Filmen jakten

Filmen Jakten är en av de få filmer som fått mig att ställa mig upp hemma i vardagsrummet och skrika åt karaktärerna i en film. Kanske är det den enda filmen som fått mig riktigt upprörd. Den enda jag kan komma på som gjort mig i närheten av lika upprörd är filmen Frances.

Detta är en film som du absolut ska se och som nog tyvärr är representativ för de flesta samhällen och skeenden.

Att Mads Mikkelsen gör en briljant roll är mer än den otäcka storyn.

Familjen Adams på Lorensbergsteatern

Lördag kväll spenderade C och jag bättre än vi förväntat oss. Vi var och tittade Familjen Adams på Lorensbergsteatern.

Jag sprang på Claes Malmberg på dagen och han berättade om föreställningen som fick mig intresserad och då blev det ett snabbt beslut med C att vi skulle se den och det gjorde vi rätt i...

Med en Claes Malmberg i högform var det enkelt att släppa loss skratt efter skratt hela föreställningen.

Om du bör i Göteborg eller i dess närhet så ska du gå och se denna föreställning, den är fantastiskt bra ur alla perspektiv. Och istället för att snubbla runt på något gym eller sitta och hänga i soffan hemma så kommer prioritering av att gå på denna föreställning att ge dig såväl mer magmuskler som en fri och bra skalle.

Olle på Kaninparken igår...

C  och jag skulle gått på Olle och Håkan på Sofiero i Helsingborg för en vecka sedan. Vi hade dock snurrat runt en del och när vi hörde att Olle skulle smygstarta Way Out West på Kaninparken och att Håkan skulle komma på Way Out West så struntade vi i resan. Jag har inget hört eller läst om Olles konsert på Sofiero, men misstänker att han samlade sig rejält inför den och att den var briljant.

Så blev det då onsdag igår, dags för Olle i Kaninparken.

Vi inledde med lite mat på trevliga Dinner 20 och promenerade i lagom tid för att få perfekta platser längst fram till höger från bandets håll sett.

Det unga oskyldiga bandet klev på, de började med att buga för publiken och jag funderade på varför de bugade... Sedan började vi gunga till "Du Sköna Värld"... Kanske borde de börjat med en variant som skulle hata "Du Sorgliga Värld"...

Olle äntrade scenen i ljus kostym, hatt och solglasögon... Såg snyggt ut och Olle verkade ha ett pillemariskt smajl... Tills jag såg honom tydligare... Det var marinad och mixad cocktail för dagen... Idag skulle vi få se missbrukaren Olle.

Efter en låt sa en i vårt sällskap som varit Olle-fan så länge han varit publik "Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta"... 

Och fan vet... Jag kan alla texter och låtar utantill... Tycker att Du Olle ger och har gett mig massor... Har sett en enorm mängd med konserter med Dig i alla dess tänkbara former... Detta var bara ett bevis för att Du som missbrukare skiter i allt och alla förutom Dig själv... Möjligen tar jag med mig att det var intressant att beskåda det som under punken på 70- talet hade räknats som coolt, men nej... Att ramla bakåt in i trumset, falla handlöst över skyddsstaket, ideligen slängda mickar, vin slängt över publiken... Ja, det hade varit schysst och till och med kul om Du hade gjort det när Du var i kontroll Olle, men det var Du inte. 

Det var för tragiskt ur perspektivet att jag gillar Olle alldeles för mycket för att se Dig kasta bort livet. Detta var för vilset, onödigt och dumt.

Andra får förarga sig över hur de tycker konserten var. Jag gillar ju musiken och Olle så mycket att jag har svårt att vara objektiv. För er som stod en bit från scenen så kan jag förklara att bandet och sångerskan är så duktiga på att låta som Olle sjunger så att ni inte märkte att han tappade bort texterna rakt igenom hela konserten.

Annars då? 

Ja, vi kommer gå igen. Olle är fantastisk på sitt vis. Sällskapet till höger framför Olle var precis som det ska vara. Fina C var med tillsammans med fina vännerna B&C. 

Och tyvärr gillade jag konserten också. Men för fan Olle, släpp skiten och lev med oss, eller är det för tråkigt?

