållanden och blir en avde stora idrottspersonerna i det avlånga rikets idrottshistoria.

Eftersom jag inte är objektiv och sätter Zlatanpå piedestal vad gäller Sveriges utveckling, så ser jag boken ur mitt perspektivoch kanske minst av allt så ser jag Zlatan som en fotbollssymbol.

Boken är intressant, denhandlar om en annan del av Sverige än det som normalt beskrivs av så kalladekända människor. Det handlar om det riktiga Sverige som har sociala problem,etniska motsättningar och närliggande kriminalitet. Jag insåg när jag läste att jag vissteganska lite om Zlatans uppväxt förutom att han vuxit upp i Rosengård och atthans föräldrar invandrat från Jugoslavien. Det blev solklartklart för mig att han växt uppi en splittrad familj med ekonomiska svårigheter, där biografin berör tillräckligt mycket för att läsaren ska förstå. Zlatan beskriver hur han stjäl cyklar, kläder ochannat. Visar sig stökig och har problem med skola och ogillar samhället. Ivissa stycken så känns det som om det kunde ha gått åt pipan. Det som hjälperhonom framåt är den enorma bolltalangen som tas till vara av honom och avnågra enstaka andra.

Min personliga favoritdel av boken är att jag förstår mycket när jag läser början,den del som handlar om Barcelonas pojkskola, den om den han kallar Filosofen och Zlatan själv. Jagförutsätter att det Zlatan skriver stämmer och förstår då enormt mycket mer vad som sagts ochsägs. Han gjorde över 40 poäng i Barcelona och han levererade fram till en visspunkt, och den pukten förklaras trovärdigt i boken.

Jag fick genom boken en resa från start till strax innan mål,innehållande familjen, kärlek, problem, snatterier, uppväxt, intriger, maktkamper och händelserpå planen. Herrfotbollens stora och små passerar förbi. Jag vet attkvällstidningar, bloggare, magasin och andra fullständigt pumpat ut störredelar av innehållet i boken, det spelar dock ingen roll. Du ska läsa dennamilstolpe om Sveriges utveckling som nation. Det finns inte mycket som talar för Sverige framåt, men om alla jag känner vill göra något av det de har så kan de se detta som en inspiration. Sverige har Zlatan Ibrahimovich,han är vår man. Det är ett stort nöje att flyta igenom Zlatans bok och följa berättelsen ur Zlatans perspektiv. Jag tycker att alla ungdomar i Sverige bör ta sig tid att läsa denna bok, boken om Sveriges mest framgångsrika fotbollsspelare genom tiderna. Vår nations lagkapten i vårt herrlandslags gulblåa tröja.

Så här sa Björn Ranelid om boken, i vissa delar har han fantastiskt rätt. Så fort han uttalar sig om författaren så faller hans trovärdighet. I övrigt håller jag med fjanten.

Och ett inlägg i debatten från Foreign Desk 

Finns det då inget negativt, så att LMS känner att han får med den delen? Jo, det är alltid svårare för den som blir intresserad av Zlatan om du inte vet vilka Flygare och Tamandi med flera är. Då blir det bara en massa namn. Vem vet inte vem Tamandi är, undrar du? Ja, det finns faktiskt några stycken som inte vet.