Ett år sedan

Det har redan gått ett år sedan alla nära, gamla kollegor och kära samlades för att tacka och säga tack och hej då. Den vackra blåa kistan som svävade på gafflar i plexiglas. Luppiner i hela gången. Vår familjs fantastiske vän som skötte akten med en sådan mänsklig värdighet. Så enormt vackert att du inte klarade att vara annat än berörd. Hela akten inbäddad i dina My Way och What a wonderful world i två olika och långsamma versioner.

Det vackra fotot, vädret, platsen, talen och Min Lilla gjorde allt till en vacker dag.

Promenaden idag var med och för dig. Saknar dig!