Att det unga bandet bugade innan konserten startade berodde förmodligen på att de misstänkte vad som väntade publiken. All heder till ert sätt att hålla ihop konserten och Olle så gott det gick denna gången.

Nästa gång blir det så mycket bättre...

Palme

Det blev trevligt sällskap och filmen Palme på lördagskvällen. Efter en dag med konstanta fikor och en snabb och god Carbonara så blev det.

Sällskapet bestod av personer som klarar att titta på en sådan här film en lördagskväll. Såväl Dartan Yang och hans vapendragare, Herr och Fru S samt jag såg fram emot filmen.








I början av filmen insåg jag att av de andra i sällskapet så var två stycken tre år gamla och två inte födda när Palme dog. Jag minns ju faktiskt Palme och mordet, de mindes svagt Sulan.

Filmen är absolut sevärd för folk i min ålder och enligt sällskapet definitvt värd att se för även yngre. Jag tror inte att något nytt kom fram och dessa var mina reflektioner:

Bra film

Skönt att de sket i mordet helt

Bra berättad

Fantastisk mic mellan klipp, hemfilm, foto, röster, dokumentärfilm och tv-inslag.

Lagom lång

Att Palme nog retade upp många

Att han var en tydlig karriärist

Förmodligen älskade eller hatade alla honom

Han hade nog många fiender, gjorde en del för att vara obekväm

Och tydligast var att han inte var någon rackare på att vinna val

Statsminister var han än färre gånger än jag mindes

USA-retoriker

Så var det med reflektioner... Gå och se den!

Hotel Omm i Barcelona

Bodde på Hotel Omm i Barcelona förra veckan. Jag vill inte kalla detta för en recension, det avgör du helt som läsare. Om jag lutar mig åt ena hållet så säger jag att Omm är ett fantastiskt hotell. Om jag lutar mig åt andra hållet så säger jag att det är sådär. Jag kan tänka mig att bo där igen, fast ändå inte. Solklart va...?


Läget, stuket, takterrassen, maten, kläderna på personalen... Allt inklusive muzaken är kalasfint. Och delar av personalen och servicen är vänlig, vänskaplig och fantastisk.


Hotell Omm är känt för sin bar, designen, takterrassen och nattklubben, men för de som inte känner till själva hotellet så kan jag berätta att det är coolt och snyggt. Det som gör mest av upplevelsen är kontrasten mellan de mörka korridorerna mellan rummen och att rummenbadar i ljus. Att det sedan ligger sviktande parkett genom alla rum hela vägen fram till badkaret är till och med oväntat. 
Inredningen är modern och lekfull. Hotellet läge är bra för de som vill shoppa loss längs så kallat  eleganta Paseo de Gracia och Avinguda Diagonal. För de som vill hitta det riktiga Barcelona och de gamla delarna så funkar promenad, tillräckligt litet är Barcelona. 


Det bästa på hela Hotel Omm är kvälls- och frukostpersonalen i baren. Världsklass!

 

Salt- och pepparkar

De här två små vännerna, i form av salt- och pepparkar stod på bordet när jag var på polynesisk restaurang i Munchen som heter Palais Keller. Den ligger i källaren på fantastiska Hotel Bayerischer Hof.

Du ska absolut gå dit nästa gång du är på tur till Munchen. Och då för den enormt goda maten och den grymt snabba och spänstiga servicen. Men vad är då polynesisk mat? Var ligger Polynesien? Vad gjorde du i Munchen? Antar att du har många frågor nu, jag hinner dock inte svara nu, bara lita på mig och se till att gå dit nästa gång du är i stan.

Ingen artist gör det bättre än jag...

LMS och jag pratade med Rockstjärnan för ett tag sedan. Rockstjärnan ser alltid på saker på andra sätt än vad jag gör. 

Vi satt och pratade om tv-programmet "Så mycket bättre" och varför människor gillar programmet. LMS berättade att den första säsongen var bra och att denna säsongen var sämre. Rockstjärnan berättade att hans syn var att båda säsongerna var värdelösa. Större artist än Rockstjärnan finns inte i Sverige och därför var det extra intressant att höra hans syn på programmet. Jag har själv bara sett något enstaka avsnitt eftersom jag helt enkelt inte har varit sugen att föja det som alla andra känner sig tvingade att se för att vara med i snacket. Jag kände så när jag var liten och du var "tvungen" att ha sett programmen under helgen för att vara med i snacket när du kom till skolan på måndagen.


