Definitely, maybee

Jag är en djäkel på att vara kritisk till smörja som folk och personer ägnar sin tid åt och sedan kan jag fastna ensam sittandes vid vad jag egentligen tycker är riktiga skräp- och skitfilmer. Jag inser att de är fnissmödiga men gillar att de så puttenuttigt roar mig under ett par timmar. Denna gången var det en film med samma titel som Oasis debutalbum, Definitely, maybee, som fångade mitt avkopplade tillstånd.

Filmen Definitely, maybee handlar om en nyskild pappa som sitter och berättar om sitt livs olika kärleksrelationer för sin tioåriga dotter. Som ung kommer pappan med sina presidentdrömmar till New York för att arbeta med Bill Clintons valkampanj. Hans fästmö är kvar i Wisconsin. Allt som pappan berättar sker med alias, för att hans dotter inte ska genomskåda genom historien vem som är hennes riktiga mamma. 

Det finns massor av amerikanskt äckligt i filmen och bland annat gäller detta dottern som spelas av samma tjej som var med i Little Miss Sunshine, Abigail Breslin. Otäckt klämkäckt låtsascharmig. Den manliga huvudskådisen minns jag inte namnet på, men usel är han. Och tro det eller ej, filmen slutar gulligt glatt med hjälp av den otäcka dottern. Massor av tillfixade och alldeles för unga kvinnliga gullegullskådespelarbrudar flimrar förbi i allsköns röra.

Och..., jag gillar den. Jag kommer med största säkerhet se den igen. För mig är det klockren avkoppling att kolla på denna typ av fördummade amerikanska filmer. Kanske för mig vad Änglagård är för andra, fast tvärtom:)


Och om du inte spytt ner skärmen redan av att ha läst ovan bikt så kanske du gör det genom att du kollar den puttenuttiga trailern?