06 september 2010

Orolig för stresspromenader

Varje dag, oavsett vilken stad jag är i, så ser jag att människor promenerar för sin hälsas skull. Det gör mig glad. Fanns kanske inget dummare än den stora joggingtrenden, den pågick för många år sedan och alla som aldrig motionerat tidigare gav sig ut otränade och sprang.


Fast varje dag så ser jag även lite snabbar och ej så lockande promenader som bygger på ett slags stress som verkar osund och hetsig. Det är oftast unga tjejer som tar hetsiga stresspromenader med viftande armar och stål i blicken. Känns som tyska armen med LSD. 


En del har kommit riktigt långt i sin osunda ambitionsjakt och går med alldeles för tunna kroppar med ökande frekvens och antal gånger i veckan.


Stanna dem och hjälp dem att se vad du ser.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Om jag minns rätt så har du sprungit ihop med detta bland säväl vänner, som bland kollegor och i familjen? Schysst att du orkar "skälla" på oss andra. Jag har en tjej i kvarteret som är i värsta läget och som började precis som du beskriver.

HH

Anonym sa...

Gräddsås till folket 2010!!!
Jag vet att du menar väl med denna artikel, MEN låt nu inte bly-arslen och hasande Foppatofflor få grönt ljus i storstäderna och surfa med på denna ätstörning/sjukdom!
Gillar krypgångarna inte tempot så DRA!!! Somliga försöker faktiskt få något gjort!
Hett tips från en citymänniska...Storstäder är inte en hacienda på Teneriffa, och hör ni inget bakom er, så flytta på er! Vi lyfter på fötterna när vi går och detta sker utan haaaaasljud och kallas internationellt : "to walk with a purpose"!!!!
R.S

Anonym sa...

Effektiv gång r en sak. Stresspromenader lika illa som du beskriver dem väl.

Själv önskar jag nästan livet ur alla par som motionspromenerar mitt i stan och de dom tror att de tränar inför Vasaloppet eller tränar indör ålderdomen med sina djäkla stavar. Flytta till norrland med stavar och med motionspromenerare i släptåget!

Janne