Rockstärnan förklarade genom att visualisera en scen då DiLeva inte visste att kameran lyste rött på honom. Och där han tydligen först när han var varse det började le och applådera åt en version av hans låt. Genom denna visualisering och andra så förklarade Rockstjärnan att det inte var någon som var med i programmet som gillade de andras versioner. Han förklarade att det inte finns en enda artist som tycker att någon annan artist gör deras orginallåt bättre. Och att de som var med inte alls var så såta med och mot varandra som programmet visade oss vanliga.


Jag köper hela förklaringen och håller med. Höll du med LMS?

Svinalängorna

För några helger sedan satt jag och Min Lilla och tittade på filmen Svinalängorna. Jag erkänner villigt att jag inte hade en aning om vad det var för en film. Det var Min Lilla som ville se den och som ville hyra den, så det gjorde vi. Vid andra tillfällen då jag inte vet något om vilken film det är och jag ska titta, så var det en svensk film. Dessutom en film, som efter en snabb titt på Wikipedia, som visade sig vara en film som jag kanske borde haft koll på. 

Filmen visade sig vara en film som Pernilla August har regisserat. Pernilla August är en skådis som jag inte ens skulle känna igen på bild, ett sådant där namn som alltid har funnits och figurerat. Här i filmen Svinalängorna så har hon skapat en film som bara handlar om en tjejs liv, Leena. Leena (som spelas av Noomi Rapace) bor i Stockholm med sin familj i ett medelklassområde. Hon har ingen kontakt med sitt förflutna. Så på luciamorgon får hon ett par telefonsamtal från Ystads sjukhus och det andra säger att hennes mamma  har varit sjuk en längre tid och att hon bara har några timmar kvar i livet. Hennes liv spelas upp inför henne och oss när hennes man Johan (som spelas av Ola Rapace) och barn ska åka och hälsa på mamman en sista gång. Så på resan genom Sverige till Ystad så får vi följa Leenas barndomsliv från Ystad, den tid och det som fick henne att lämna den Ystad och uppväxten i total glömska. 

Vardag under hela uppväxten är att av ren vana skura rent från sina grisiga och alkoholiserade föräldrar.Och hon försöker att på alla sätt skona sin lillebror. Slagsmål och fylla hör till vardagen i de stackars barnens liv. Föräldrarna har ett enormt destruktivt äktenskap och barnen tas om hand av socialen efter ett av föräldrarnas oräkneliga slagsmål. flera gånger i mitten av filmen så rycker det bara till i mig. Det är bara så att människor kan vara extremt dumma i huvudet och bete sig för djävligt.

Traumatiska minnen spelas upp i Leenas och familjens möte med hennes döende mamma. Min huvudtanke efter fem minuter blev min tanke genom hela filmen. Fy fan för att detta är vardag för en del barn. Och jag hoppas att en film som denna kan hjälpa till på något sätt... Fast jag vet inte hur. 

Pernilla August har baserat filmen på en egen tolkning utifrån Susanna Alakoskis bok ”Svinalängorna” (se recension Dagens Nyheter).  Filmen blev belönad med Publikpriset i Venedig 2010 samt Foreign Press Award under Hamburgs Filmfestival 2010. 

Det bästa med filmen är två skådespelarinsatser, Tehilla Blads i rollen som Leena som ung och Noomi Rapace's som Leena. Lite långsamt och tjatigt är det och samtidigt så gillar jag filmen enormt mycket. Några recensioner finner du här från SvD, Expressen och DN.

Tintin - Enhörningens hemlighet

Så blev det till slut att vi hamnade på bio och skulle se Tintin... Det blev med flera av de finaste och viktigaste. Bara att gå på bio och sitta mellan Prinsessan och Drottningen är tillräckligt för att jag ska tycka att en film är det bästa jag varit med om...

Filmen är kallas en animerad film och den hade världspremiär 2011, med den svenska premiären i oktober. Filmen baseras på albumen Enhörningens hemlighet och Rackham den Rödes skatt samt har även inslag från albumet Krabban med guldklorna.

