De visste ej vad hopp var

När du åker taxi till flygplatser och annat skall du alltid se till att prata med föraren. Spelar ingen roll i vilket land eller i vilken stad du är. Prata! Det finns en unik chans att vila dig, slappna av och visa intresse för en person. Förmodligen även en unik chans att lära dig något du ej vet eller visste. Det kan vara om staden du besöker, fotboll, politik, historia eller landet föraren och personen kan mest om. Bara för dig att välja. För ett tag sedan åkte jag med en förare i London som var från Afgahnistan. Jag hade aldrig tidigare pratat med en person som var från Afghanistan och blev jublande glad. Han berättade att han några dagar tidigare hade kommit tillbaka till London efter en månads semester i sitt hemland. Han var i femtioårsåldern och hade ej varit i Afgahnistan på trettiofem år. Han berättade en massa intressanta saker men det mest intressanta kom när jag frågade vad den enskilt största betraktelsen var. Han drog en lång berättelse om att människor i Afgahnistan hade kännt sig konstiga en längre tid och att de ej visste vad det var. En del trodde att de mådde dåligt, var sjuka eller att det de kände bara var obekant. Det som de kände visade sig vara hopp, hopp av alla grejer i världen. Hopp var en känsla som de aldrig känt under några generationer och därför visste de ej vad vare sig vad känslan av hopp eller hopp innebar. Allt hade framkallats av att de sett människor måla en vägg, laga något eller helt enkelt fixa sådant som vi tar för givet att det skall finnas och vara helt. Hopp finnes!