Ibland kommer den på mig.
Den där som känns lite vackert skön och samtidigt gör lite mycket och samtidigt på ett bra sätt - ont.
Den där som bara väller fram och får mig att stanna upp.
Denna sorg och saknad som gör mig stum i bröstkorgen, tårögd och tyst. Bara en liten vacker och kort stund.
Och på samma gång struntar jag i om den är bra eller dålig eftersom jag vet vad den betyder.
Jag saknar dig!