Steven Spielberg och Peter Jackson heter filurerna som har bestämt sig för att göra tre filmer om Tintin. Genom filmen kändes det som jag kan Tintin lite bättre än dessa två herrar, jag hade skapat en bättre story på en av böckerna. Om du vill läsa hela handligen så hittar du den på Wikipedia här.

Nedan får du en intervju med mannen med en tendens att tycka som alla andra...

Hur var den? 

Helt ok. Roligare att läsa de tre albumen och att njuta av sällskapet och lugnet

Vad handlar den om? 

Ja du, Tintin köper billigt skepp på loppmarknad som visar sig innehålla en av tre kartor till en skatt. Träffar fyllot Haddock, lite Dupontar, flygplan, båtar, kranar, motorcyklar, fickyjuvar, skurkar som matroser, opera, en massa 3D och animeringar. Filmen slutar lyckligt.

Var det cool 3D? 

Det var fint när en käpp åkte framåt. I övrigt var den stora effekten, om du tog av brillorna, att texten var betydligt svårare att läsa.

Så du tycker den var sådär, knappt värd att se? 

Klart du ska se den och speciellt om du kan få gå med de jag fick gå på den med. 

Definitely, maybee

Jag är en djäkel på att vara kritisk till smörja som folk och personer ägnar sin tid åt och sedan kan jag fastna ensam sittandes vid vad jag egentligen tycker är riktiga skräp- och skitfilmer. Jag inser att de är fnissmödiga men gillar att de så puttenuttigt roar mig under ett par timmar. Denna gången var det en film med samma titel som Oasis debutalbum, Definitely, maybee, som fångade mitt avkopplade tillstånd.

Filmen Definitely, maybee handlar om en nyskild pappa som sitter och berättar om sitt livs olika kärleksrelationer för sin tioåriga dotter. Som ung kommer pappan med sina presidentdrömmar till New York för att arbeta med Bill Clintons valkampanj. Hans fästmö är kvar i Wisconsin. Allt som pappan berättar sker med alias, för att hans dotter inte ska genomskåda genom historien vem som är hennes riktiga mamma. 

Det finns massor av amerikanskt äckligt i filmen och bland annat gäller detta dottern som spelas av samma tjej som var med i Little Miss Sunshine, Abigail Breslin. Otäckt klämkäckt låtsascharmig. Den manliga huvudskådisen minns jag inte namnet på, men usel är han. Och tro det eller ej, filmen slutar gulligt glatt med hjälp av den otäcka dottern. Massor av tillfixade och alldeles för unga kvinnliga gullegullskådespelarbrudar flimrar förbi i allsköns röra.

Och..., jag gillar den. Jag kommer med största säkerhet se den igen. För mig är det klockren avkoppling att kolla på denna typ av fördummade amerikanska filmer. Kanske för mig vad Änglagård är för andra, fast tvärtom:)


Och om du inte spytt ner skärmen redan av att ha läst ovan bikt så kanske du gör det genom att du kollar den puttenuttiga trailern?

da Matteo Torrefazione

För några månader sedan hade jag ett par exklusiva dagar med LMS i Little Village och då blev det som alltid en del handlande och massor av snackande medans fikande. Det senaste har vi faktiskt vågat oss ut i Little Village's utkanter och bland annat besökte vi denna helgen

da Matteo Torrefazione.

Jag tog detta snygga fotot här, och vet inte vem som tagit det

Det ligger på Magasinsgatan 17A i Little Village och öppnade enligt kaffekokerskan i juli 2007 och flyttade förra året in i den nuvarande lokalerna. På deras .se läste jag att de säger sig jobba med spårbart kaffe, som förresten är ett skönt och talande uttryck. Schysst café med en yttergård på en innergård... Ja, du fattar när du går dit. För en stund kändes det som vi klev utanför den rediga industristaden och hamnade någon annanstans, på gott! Lokalen delas med da Matteo Panatteria som är ett surdegsbageri. Som sagt, schysst ställe med trevlig och kul personal.

Jag vet att det finns fler ställen i Little Village men detta är ju ingen reklam eller annons så därför får de sköta informationen om dessa själva...