För några år sedan läste jag grymt mycket så kallade spännande böcker, jag plöjde genom Woodward, Forsyth, Ed McBain, och hade Colin Forbes Tweed som favorit...Efter en av allt för många eller lika Tweedböcker tröttnade jag rejält på denna typ av böcker. Kändes som om alla som skrev agent- eller deckarromaner försökte göra det krångligt spännande och att det alltid slutade på väntat sätt. Fram till i somras läste jag ingen så kallad spännande bok på flera år utan har ägnat mig åt sådana som skall vara nära sanningen. Kanske var det en förklaring til att jag gilade En lek med eld av Peter Robinson.
Två utbrända lik hittas i en kanalbåt. Det ut som en olyckshändelse. Överkommissarie Alan Banks misstänker att det rör sig om ett brott. Ytterligare en misstänkt anlagd brand inträffar och då börjar polisen känna att de har att göra med en mördare. Banks och hans kollega Annie finner snart flera tänkbara motiv och gärningsmän.
Ej RaRe, men skön avkoppling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar