Inget att ha på dig?

Är detta bra eller dåligt att känna att du handlat kläder hela ditt liv och känner att du inget har att ta på dig?

Jag känner igen det, tanken dyker upp ibland.

Då går jag in i stora klädkammaren.

Och vips så inser jag att hjärnan skojat lite med mig.

Busigt och tossigt va?