Under drygt femton år tyckte jag att hockey var enormt kul att kolla på och var, som jag minns det, engagerad. Jag tyckte att det var så roligt att jag var nere och hängde efter À-lagsträningarna Scandinavium hos det som då hette VFIF (tror jag, kan ha varit något annat också) och hoppades att någon spelares klubba skulle gå sönder så att jag fick deras klubba. Hela källaren hos mina föräldrar var fylld med klubbor som stod i nummerordning. Tror att jag i princip varje säsong hade minst en varje av alla spelares klubba. Mest attraktiv var Jörgen Petterssons klubba att få, han var den enda riktigt liraren och på den tiden var han en person som brydde sig om och pratade med alla barn som var där. Hur han är idag har jag ingen aning om.
Jag kollade på Frölunda fram till att de kvalade upp till Elitserien den 29 mars 1989, efter en stående och fantastisk upplevelse i Frölundaborg. Sedan bara dog intresset på ett par säsonger och har sedan aldrig återvänt. Det blev för folkligt amerikaniserat, ganska korkat och för patetiskt. Idag är Frölunda Svenne Viking för mig, det är ett mycket passande namn. Den attityd spelarna i Frölunda och resten av Elitserielagen har till matcherna i grundserien borde göra att inte en enda människa ville gå på de matcherna. Att det kan vara kul och intressant att gå på matcher i slutspelet kan jag förstå, för då verkar det ju faktiskt viktigt för spelarna och klubbarna att prestera. Grundspelet är ett hån mot de som jobbar för att kunna betala för sina biljetter. Med den attityd de har till det de benämner som "serielunken" eller som de kallar "en dag på jobbet", och med en sådan attityd och inställning skulle jag och alla andra förlora jobbet efter några dagar.
Jag förstår att det är varmare att gå på ishockey än att gå på fotboll utomhus, jag inser att det är lätt att köpa skräpmat och dricka, jag hör allt ni hyllar... Fast de gånger jag går och försöker lura mig själv spricker alltid lika snabbt när jag inser att jag sitter och pratar utan att veta vad det står. Eller svarar på jobbmail en hel period utan att inse att perioden ens börjat.
Och när jag vet vad flera individer i t.ex. Frölunda Indians (eller vad de nu heter) har betalt per år och jämför det med andra yrken så blir jag bara förbannad att människor går på ishockey. Att de gör det ger mig samma känsla som att Nutcase Colins och Motljusgråterskans filmer ses av många. Korkat och löjligt. För dåligt för att kunna med att tycka att det är bra.
Det enda aktiva jag kan göra är att skriva detta och att jag ser till att aldrig betala för att se skiten, de gånger då jag går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar